Introvert

Så trist att hon inte är på samma plan som du. Jag har själv upplevt det med mitt ex. Till slut kunde jag inte stanna för det fick mig må så dåligt och jag hade då gjort allt för att det ska passa honom. Så tro mig, du kommer bara må ännu ner dåligare om du bara försöker och försöker. Frågan ska du själv ställa till dig om du verkligen klarar det i längden för sån person som beter så kommer aldrig förändras. Din tjej kanske inte är samma som mitt ex men jag tror du måste ta och snacka allvar med henne, att berätta hur du känner. Annars lämna henne.

Jag tror inte ni kommer funka ihop i längden, ni är så olika. Om hon ändrar på sig kommer det kännas forcerat och hon kommer glömma av sig och du blir orolig. Det som har störst chans att funka är att du börjar se hur hon visar känslor för dig på andra sätt (tex genom att vara lugn och trygg i ditt sällskap) och skaffar ett husdjur för mer fysisk närhet eller något...

Jag är introvert och gillar inte människors närhet IFALL jag inte känner dem!
Älskar och ligga och mysa med min pojkvän, ibland kan jag känna ett behov att typ krypa in i hans kropp för jag vill vara så nära, creepy kanske ???? och ibland kan jag ta avstånd men inte så pass att när han vill mysa så säger jag nej

Jag tror personligen inte att det har med intro och extrovertism att göra. Utan att hon helt enkelt inte gillar personligkontakt :/ sadly

Dock, att du känner dig som "kvinnan" för du är extrovert och sedan undrar om sådana förhållanden fungerar? What. Män som är introverta och kvinnor extroverta som vill mysa hela tiden och får ett nej, fungerar ju? Är det bara för du som man, inte klarar av ett nej från en kvinna, men att en kvinna får tåla en mans "nej? Om inte så borde du skippat att ta upp det!

I vilket fall som helst, lägg inte henne i ett fack utan fråga dig själv, vill jag vara med någon som inte gillar att mysa? sen utgå därifrån

Är själv introvert, min kille är extrovert och vi har det skitbra

Det låter som Saga Norén, länskrim.

Bron, alltså. Hon är ju förmodligen sån. Du får lita på hennes ord. Hon säger att allt är ok. Självklart är det jobbigt att hon inte visar känslor. Det kunde ha varit värrre. Du kunde ha valt en riktig klängranka.

Försök bara att förklara hur du känner och att hon måste gå halva vägen för att möta dig. Det är inte bara du som ska kämpa, säg henne det.

Svar:

Det är bara mina ord på en känsla jag försöker beskriva. Gör inte detta till en politisk fråga om kvinnor och män.

Svarade också dig

Jag är som din tjej!

Har varit tillsammans med samma man sedan jag var under 20 år och han tyckte det var konstigt i början. Vi har båda förändrats en del genom åren och nu är han lite mer "självständig" och jag ganska mycket mer i behov av närhet än jag var första åren. Eller... jag har erkänt för mig själv att jag behöver andra på flera sätt ;)

Lite förenklat: Extroverta tankar energi av att vara med andra. Introverta nöter av sitt energiförråd när de är med andra. Inte alltid o hela tiden men som grundläggande läggning.

Jag är vuxen introvert man. Idealet för mig är att få några timmar för mig själv och sedan kanske bara sitta o programmera med frugan kollandes tv i närheten. Lite lågintensivt umgänge. Fast nu har jag en hel familj så varje minut för mig själv är dyrbar.

Var ärliga med varandra och era förväntningar. Leta efter sätt som funkar för er båda. Om hon vill ha tid för sig själv kanske det tex är bättre att du träffar kompisar några kvällar i veckan. Då får ni båda ladda batterierna och kan mysa andra kvällar - istället för att varje kväll föröska med något som ingen av er är nöjda med.

Med respekt för varandras olikheter kan man bygga något riktigt bra.