Hur reagerar Kim och hur reagerar Charlie?

Ok, detta låter som inte helt ovanliga scenarion. För min egen del hade jag höjt på ögonbrynen och garvat. Man går vidare och lär sig av det som hände.

Jag har arbetat med en knepig person i flera år. Om jag gjorde ett misstag i mitt arbete fick jag världens utskällning (det kunde varit en felsyftning i en text). Gjorde han samma sak, så var det ingen big deal. Så reaktionen beror ju helt på vad det är för en människa som reagerar.

Beror helt på min dagsform! Vissa dagar skulle jag garva åt det, andra dagar inte bry mig alls, en del dagar irriterad och skulle jag vara väldigt trött så kanske jag skulle bli arg. De flesta dagar skulle jag nog reagera med "sånt som händer, ingen big deal."

Kläderna hade jag nog inte brytt mig, inte blommorna heller. Maten hade jag känt var lite onödigt men då slipper vi ju laga mat nästa dag, bara att spara. Repan på bilen är nog en arg-grej då jag hatar att slösa pengar på onödiga saker, och det skulle det bli vem av oss som än gjorde det. Krukan skulle bero på det jag skrev först helt och hållet.

Men är du då Kim eller Charlie? Dvs när du skrattar åt det eller blir arg, är din reaktion åt dig själv då eller åt partnern?

Och hur reagerar partnern?

Både Kim och Charlie. 

Han skulle nog reagera likadant, oftast inte bry sig alls, eller skratta, eller en dålig dag bli irriterad/arg för en stund.

Beror på hur humöret är just den dagen faktiskt... I allmänhet är både jag och min partner väldigt lösningsorienterade. En lagad lunch kan sättas i kylen till dagen efter, så äter vi den hämtade maten tex.

Vi bråkar inte heller om småsaker, för vi gör små misstag båda två. En förstörd krukväxt är ju inte hela världen, inte en dubbeltvättad tröja heller. Bara låta vara, ingen idé att gnälla om småsaker och olyckshändelser, fast det kan vara droppen som får bägaren att rinna över, om du förstår hur jag tänker!? Kanske har det varit lite friktion hela dagen, kanske var det bara det som krävdes för att man ska bli riktigt irriterad... I så fall kan vi båda bli riktiga gnällhögar, fast vi förlåter fort och startar inte storbråk över sånt här smått. Båda är bra på att be om ursäkt för att vi varit sura eller gnälliga.

Det här låter väldigt mycket som någon som försöker få en skoluppgift gjord åt sig....

Men ok kort då.

Om Charlie gör allt det som är listat i följd mer eller mindre på en gång är det kanske anledning till att bli lite arg då denne uppenbarligen inte är så bra på att se/tänka sig för innan något görs. Har träffat på några sådana personer och de kan vara väldigt irriterande.
Får väl dock anta att det inte är vad som menas. 

Tja om en tröja tvättas om är väl ganska mycket en icke-sak och inget att reagera på för någon av dem. Om det inte är något som händer hela tiden då bör de väl tillsammans se över hur de hanterar tvätt?

I fallet med blommorna så kan det ju innebära att de dör och har inte mycket med att göra om det "görs i onödan" - Charlie bör där lämpligen göra sig av med ovanan att vattna blommor innan kontroll att de faktiskt behöver vatten. Är det så att det är Kim's blommor som blir övervattnade så de dör är det väl lämpligt med en ursäkt. Är det däremot bådas blommor är det inte lika klart. 

Med lunchen är det väl bra mycket bättre än att ingen tänker på att barnen ska ha mat? Den extra maten stoppas lämpligen undan till en annan dag. Ganska mycket en icke-fråga, tycker de av någon anledning att det är viktigt kommer de lämpligen överens om att kommunicera runt barnens mat så det inte sker igen. 

Med bildörren blir väl kanske båda lite ledsna/upprörda då det lär kosta att laga. Är det så att det är Charlie's bil och inte bådas är en ursäkt och erbjudande att betala för att fixa lämpligt. Sen beror det väl oerhört på om det är så att Kim ofta är slarvig med omtanke om bilen, om det ofta hänt "nästan olyckor" eller faktiska skador eller om det var en engångsföretelse. 

Exemplet med blommorna fokuserar ju på helt fel sak! Rimligen borde upprördheten där vara att någon snubblade och därmed kunde gjort sig riktigt illa inte att krukan går sönder...

Igen det här luktar skoluppgift lång väg, det är helt irrelevanta icke-problem för alla vuxna utom i extrema situationer där någon orsakar sådant konstant. 

Det enda exemplet som känns som att något bara isolerat görs i onödan är det första, i alla andra är det något helt annat som är det centrala. Så inte bara skoluppgift, ganska dålig sådan. Dessutom valet av två namn som kan användas på båda kön för att vara könsneutralt....

Så.... gör dina egna skoluppgifter?

fast det blir helt olika svar för olika exempel så jag kan inte svara generellt. 

Att råka tvätta en tröja eller vattna blommorna en gång skulle jag verkligen inte bry mig ett skvatt om. Däremot tat köpa med mat till barnen när den andre precis stått och lagat mat skulle jag tycka var lite konstigt. 

Alla exemplen av de här tre handlar däremot om dålig kommunikation men det blev störst konsekvens i de trista exemplet. 

Exemplen med bildörren eller att snubbla över saker är en helt annan sak. Det handlar om olyckshändelser medan de tre första handlar om att parterna inte har kommunicerat med varandra. 

Haha, tror att jag skrivit tillräckligt mycket på familjeliv i föräldradelen för att inte misstänkas vara studerande ungdom.

Jag försökte konstruera exempel för att få en diskussion i stort, inte i exemplen i detalj. Eftersom de är hypotetiska. Namnen valdes ju också för att inte styra diskussionen utifrån könsroller.

Och ja, exemplen försöker belysa saker i vardagen som händer pga bristande kommunikation mellan partners eller pga slarv/bristande uppmärksamhet osv.

Det är, som jag skrev, inte så lätt att hitta på bra exempel men det är inte svaren på just de här exemplen som är intressanta utan just reaktionerna. Hur reagerar man när det blir fel pga bristande kommunikation eller pga slarv/bristande uppmärksamhet. Leder det till skratt, irritation, bråk osv?