Är det normalt?
Jag har en fråga angående små barn och sömn.
Man kommer ibland över texter där föräldrar pratar om att deras barn sover dåligt och att de fick hjälp via bvc/läkare o.s.v. för att problemen var så stora. Man läser då om barn som har lite olika bekymmer gällande sömnen, t.ex. många uppvak, vaknar på nätterna och är vakna länge, vaknar tidigt, svåra att få att somna och liknande.
Vi har vid varje bvc-besök påpekat att sömnen är dålig hos vårt ena barn (eller blivit tillfrågade om sömnen). Vi har också sagt att så har det ju alltid varit. Inget mer med det. Det man hör då från andra föräldrar eller på bvc är att det rättar till sig, det kommer bli bättre, det är normalt. Då undrar jag om det verkligen är normalt att ett barn vaknar 20-25 gånger hela sitt första år och BARA skriker och gråter, går ej att trösta.
10-15 uppvak andra året, går ej att trösta.
Tredje året 5-10 uppvak, totalt sjövild, går ej att trösta, kan ej ta i/hålla om barnet (nattskräck?), blir då mycket våldsam och slåss/sparkar runt sig, på oss och väggar.
Sedan 3 års ålder bara 1-3 uppvak, gärna vaknar och ligger vaken 1-2 timmar men LUGN. Går sällan upp senare än 05:30.
Mellan 2 och 3 års ålder var han alltid upp 04:30-05:00.
Känns som man är ensam om detta för det är inte många andra man hör om som har/haft det såhär, men alla säger att det är normalt? Finns det fler därute som har det såhär (eller haft)? Nu har vi ju dock vant oss, men är ständigt slutkörda känns det som. Vi har liksom accepterat läget för det har ju faktiskt blivit bättre! Men ändå, eftersom man hela tiden hört att det "ska vara" såhär så har man svalt det och accepterat läget. Jag vet att det inte går att göra nåt åt men man känner sig så ensam i detta.
10-15 uppvak andra året, går ej att trösta.
Tredje året 5-10 uppvak, totalt sjövild, går ej att trösta, kan ej ta i/hålla om barnet (nattskräck?), blir då mycket våldsam och slåss/sparkar runt sig, på oss och väggar.
Sedan 3 års ålder bara 1-3 uppvak, gärna vaknar och ligger vaken 1-2 timmar men LUGN. Går sällan upp senare än 05:30.
Mellan 2 och 3 års ålder var han alltid upp 04:30-05:00.
Känns som man är ensam om detta för det är inte många andra man hör om som har/haft det såhär, men alla säger att det är normalt? Finns det fler därute som har det såhär (eller haft)? Nu har vi ju dock vant oss, men är ständigt slutkörda känns det som. Vi har liksom accepterat läget för det har ju faktiskt blivit bättre! Men ändå, eftersom man hela tiden hört att det "ska vara" såhär så har man svalt det och accepterat läget. Jag vet att det inte går att göra nåt åt men man känner sig så ensam i detta.
Kram <3