Så rädd för missfall, hur börjat erat?

Fick tre missfall på rad, alla tre i veckan 4-5 .

Satt på toaletten och kissade, knäppte till i magen och fick en kort blödning ner i toan och så var det över.

Fjärde gången jag blev gravid blödde jag små stänk hela tiden i flera veckor, men födde ett barn som nu är 9 år

Efter graviditeten något år senare fick jag molande värk i magen precis när jag börjat ana att jag var gravid igen. Störtblödde i nästan två veckor så det var ingen tvekan om att det var missfall.

Själv började mitt i söndags med lite ont i sidan av tjejmagen. Jag trodde det var ett ligament typ.

Igår upptäckte jag blod i trosan, som såg färskt ut. Kanske en tsk full. Rosa på pappret. Fick mer rosa på pappret på kvällen.

Idag, forsar det... som kraftig mens, och med Molvärk. Måste byta binda ofta.

Var på UL, fick se hinnsäck och resterna, men inga hjärtslag. Så definitivt missfall/MA.

Skulle varit i 7+4 idag.

Undrar mest själv när min kropp är redo igen....

Mitt första missfall började med lite bruna flytningar då och då. Inget ont. Sen efter några dagar ökade de och blev blod. Fick då även ont. Det var i vecka 6-7

Andra missfallet fick jag en pytteliten brun flytning i vecka 6. Sen inget mer. Inget ont alls, och graviditetssymptomen fortsatte som vanligt. Tre veckor senare i vecka 9 gjorde jag ett ultraljud, det fanns bara en tom hinnsäck motsvarande vecka 7. Dagen efter kom missfallet i gång med blod och värk.

Har varit sjuk blödning idag, smärta och klumpar stora som mosade plommon... helt otroligt mycket blod...

Ja alltså egentligen kan man ju inte fastställa något alls när det gäller blödning och graviditeter.. det som är så jobbigt. Finns både så mycket missfallshistorier men samtidigt så många solskenshistorier där allt har gått bra. Det enda man kan göra är ju egentligen att vänta och se, men det är ju så frustrerande när man är så orolig, och inte kan påverka något alls!

Tack för tipset med psykolog, tror  att det kan vara bra i sådana lägen!

Ska tillbaka till läkaren i morgon fm och ta ett blodprov som visar om hcg har stigit eller sjunkit, så det känns som att jag kommer få allt svart på vitt i morgon :O

så blödningar behöver inte vara något farligt, jag måste tänka positivt! Tack för ditt svar :)

Åh, beklagar :( 
Mitt är bara bruna flytningar än så länge och det är det som gör att mitt hopp fortfarande finns där.
Missfall minskar ju inte risken att bli gravid igen och det verkar ju inte helt ovanligt att man blir gravid igen efter ett missfall utan att få någon mens emellan! Hoppas det blir som du vill :)

Lurigt detdär :( att man får missfall utan att det märks innan. Så går man i flera veckor och tror att allt är frid och fröjd..

Ja det känns som att man blöder flera dl per dag :O

Ja, det är riktigt jobbigt!

Med denna graviditeten fick jag en röd liten blödning i vecka 6-7. Men det var inget missfall denna gång, tack och lov!

Åh vad skönt! Gör mig lättad att höra sånt! Fastän man i vanliga fall tar åt sig mer av negativ information än positiv :O Lycka till med allt!

Tack! Hoppas det går bra hos läkaren i morgon!

Jo, tack. Nästa gång får det gå! Mitt började med färskt blod. Bruna flytningar har man hört om många som haft under lyckade graviditeter. Håller tummarna!

Det var helt sjukt... och jag var på jobbet när floderna kom... kl 9 fick jag menskramp och kände hur jag blev blötare och blötare och mådde inte så toppen, så jag fick gå från mötet och snabbt in på toa för att ta itu med det. Körde dubbla bindor, men det var liksom inte riktigt nog. Bytte ofta. Nu är det lugnare. Ska till läkare och ta blodprov imorgon. Se om HCG har sjunkit. Sjuk omvändning från att ha varit "lyckligt gravid" till det motsatta på bara några dagar...

Fått sammanlagt 6 missfall (och två barn, tre till september :)) de allra flera missfallen har jag haft känslan av att inte vara gravid och sedan började blöda, som mens ungefär fast med klumpar. En gång började det med smärta.

Nu senaste gången jag böev gravid så fick jag blödningar i vecka 5 och 9, tänkte ju såklart att det var kört. Men är fortfarande gravid, sett bebis 2 gånger och är i vecka 15 nu :) så det kan vara vilket som, omöjligt att veta tyvärr. Och vet att ovissheten är fruktansvärd!

Tack så mycket! Och jag håller mina tummar för dig! :)

Ja men precis! Gjorde en abort för några år sedan, som är ett framkallat missfall, och som det blödde! Fick byta binda så ofta :O

Jag har haft fyra missfall, har två barn, och en gravidmage i v.32. 

Missfall ett och två fick jag innan första barnet. Det första i vecka 6. Det började med bruna flytningar och efter någon vecka kom en större blödning med klumpar. 
Missfall två kom i v. 9. Bruna flytningar, på ett VUL såg de att det var en ickefungerande graviditet. Blödningarna satte igång v. 11, fick fruktansvärda smärtor och blödningar, blödde igenom en binda på två minuter och tuppade till slut av i hallen där jag vandrade fram och tillbaka mellan toan och sovrummet. Mamma hittade mig, och fick köra mig till gyn, sex mil bort där jag blev inlagd en natt. 

Efter detta struntade mannen och jag i att försöka bli gravida ett tag och gifte oss istället, planerade ett stort, härligt bröllop och tog det allmänt lugnt. 
Efter bröllopet blev vi dock gravida igen. Fick en brun flytning i v. 11, och blev skräckslagen. VUL visade levande bebis. De färgade flytningarna berodde på att moderkakan växte lite för öppningen till livmodern och nötte där när jag gick. De stannade kvar i några veckor innan moderkakan växte uppåt i takt med att livmodern växte. En alldeles perfekt liten son blev resultatet, ett antal månader senare.

När sonen var tre började vi syskonförsök och blev gravida direkt. Lillasyster föddes utan minsta tendens till brun flytning eller blödning.

Förra hösten började vi syskonförsök tre. Blev gravid direkt och fick ett VUL ganska tidigt pga min historia. VUL visade ickefungerande graviditet och dagen efter kom en brun flytning som övergick i blödning (v. 7). Väntade in en mens och blev sen gravid direkt igen. Fick ett VUL igen, i v. 9, som inte alls såg ut som en levande bebis. Doktorerna kunde dock inte säga säkert, då mina hormoner låg högt och man faktiskt såg något i livmodern. Jag blev hemskickad för ett nytt VUL veckan senare. Jag var dock rätt säker på att det var en ickefungerande graviditet då jag väl kom ihåg hur sonen sett ut på de tidiga VUL:en och det liknande inte detta. Så jag gick och kände mig jättegravid och jätteledsen i en vecka tills nästa VUL. Skuggan hade vuxit något men det lutade ff åt en ickefungerande graviditet. Läkaren kunde dock inte vara helt säker då hormonvärdena stigit kraftigt från veckan innan. Nytt VUL veckan efter bokades in. Jag hann inte mer än åka hem så ringde min mobil (som sagt, sex mil till gyn för mig) och det var gyn. Då misstänkte de mola, pga de höga hormonvärdena och ville att jag skulle komma tillbaka redan dagen efter. Då hade jag fått nog av att aldrig få veta och att ligga i gynstol, så efter VUL:et dagen därpå sa jag att jag ville göra en abort/missfallsbehandling. Jag fick direkt piller som avslutar "graviditeten" hormonellt och en tid bokades två dagar senare för cytotecbehandling på sjukhuset. Den utfördes, men blev inte fullständig förstod jag sen, då jag blödde fyra veckor, innan jag gav upp och ringde gyn igen. Ett nytt VUL visade på rester av graviditeten i livmodern och en tid sattes upp dagen efter för skrapning. Den funkade alldeles utmärkt - blödde två dagar och fick sen mensen 28 dagar efter skrapningen. Två månader senare blev jag gravid igen och beräknas nu då föda vår lilla trea om åtta veckor så där. 

Lycka till! Min erfarenhet är alltså att bruna flytningar oftast, men inte alltid, betyder att något inte är okej och att man också mycket väl kan ha ett avvaktande missfall utan att märka det på sina symptom. Med denna lilla trea valde jag dessutom att inte göra VUL, eftersom det var en sån sjukt jobbig cirkus med missfallet för ett år sen. Jag antar att kroppen tids nog hade skött det själv och det hade varit skönare att få vara lycklig under de veckorna än att gå som jag gjorde mellan mina olika VUL.