Vad önskar du att du hade vetat innan du fick barn nr 2?

Att hon skulle få svår kolik och att vi inte skulle få sova på över 1 år. Värst dom första 3 mån.

Så hade vi med 1an... Vi hoppas VERKLIGEN att inte 2an får ett så jobbigt första år också, och om det blir så, att det är värt mödan i slutändan ändå.

Ja det är värt det. Vi har fått 3 barn till efter henne så vi har 5 barn nu. Ingen av dom andra har fått kolik. Vi hade "bara" otur med henne. Men jobbigast var det såklart för henne själv. Stackars som hade så ont.

Att det bara skulle ta 45 minuter att föda :) hade behövt lite längre tid!

Ja, man tycker så synd om dem samtidigt som allt känns så hopplös då det verkligen inte finns något som man kan göra för att det ska bli bra.. :/ 
Får jag fråga hur långt ni hade mellan era två första?

16 mån mellan 1a och 2a så storasyster var ju också väldigt liten och så hade jag dåligt samvete för det då hon fick gå åt sidan i början för att lillasyster tog all vår kraft.

Oj! Det gick fort! Hann du ens in på förlossningen? ;) 
För mig tog det ganska precis 10h från att jag kände första värken tills att första var ute, så har ställt in mig att det kommer att gå ännu fortare med andra. Men jag hoppas att 2an inte tänker komma ut SÅ snabbt.. :)

Med första barnet tog det 9 timmar från att vi kom in.

Med sonen 45 minuter från att vi kom in. Så jag räknade.

Men satt och jobbade en fredagskväll i köket då värkarna började. Men hade inte min sambo sagt att vi skulle åka in hade jag fött hemma för tyckte inte värkarna va så jobbiga direkt :)

Har en bild där jag är nära att föda med skorna på fortfarande haha. Ja det gick undan.

Jag vet inte. Det kom som en chock för mig att eftervärkarna var sju resor värre med barn nummer två än barn nummer ett, och att det tydligen hör till vanligheterna att det är så. Men å andra sidan hade det ju inte gjort mig lyckligare att veta det i förväg, och smärtan hade ju inte påverkats heller, så det var väl lika bra att inte behöva oroa sig över det i onödan i förväg.

Äh, man tar dagen som den kommer och det blir som det blir.

Det känns det som att jag hört tidigare! Kanske inget som påverkar om man vet det innan, men kanske skönt att vara mer förberedd på att det kommer att hända! Får sno med mig några av BBs engångs-värmepåsar hem sen alltså! ;) De var oslagbara!

Att barn nr 1 skulle komma att få en diagnos senare i livet. Visste vi inte när 2:an var på G. Hade skaffat barn 2 ändå men kanske betett oss lite annorlunda om vi hade vetat. 

Vad för diagnos? Psykisk eller fysisk?

Kunde inte ana hur mycket de skulle bråka. Två tjejer, 8 och 6 år. De bråkar med varandra varje vaken minut känns det som och har gjort sen lillasyster började markera en egen vilja.

När lilla var bebis var den största överraskningen hur svårt det var med amningen. Med första tog förlossningen 12 timmar och amningen flöt på bra redan från start. Med andra tog förlossningen 40 minuter från första värk till ute (knappt 10 minuter på BB, födde på en brits i korridoren i väntan på förlossningsrum) och amningen tog flera smärtsamma dagar att få ordning på.

Men hade du velat veta om detta i förväg? Hade det påverkat ditt beslut att skaffa barn nummer två?

Hade vetskapen om ständiga bråk påverkat mitt beslut att skaffa fler? Den frågan har flera olika svar beroende på när under dagen den ställs.. Men överlag tror jag inte det är särskilt vanligt att ångra de barn man fått. Jag gör det inte. De är underbara (när de sover).

Amningen hade jag gärna velat känna till, var så inställd på att det skulle gå av sig självt eftersom det gjort det med första. Barnmorskorna förklarade att vid en snabb förlossning hinner kroppen inte få den hormonella kaskaden som förlossningsarbetet annars ger, och som kickstartar mjölkproduktionen. En riktig snabb förlossning blir nästan som ett planerat kejsarsnitt.

Måste vara väldigt påfrestande med allt bråkande, men man får hoppas att det lugnar ner sig så småningom. Att överanalysera huruvida man skulle ångra sig eller inte om man fick chansen känns onödigt. Det går aldrig att ångra sig, och det vore ju väldigt dumt om man gjorde det. Bättre att göra det bästa av situationen :)

Det hade jag ingen aning om! Fick du det att fungera tillslut? Jag hoppas verkligen att amningen fungerar bättre den här gången... Jag hade mjölk för ett helt kompani, men min son sög så att mina bröstvårtor var alldeles trasiga... Det gick inte, tog så ont att jag satt och grät under amningarna tills vi började med flaska...

Jag önskar att någon förklarat för mig att det inte var synd om den äldsta för att hon fick ett småsyskon. På något vis lyckades jag övertyga henne om att hon drabbats av något hemskt, bara för att det kom en baby i familjen. Jag försökte kompensera henne för det och alltihop ledde till att hon tyckte illa om sin lillebror och blev vansinnigt svartsjuk.

När tredje barnet kom, så hanterade jag det helt annorlunda. Babyn var mammas och pappas, och storasyskonen hade inget ansvar för att tycka någonting alls om det. De såg på babyn ungefär som om jag skaffat mig en ny prydnadsvas. De tittade lite i bland och petade lite, men babyn var inte särskilt intressant.