Ni med 15 timmars barn. Vad tycker ni?

Wildflowers: man får göra som man själv vill men man ska göra saker av rätt anledning. En ettåring behöver inte förskola. Däremot kanske mamman behöver att ettåringen går på förskola och då får det ju vara så. Även om det inte är det bästa för barnet.

Men man blandar ihop äpplen och päron i diskussionen om man säger att ettåringen ska börja för sin skull.

Och ska folk kunna fatta välgrundade beslut måste man hålla isär argumenten.

Jag har inte sagt att det är det bästa för en ettåring att gå på förskola? Men vill ändå ge nyanserade resonemang till ts. Och framförallt att man får göra som man själv vill. Jag har en väldigt "sen" kille som tex lärde sig gå när han var 18 månader, som aldrig skulle fixa att börja fsk som ettåring. Däremot har jag vänner som skolat in ettåringar för 15 timmar (de har studerat) det har funkat jättebra och deras barn har utvecklats massor av det.

Fast tror du inte barnen skulle ha utvecklats mycket hemma också? Det framhålls ofta som en så speciell grej, att barnen utvecklas så på förskolan och som att det vore ett argument för förskolestart.

Det hade ju sannolikt hänt rätt mycket hemma också, det är ju en väldigt stark utvecklingsperiod i livet.

Tack för svar. Du verkar vara en av de få vettiga här inne som kan se lite nyanserat på saker och ting och inte köpt den stora massans moraliserande över att vara mamma. Så himla tröttsamt. Efter 4 barn som alla är både glada, sociala, välmående individer känns dessa påhopp från vissa förståsigpåare patetiskt. Men men jag bad om åsikter (från folk med erfarenhet av 15 timmars iofs) så jag får väl ta dessa moralpredikningar. Vi gör det som blir bäst för dottern, och mig som mamma, och syskonen, till slut oavsett hur det nu blir.

Sköt om dig :)

Ska barnet gå 3hx5 eller 5hx3? Jag tänker att om det är 3 h om dagen så är det nästan inte värt det för det blir så kort tid som du får avlastning, det blir kanske till och med jobbigare om du ska ha två tider att passa varje dag istället för att kunna lägga upp dagen precis som du vill. Och fördelar förutom avlastningsbiten finns det ju inte direkt för ett så litet barn.

Vår femåring går 15h ungefär. Hon började när hon var 4. Jag är hemmaman/pappa och har småsyskonen hemma. Jag tycker att 15 h har varit väldigt bra. Här omkring finns det inga hemmaföräldrar vad jag vet så dottern hade blivit väldigt ensam om dagarna annars. Jag tycker det är bra att dottern har ett "eget" liv även utanför familjen, en värld som bara är hennes och kompisar som bara är hennes.

Hade inte tänkt svara mer i tråden, men...

Du återkommer hela tiden till "moralpredikningar", "folk som trycker ner" osv. Vilka svar menar du då? Du har fått svar av folk som har erfarenhet av 15-timmars, både de som valt att använda detta och de som inte valt att göra det. Båda har argumenterat för sin åsikt. Men du gillar bara de som menar att det är en bra idé att skola in en 1-åring för att den ska få syskon. De andra avfärdas som elaka.

Du gör naturligtvis som du vill. Men du efterfrågade argument och tankar kring 15-timmars, då får du kanske räkna med att få det också?

Det är alltid så i såna här trådar, att ts bara vill ha de svar som passar de egna önskemålen. Även om hen inledningsvis verkar öppen för input.

Jag har haft storasyskon på förskola som föräldraledig. Men jag vidhåller ändå att det inte är utifrån barnets behov utifrån förälderns.

Detta är ju intressant 

www.st.nu/opinion/insandare/mamma-och-forskollarare-forskolan-ar-inte-en-plats-for-en-ettaring 

Jag hade aldrig skolat in en ettåring om jag inte hade behövt. Jobbar själv som förskollärare och vet hur tuff vardagen kan vara ibland på förskolan. Stora barngrupper och personal som sliter för att hinna se varje barn.
Själv fick jag barn med 13 månaders mellanrum och det fanns inte en tanke på att jag skulle lämna den äldsta på förskolan. Samtidigt när den minsta kom hade jag förutom den på 13 månader även två skolbarn.
Hur har ni det med öppna förskolor i närheten. Här har vi det ganska bra med sådana möjligheter och 4 dagar i veckan var jag iväg på dessa öppna förskolor. Men jag lovar att det inte var för mina barns skull, utan mer jag som behövde lite vuxenkontakt.
Så våra dagar såg ut som att fram till kvart över åtta var det påklädning för skolbarnen, och sedan var det gemensam frukost. Kvart över åtta skickades skolbarnen iväg och då klädde jag och fixade till de små och mig själv. Sedan vid nio tog vi en promenad till öppna förskolan. Vid halv tolv gav jag barnen mat där och på vägen hem somnade de gott i vagnen. Väl hemma kunde de stå ute, och jag kunde städa lite och sitta ner och ta det lugnt innan de vaknade igen. Vid två kom sedan skolbarnen hem igen och det var mellis mm. Detta fungerade hur bra som helst. Så som svar på din fråga, Nej jag hade inte placerat en ettåring på förskolan då den inte har behov av det. Finns det öppna förskolor i närheten är det guld värt, framförallt för en själv. Efter två år börjar ett barn så smått söka sig till andra barn och börjar få behållning av förskolan men absolut inte innan.

Jag skulle avvakta om jag var du ts. Ett så litet barn har det garanterat bäst med dig. Hade barnet varit 3 eller äldre eller redan varit inne i förskolan så hade det varit en annan sak.

Har sett barn gråta efter sina föräldrar mer eller mindre hela tiden de varit på förskolan när de varit så små och bara längtat hem.

Lita på att du och pappan är det bästa för båda era små barn och att du lugnt kan vänta tills den minsta börjar.

Livet att bara få vara förälder och slippa hålla tider är så kort änså.

Jag är både förälder och arbetar på förskola så jag har varit på båda sidorna.