• Anonym (TS)

    Hur kan man lösa detta? Dilemma.

    Jag har varit otrogen och betett mig illa. Jag vill verkligen lösa det och att det ska bli bra igen. Sambon vill också men är sårad och ledsen. Jag har gjort allt jag kan komma på (avslutat kontakten, öppen med mobilen, svarat på tusen frågor, varit kärleksfull och ångerfull och ledsen etc och en del tid har gått).

    Nu har vi landat i två problem.

    1. Om jag beter mig på sånt sätt att sambon tycker bättre om mig (är intressant/kärleksfull/attraktiv/omtänksam/pratar gamla minnen) så leder det till att sambon tycker sämre om mig och säger att det känns värre att ha blivit sviken av någon hen tycker om. Om jag beter mig normalt tycker sambon sämre om mig pga att jag inte försöker göra det bättre.

    2. Sexet funkar inte så bra. Jag mår skit över det jag gjort och tycker att jag inte förtjänar sex av sambon. Kan inte bli upphetsad fysiskt och det har inte att göra med sambon utan för att jag tycker att jag själv är oattraktiv/äcklig pga att jag varit så svinig.

    Men det gör det ju värre ifall jag avvisar sambon när denne tar initiativ även om jag förklarat varför. Har föreslagit att bara göra det skönt för sambon men det uppskattas inte.

    Vad kan jag göra? :( Parterapi etc är inget alternativ (har ingen barnvakt och sambon tror inte på det som metod).

  • Svar på tråden Hur kan man lösa detta? Dilemma.
  • Anonym (TS)
    Anonym (?) skrev 2017-02-28 18:22:07 följande:

    hur kan ni avstå från parterapi? Vadå "inte tror på". Ni har ju uppenbarligen inte lyckats lösa allt utan hjälp så varför inte ta den?


    Vi har svårt att ha möjlighet att gå tillsammans pga litet barn och ingen barnvakt och har testat det en gång innan i förhållandet. Det hjälpte inte då men vi löste det på annat sätt. Jag tänker att det kan ju finnas bättre terapeuter än den vi träffade då men han vill inte. Han säger att han tror terapeuten bara kommer säga att han borde lämna mig.
    PeterGB3G skrev 2017-02-28 17:40:29 följande:

    Det där är en svår fas som är smärtsamt att komma igenom för honom. Inte säkert han klarar det. Problemet är att det inte hjälper att separera. Han kommer vara olycklig och bitter då med, fast ensam. Det bästa är att försöka gå igenom denna svårt fas tillsammans. Det är svårt när han verkar vägra extern hjälp och ni dessutom har dåligt sex. Finns ju många allternativ terapiformer, måste ju inte vara samtal med psykolog. Retreats att åka bort på mm.


    Har du några tips på alternativa terapiformer? Vilken sorts retreats? Något där man kan jobba med sånt här? Jo han säger att han tror att han bara blir bitter om han lämnar, det är nog en anledning till att han fortfarande är kvar. Men vi kan inte fortsätta tillsammans under längre tid av bara den anledningen...
    Anonym (Lämna) skrev 2017-02-28 18:57:55 följande:

    Jag blev bedragen av min man. Varje gång vi försökte närma oss varandra fysiskt var det som att den där kvinnan fanns där emellan som ett spöke. Jag kunde aldrig mer känna någon riktigt åtrå till honom. Det unika, intima som vi hade var förstört. Kan inte svara på varför jag kände så, för jag hade inga problem med att han varit med andra före mig osv.

    Vi försökte med terapi men det gick aldrig att laga. Han lämnade mig för att vi inte hade något sexliv.

    Jag är fortfarande trasig. Han däremot får ju obegränsat med sex nu, så han är väl nöjd. Det är tre år sedan vi separerade.


    Jag förstår att det var jobbigt för dig :/ Vi har lite annan situation eftersom jag varit otrogen och jag har mest problem med sexet. Att jag mår dåligt över mig själv kommer jag ju alltid ha med mig på samma sätt som du ifall vi går isär... med skillnaden att det är mitt fel då jag får skylla mig själv :/ Min sambo tycker ju att sexet mellan oss är dåligt också nu. Eller rättare sagt, han tycker det känns fysiskt bra men inte så mycket mer. Ungefär som med en kk typ. Han föredrar att ha analsex eftersom jag inte gjort det med den andra så det känns nog lättare därför. Det gör det ännu svårare för mig eftersom det gör ont då och då trots att vi är försiktiga och då får jag ännu svårare att bli våt när jag är rädd att det ska göra ont.
  • Anonym ((Men vad fan))
    Anonym (TS) skrev 2017-02-28 20:30:28 följande:
    Min sambo tycker ju att sexet mellan oss är dåligt också nu. Eller rättare sagt, han tycker det känns fysiskt bra men inte så mycket mer. Ungefär som med en kk typ. Han föredrar att ha analsex eftersom jag inte gjort det med den andra så det känns nog lättare därför. Det gör det ännu svårare för mig eftersom det gör ont då och då trots att vi är försiktiga och då får jag ännu svårare att bli våt när jag är rädd att det ska göra ont.
     
    Så du har sex fast att det gör ont?! INTE OK enligt mig

    Vet din sambo om att det gör ont? Om ja inte ok enligt mig.

    Hur ska ni hitta tillbaka till varandra och njuta tillsammans när ni gör något du får ont av? Hur löser det era problem? 

    Jag känner dig naturligtvis inte, men jag hade en pojkvän som var otrogen som jag förlät. Numera ex, men av andra anledningar.

    Jag förstår att det är svårt med små barn, men finns det någon möjlighet att ni kan få barnvakt? Eller att ni försöker planera så att ni har tid själva en kväll?

    Det handlar ju om eran njutning så fundera var för sig vad ni tänder på, prata om det och bestäm om ni ska testa att göra något nytt eller annorlunda. 
  • PeterGB3G
    Anonym (TS) skrev 2017-02-28 20:30:28 följande:

    Han föredrar att ha analsex eftersom jag inte gjort det med den andra så det känns nog lättare därför. Det gör det ännu svårare för mig eftersom det gör ont då och då trots att vi är försiktiga och då får jag ännu svårare att bli våt när jag är rädd att det ska göra ont.


    Såklart inte bra eller ok att sexet gör ont på dig, men jag kan förstå hur han känner. Det är ett sätt att återerövra dig från den andre. Analsexet alltså.
    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
  • PeterGB3G
    Anonym (Lämna) skrev 2017-02-28 18:57:55 följande:

    Jag blev bedragen av min man. Varje gång vi försökte närma oss varandra fysiskt var det som att den där kvinnan fanns där emellan som ett spöke. Jag kunde aldrig mer känna någon riktigt åtrå till honom. Det unika, intima som vi hade var förstört. Kan inte svara på varför jag kände så, för jag hade inga problem med att han varit med andra före mig osv.


    '

    Jag förstår hur det känns, det där är jättesvårt och alla klarar inte att komma förbi det.
    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
  • PeterGB3G
    Anonym (TS) skrev 2017-02-28 20:30:28 följande:

    Har du några tips på alternativa terapiformer? Vilken sorts retreats? Något där man kan jobba med sånt här?


    Skicka PM så ska du få ett tips.
    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
  • Anonym (beror på)
    Anonym (Lämna) skrev 2017-02-28 18:57:55 följande:

    Jag blev bedragen av min man. Varje gång vi försökte närma oss varandra fysiskt var det som att den där kvinnan fanns där emellan som ett spöke. Jag kunde aldrig mer känna någon riktigt åtrå till honom. Det unika, intima som vi hade var förstört. Kan inte svara på varför jag kände så, för jag hade inga problem med att han varit med andra före mig osv.

    Vi försökte med terapi men det gick aldrig att laga. Han lämnade mig för att vi inte hade något sexliv.

    Jag är fortfarande trasig. Han däremot får ju obegränsat med sex nu, så han är väl nöjd. Det är tre år sedan vi separerade.


    Visst är det skumt?

    Jag hade det likadant med mitt ex. Efter hennes otrohet kunde jag inte ha sex med henne längre, blev bara äcklad av tanken att någon annan hade varit där och tömt, tappade suget totalt. Några månader senare avslutade jag förhållandet. Alla känslor bara dog, fanns ingenting kvar, inte ens ilska, var helt tom, ihålig. Ett halvår senare träffade jag min nuvarande sambo, då kom alla känslor tillbaka, både kärlek och lust. Vi har varit ett par i 5 år nu.
  • Anonym (TS)
    Anonym ((Men vad fan)) skrev 2017-02-28 20:45:26 följande:

     

    Så du har sex fast att det gör ont?! INTE OK enligt mig

    Vet din sambo om att det gör ont? Om ja inte ok enligt mig.

    Hur ska ni hitta tillbaka till varandra och njuta tillsammans när ni gör något du får ont av? Hur löser det era problem? 

    Jag känner dig naturligtvis inte, men jag hade en pojkvän som var otrogen som jag förlät. Numera ex, men av andra anledningar.

    Jag förstår att det är svårt med små barn, men finns det någon möjlighet att ni kan få barnvakt? Eller att ni försöker planera så att ni har tid själva en kväll?

    Det handlar ju om eran njutning så fundera var för sig vad ni tänder på, prata om det och bestäm om ni ska testa att göra något nytt eller annorlunda. 


    Jo han vet och det är ju inte ok för honom heller. Säger jag att det gör ont så slutar vi ju. Men oftast är det bara lite om vi råkar vara oförsiktiga. Gör inte ont hela tiden. Men jag tror det bidrar till att jag har svårt att bli våt. Ja förutom att jag känner mig så hemsk och äcklig då.

    Vi kan få barnvakt då och då men inte så det går att gå i terapi regelbundet. Nån gång i månaden på helgen. Vi har gått ut och så bara vi då men det hjälper inte. Det känns inte som att nåt hjälper :(

    Innandetta så pratade vi mkt om sex och experimenterade men nu kan vi inte det längre för alltpåminner om otroheten för ossbåda. Det är liksom inte kul längre, bara ångestfyllt. Och vi kan inte ens havanligt sex eftersom jag inte blir våt. Det är jobbigt. För när han tar initiativ nån enstaka gång bli jag ju glad av det men då har jag att välja på attavvisa eller så vara den tråkiga som inte blir våt fast vi försöker. Så han mår mer dåligt oavsett vad jag gör.
    PeterGB3G skrev 2017-02-28 21:30:02 följande:

    Såklart inte bra eller ok att sexet gör ont på dig, men jag kan förstå hur han känner. Det är ett sätt att återerövra dig från den andre. Analsexet alltså.


    Ja det tror jag också.
    PeterGB3G skrev 2017-02-28 21:33:17 följande:

    Skicka PM så ska du få ett tips.


    Jag vill inte röja min identitet tyvärr :/ Synd att du inte kan skriva här.
    Anonym (beror på) skrev 2017-02-28 22:17:36 följande:

    Visst är det skumt?

    Jag hade det likadant med mitt ex. Efter hennes otrohet kunde jag inte ha sex med henne längre, blev bara äcklad av tanken att någon annan hade varit där och tömt, tappade suget totalt. Några månader senare avslutade jag förhållandet. Alla känslor bara dog, fanns ingenting kvar, inte ens ilska, var helt tom, ihålig. Ett halvår senare träffade jag min nuvarande sambo, då kom alla känslor tillbaka, både kärlek och lust. Vi har varit ett par i 5 år nu.


    Jo jag tänker ändå att det är mer normalt när man blivit bedragen. Hade han inte kunnat med mig hade jag förstått. Men känns så uselt om han vill och jag inte kan när det är jag som varit hemsk. När tom han kan tänka sig ha sex med mig trots det jag gjort mot honom kan inte jag :(
  • Anonym (beror på)
    Anonym (TS) skrev 2017-02-28 22:40:55 följande:
    Jo han vet och det är ju inte ok för honom heller. Säger jag att det gör ont så slutar vi ju. Men oftast är det bara lite om vi råkar vara oförsiktiga. Gör inte ont hela tiden. Men jag tror det bidrar till att jag har svårt att bli våt. Ja förutom att jag känner mig så hemsk och äcklig då.

    Vi kan få barnvakt då och då men inte så det går att gå i terapi regelbundet. Nån gång i månaden på helgen. Vi har gått ut och så bara vi då men det hjälper inte. Det känns inte som att nåt hjälper :(

    Innandetta så pratade vi mkt om sex och experimenterade men nu kan vi inte det längre för alltpåminner om otroheten för ossbåda. Det är liksom inte kul längre, bara ångestfyllt. Och vi kan inte ens havanligt sex eftersom jag inte blir våt. Det är jobbigt. För när han tar initiativ nån enstaka gång bli jag ju glad av det men då har jag att välja på attavvisa eller så vara den tråkiga som inte blir våt fast vi försöker. Så han mår mer dåligt oavsett vad jag gör.
    PeterGB3G skrev 2017-02-28 21:30:02 följande:

    Såklart inte bra eller ok att sexet gör ont på dig, men jag kan förstå hur han känner. Det är ett sätt att återerövra dig från den andre. Analsexet alltså.


    Ja det tror jag också.Jag vill inte röja min identitet tyvärr :/ Synd att du inte kan skriva här.
    Anonym (beror på) skrev 2017-02-28 22:17:36 följande:

    Visst är det skumt?

    Jag hade det likadant med mitt ex. Efter hennes otrohet kunde jag inte ha sex med henne längre, blev bara äcklad av tanken att någon annan hade varit där och tömt, tappade suget totalt. Några månader senare avslutade jag förhållandet. Alla känslor bara dog, fanns ingenting kvar, inte ens ilska, var helt tom, ihålig. Ett halvår senare träffade jag min nuvarande sambo, då kom alla känslor tillbaka, både kärlek och lust. Vi har varit ett par i 5 år nu.


    Jo jag tänker ändå att det är mer normalt när man blivit bedragen. Hade han inte kunnat med mig hade jag förstått. Men känns så uselt om han vill och jag inte kan när det är jag som varit hemsk. När tom han kan tänka sig ha sex med mig trots det jag gjort mot honom kan inte jag :(
    Njae, visst är det väl bra att han vill ha sex med dig, men samtidigt att ha en slags sex som gör ont för den ena är inte riktigt friskt det heller, för någon av er. Man blir lite "knäpp" efter en sån grej och kan bete sig lite irrationellt, men förr eller senare landar man. Nu har det ju gått ett år om jag förstått det rätt och risken är att han hamnat i en offerroll och du i bovrollen, inte bra det heller, ok att vara arg och sårad, men förr eller senare måste man antigen bestämma sig för att lämna det bakom sig och blicka framåt eller inse att man inte kan förlåta och gå vidare var för sig.

    Allt detta hade ni förmodligen kunnat få hjälp med på FR. Jag kan förstå din mans argument för att inte gå dit, det låter på honom som han egentligen redan förstår att han inte kommer fixa att fortsätta tillsammans och han är rädd att få det bekräftat av någon annan, men samtidigt måste han förstå att ni inte kan leva på det sättet hur länge som helst utan måste börja ta tag i det på riktigt och så får det bära eller brista. Ingen av er mår bra av att stå och stampa i era roller.

    Jag tror dessvärre att det får bli du som får driva på för att söka hjälp utifrån. Förklara på något snällt sätt att du är beredd att göra vad som helst för att få det att fungera, men att ni inte kan leva som ni gör i all evighet. Men var noga med att påpeka att det inte handlar om att du bara vill att allt ska vara över och slippa ta skit för din otrohet utan att du vill att ni kommer framåt, att du vill att få all hjälp som finns för att ni ska klara krisen och bli lyckliga igen.

    Men jag vill även varna för att det alltid finns en risk i att röra om i grytan, saker som ligger begravda kan flyta upp till ytan, gamla sår rivas upp osv, men det är bara så terapi fungerar, man river upp sår och "rengör" dem så de kan börja läka. Det gör ont som fan men det hjälper en komma framåt och börja läka, tillsammans eller var för sig. Det kan gå åt vilket håll som helst, det är något som kommer visa sig med tiden. Det kanske är det din man är rädd för.
  • bästföre

    Svårt..

    Jag var också "otrogen", i alla fall betraktade min partner det som så. Det föregicks iofs. av en bekännelse av min partner om en annan attraktion / kärlek, och det skedde senare under en tid då vi inte levde tillsammans, men blev i alla fall en "otrohet". ( Även om jag inte kan vara trogen måste DU vara det )

    I vilket fall återförenades vi, för mig fanns ingen tvekan, men jag kunde aldrig bli helt trygg i vår relation och den självklara tilliten hade fått sig en oreparabel knäck. Därför ställde jag krav och satte upp gränser för att inte igen utlämna mig själv som begränsade ett långt liv tillsammans.

    Så kan det gå som Vonnegut sa.....

  • PeterGB3G
    Anonym (TS) skrev 2017-02-28 22:40:55 följande:
    PeterGB3G skrev 2017-02-28 21:33:17 följande:

    Skicka PM så ska du få ett tips.


    Jag vill inte röja min identitet tyvärr :
    Vadå? Har du ditt riktiga namn som inloggning här?
    "Jag förväntar mig inte att du ska hålla med, inte ens att du ska förstå"
  • Anonym (smälta)
    Anonym (Sanningen) skrev 2017-02-27 00:39:06 följande:

    Man kan alltid försöka lappa ihop en spegel som gått sönder, men blir aldrig densamma!


    Man kan smälta det och den blir som ny, ungefär som i lumpen du bryts ner och byggs upp igen!
  • Anonym (beror på)
    Anonym (smälta) skrev 2017-03-01 14:19:37 följande:
    Man kan smälta det och den blir som ny, ungefär som i lumpen du bryts ner och byggs upp igen!
    En sån process är nog rätt dyr, och frågan är om man tycker det är värt det eller om man hellre köper en ny. Och till skillnad från speglar som inte har någon egen vilja så är människors känslor betydligt svårare att laga.

    Lumpen var iaf förr obligatoriskt, du "bröts ner" vare sig du ville det eller ej. Numera tror jag det är valfritt. Dvs om man inte gillar att bli nedbruten och återuppbyggd så kan man bara dra och göra något annat
  • Anonym (smälta)
    Anonym (beror på) skrev 2017-03-01 14:26:55 följande:
    En sån process är nog rätt dyr, och frågan är om man tycker det är värt det eller om man hellre köper en ny. Och till skillnad från speglar som inte har någon egen vilja så är människors känslor betydligt svårare att laga.

    Lumpen var iaf förr obligatoriskt, du "bröts ner" vare sig du ville det eller ej. Numera tror jag det är valfritt. Dvs om man inte gillar att bli nedbruten och återuppbyggd så kan man bara dra och göra något annat
    Självklart om det är värt, men har man varit med en människa så pass länge kan det nog vara värt att försöka hitta tillbaks, det är klart lättare att säga fuck it!
  • Anonym (beror på)
    Anonym (smälta) skrev 2017-03-01 14:34:50 följande:
    Självklart om det är värt, men har man varit med en människa så pass länge kan det nog vara värt att försöka hitta tillbaks, det är klart lättare att säga fuck it!
    Exakt, det ÄR svårare att vara kvar, oftast gör man det pga barnen.
    Paradoxalt nog ju längre man känt en människa, ju mer man tycker om en människa, ju mer man litar på en människa desto mer ont kommer ett svek att göra.

    Ett annat stort problem är att den människan du älskade och varit ihop med i så många år inte kommer vara samma person för dig efter ett svek. Om du tar som exempel en god vän. Du gillar personen för att personen har vissa egenskaper som du tycker om. Om personen sen gör något som sårar dig väldigt djupt så kommer du inte längre se personen med samma ögon längre, eftersom personen visat att han eller hon har även andra egenskaper som du inte alls gillar. På det kommer du ha stora problem med att våga lita på personen igen. Tillit är trotts allt en grundpelare för alla slags relationer. Oavsett vilken syn man har på sex och relationer så är det få människor som vill vill umgås med någon de inte litar på. Och tillit är tyvärr väldigt starkt men också väldigt skört. Människor kan offra sitt liv för någon de tycker om och litar på. Men allt kan förändras på en sekund om tilliten försvinner.

    Det är alltså mycket komplexare än ett misstag som ska förlåtas, det handlar till lika stor del om hur man ser på sin partner efter sveket, vem personen är för dig efter eftersom det kommer påverka vad du känner för personen. Den gamla personen älskade du utan tvekan, men den nya?  Även om du utan problem kan förlåta sveket så är det inte säkert att du kan förmå dig att älska personen din partner blev för dig..
Svar på tråden Hur kan man lösa detta? Dilemma.