Hur mycket hämnd förtjänar jag för detta?

Devil's advocate here!

Kan det vara lite så att det där glädjebeskedet inte alls gladde henne? Att det rent av var något som ni har så att säga otalt, och som du kanske inte alls borde ha dragit upp inför henne, och som hon ser som att du endast berättade för att såra henne på något sätt?

Eller kan det vara så att hon hade något jobbigt som hänt, försökte tala med dig om det, men du bara hade dina glädjande nyheter och ignorerade hennes försök till att få stöd från dig?

Och sedan, när du trodde att hon trodde att allt var frid och fröjd,det inte alls var så egentligen, men hon ursäktade sig för husfriden skull, och sedan när du inte ville  ta hennes utsträckta hand och lägga det hela åt sidan så rann det över?

Som sagt, jag tror inget här, jag bara spelar djävulens advokat.....

Jag tycker du berättat lite för kort om exakt vad som hände. Vad var de exakt för kommentarer hon sa? Detta är ju ändå din version av de hela?

Är hon tjock?

Hon låter ju inte riktigt frisk, om jag ska vara ärlig....
Ni har alltså barn och bor tillsammans, och hon bara vägrar att prata med dig i en hel vecka? Hur fungerar det med barnen? Tycker inte dom att det verkar lite konstigt? Vem som helst förstår väl att man måste försöka ta tag i sina problem och jobba på lösningar tillsammans?

Du kanske kan testa att skriva ett brev till henne? Om hon trotsigt vägrar att prata med dig, kanske hon kan gå med att läsa en text?

Lycka till!

Vad var de glädjande nyheterna då? Av reaktionen att döma så låter det som du fick veta att din älskarinna fött ditt och hennes barn. Möjligt?

Det bästa är nog som någon tidigare skrev att du skriver ett brev där du utförligt förklarar hur du såg på situationen och vad du menade med det du sa, och vad det var som sårade dig från början. Sedan kan hon svara på det du skrivit, antingen muntligt eller skriftligt.

Ni kanske kunde "boka in" ett möte tillsammans där ni reder ut situationen, typ när barnen gått och lagt sig på kvällen. Fokusera på att prata och reda ut och förstå varandra.

Jag förstår att hon kan tolkat in att du tycker hon är tjock, just när det blev ditt exempel, eftersom det är ett väldigt känsligt ämne hos många kvinnor. Även fast du inte tycker att hon är tjock så kanske hon undrar varför just det exemplet var det första du kom att tänka på. Problemet är att det verkar som att det lilla missförståndet har eskalerat, så det är nog bäst att bryta den onda cirkeln snabbt och verkligen reda ut det hela. Lycka till!

Word.
Tror som du.

Snubben som skriver verkar oskön. Verkar som han medvetet skriver få detaljer så man ska ogilla tjejen.

Om det nu inte är så, så tycker jag han låter extremt barnslig och lättsårad. Jag menar, hon kanske bara hade en dålig dag. Väx upp. Du hade kunnat säga rakt ut: blir ledsen när du inte vill lyssna på min glädje, istället för att pika henne. Drygt.

Tråden är gammal, men jag säger ändå några ord...

Du (word) verkar väldigt oskön som:
1. Förutsätter saker om TS (att hans syfte med få detaljer är att utmåla tjejen som elak). Väldigt långsökt. TS vill ju få hjälp med situationen och vinner inget på att försköna situationen till något som den inte var.

2. Saknar insikt om att normala hypotetiska exempel inte är förolämpande, utan enbart ett verktyg normala människor använder i sina diskussioner.

3. Kallar TS för barnslig när det i själva verket är tjejen som använder sig av silent treatment och agerar primadonna. 

4. Inte inser att en dålig dag, inte är ursäkt för något. Man ansvarar hela tiden för sina handlingar, även kvinnor.

Till TS:
Hur har det gått för er?

Min åsikt är att det inte alls var något misstag av dig att anföra ditt hypotetiska exempel, jag tycker tvärtom att det var ganska pedagogiskt. Det hade (om din tjej hade lyssnat) visat hur sårad du blev genom att överföra problemet till hennes värld. Att hon sedan reagerade som hon gjorde visar mest på hennes omognad. 

Det var kanske en utväg för henne att "missförstå" din liknelse med flit, för då kunde hon ta offerrollen och spela rollen av sårad kvinna. Det är omoget och barnsligt i så fall.

Alternativt kanske hon är en person som inte förstår logiska resonemang och liknelser, utan lätt missförstår och surar. Det handlar då om ett slags intellektuell brist. Det är då viktigt att du sätter ner foten, och tar striden om vad som kan anses som sårande och inte. Om hon kommer undan med att ensam definiera vad som är sårande i er relation, kommer ni inte kunna fortsätta lösa problem via diskussioner. Regeln måste vara att man får diskutera sakligt utan att den andre ska ta illa vid sig. Du måste då få henne att förstå att om du ska kunna leva med henne, behöver hon lära sig att inte ta åt sig av teoretiska konstruktioner. Hon behöver lyssna på vad du verkligen säger, och förstå att liknelser är just liknelser och inte en anklagelse.

Ett tredje alternativ är att hennes känslor tar över i de här situationerna och att hon därför inte klarar av att diskutera och lyssna på ett mer moget sätt. Det handlar då om att hon behöver träna mer på självbehärskning, eller hitta tekniker där hon pausar och går ifrån ett tag och återvänder mer lugn och kan ta diskussionen då. 

Ett annat beteende som jag tycker du ska sätta stopp för (om du inte redan gjort det sedan du skrev inlägget), är att hon använder sig av silent treatment. Du behöver göra det omöjligt för henne att maktspela på det sättet. Annars kommer det eskalera och hennes omognad kommer förstöra för hela familjen under lång tid, och det ska du inte tillåta. Hur gör du det omöjligt för henne att sura och vara tyst, då? Jo, det handlar om att du vägrar spela det spelet hon vill att du ska spela. Gör det svårt/omöjligt för henne att få ut något av hennes tystnad, genom att lugnt berätta att du vägrar vara tillsammans med en person som agerar så barnsligt. Du kan t.ex. packa dina saker och åka iväg och säga att om hon vill fortsätta relationen får hon ringa dig och börja prata...

Tycker du, ja. Men inte jag.

Tycker det är arrogant att "fostra" folk med hypotetiska exempel. Det är översittar-attityd och besserwisser-stil. Vill man verkligen nå fram till någon så gäller empati och validering.

Du tycker det är arrogant med exakt alla hypotetiska exempel?

Så om jag säger: "Om jag skulle gå till jobbet, skulle jag känna mig glad" skulle du anse att jag vore arrogant och översittare?

Det du kallar för "fostra" skulle jag kalla för diskutera. I en relation med en partner behöver man komma överens om många olika saker. Vem ska ta disken, ska vi bjuda Sven till festen, ska vi skaffa barn, etc. För att lösa sådana frågeställningar behöver man kunna diskutera. Ofta hamnar man i konflikter, där det enda sättet att komma vidare är att diskutera sig fram. De svåraste konflikterna är när det visar sig att man har väldigt olika grundsyn/grundvärdering i en viss fråga. Där är det givetvis extra svårt att komma överens eller ens förstå varandras resonemang. Man behöver då diskutera igenom frågorna och förstå var man skiljer sig åt, och hur man ska hantera skiljaktigheterna. 

Hypotetiska exempel är ofta väldigt pedagogiska för att komma fram till kärnan i det som skiljer mellan de som diskuterar. Ens fördomar kan bli upptäckta genom att man tänker sig ett liknande scenario i en annan situation. Eller också så leder det diskussionen vidare in på andra områden, vilket är en bra sak i sig.

Att ha empati är en bra sak, där håller jag med. Men att ha empati hjälper inte i t.ex. en värderingskonflikt mellan två parter som behöver lösas. Bara för att båda känner empati för den andra, löser det på intet sätt konflikten, åsikterna finns fortfarande kvar. Där behöver man kunna diskutera sig fram till vad problemet består av, och sedan hur man förhåller sig till det. 

I en diskussion behöver man ha regler. En viktig sak där är att man behöver kräva en viss logik av deltagarna i diskussionen. Om mannen vill åka på semester till Hawaii men inte har några vettiga argument till varför, så är det inte okej att fortsätta hävda att det är en toppenbra sak att åka till Hawaii (om inte denne har funderat ut nya bra argument för det).

På samma sätt är det både logiskt och semantiskt fel att hävda att person A anser att person B är tjock för att person A har anfört ett hypotetiskt exempel där denne säger: Om du B vore tjock, så skulle ...

Rent språkmässigt så är det lika fel att resonera så som det är att påstå att bord är något som har ratt och fyra hjul och som man kan köra till jobbet med. 

En grundbult i en diskussion och därför också i en relation är att man behöver förstå varandra språkligt, och inte misstolka det andra säger.