Hur ska man reagera när ens barn råkar spilla juice?

Är det en olycka så är det väl bara idiotiskt att skälla på barnet. Har den inte gjort det med vilje så är det inget att bli arg över.
Ja, man kan bli irriterad/stressad om det blir stökigt, men att skälla på barnet eller fälla en elak kommentar känns inte så vettigt.

Jag kan tycka att det beror på. Har man bett barnet flera gånger att sluta snurra på glaset eftersom det kommer välta snart, ja, då kan åtminstone jag bli irriterad om det välter. Inte så att jag skriker, men jag kan absolut visa med all önskvärd tydlighet att jag blir irriterad.
Är det bara en olycka så gör jag ingen stor sak av det, olyckor händer ju lätt. Det är bara att städa.

I regel gör väll aldrig ett barn sådant med flit, jag hade sagt "hoppsan, nu sitter du still så det inte blir kletigt överallt" också hade jag torkat upp. Trasiga glas skulle jag aldrig låta barnen ta i, är alldeles för rädd om mina barn. Förstår inge varför man måste göra så stor grej av saker och ting, välj dina fajter. En olyckshändelse är en olyckshändelse.

Jag tycker det är skillnad när det är en ren olycka och när det är rent slarv. Som "äsch" skriver, har man bett barnet vara försiktig eller inte göra en viss sak och det sen går sönder eller välts ut, då blir jag irriterad och sur.

Däremot skrika och skälla verkar ju viss överdrift.

Nu är min son 2,5 år. Han dricker ur glas och ibland(sällan) har det hänt att han tappat ett glas.
Vi säger nu att jag är 4 år och ska dricka ett glas juice. Glaset glider ur handen och han tappar det.
Juice överallt.
Jag hade inte blivit arg, finns ingen anledning. Hade bara bett honom sitta still på stolen så att jag kunde plocka undan glassplitter. Det hade varit det jag oroar mig för mest. Sen är det bara att torka.
Blir aldrig riktigt arg på min son. Han är för liten och är inte typen som står och gapar och skriker.
Vem som helst kan tappa ett glas.
Det vtikgsste är att ingen skadar sig på glaset.

Min pappa brukade bli arg och skälla ut oss när vi var små och råkade välta ut mjölken vid matbordet. Minns att jag tyckte att det var fruktansvärt orättvist och tog väldigt illa vid mig varje gång. Jag är äldsta barnet så jag hann se honom skälla ut båda mina småsyskon också och det var verkligen vid tillfällen när de helt uppenbart spillt av misstag. (Då ville jag skälla tillbaka och ta mina syskon i försvar, men jag sa aldrig ett ord för jag var för feg.)

Kommer ihåg en gång när jag spillde mjölk hemma hos en kompis och blev alldeles kall och väntade på utskällningen. Men så sa föräldrarna bara oj och hoppsan och så hjälptes vi åt att torka upp och måltiden fortsatte med goda miner. Det blev en tankeställare för mig för barn, för när samma sak hände hemma hos mig flög pappa i taket och sen var hela måltiden förstörd för alla.

Min pappa var förresten en väldigt lugn och förståndig pappa annars, så det vete tusan varför just den småsaken av alla fick honom att brusa upp så mycket.

Det blev en tankeställare för mig SOM barn, skulle det ju stå.

Du är osäker på något så enkelt, det är synd. Lita på din magkänsla, det är verkligen ingen big deal. Visst kan man vara trött och sucka lite men that´s it. Att börja skälla för nåt så bagatellartat skapar bara ett otryggt barn som blir nervös varje gång det ska dricka.

Det händer, och ibland kan jag tyvärr vara ganska spydig (mitt minsta barn är 7). Oftast blir det bara "Hoppsan, akta så det inte rinner på dig" och så tar man hand om det, men ibland, beroende på dagsformen och åldern på barnet kan det bli "Jag hade kanske suttit för länge, eller?" eller "Ojdå, har du så mycket saft att du kan hälla ut den nu också?" 
Det är inget jag är stolt över, och lyckligtvis ganska sällan. Det är fel hur man än vänder på det, små barn förstår det inte och känner sig dumma, och de stora barnen känner sig överkörda. Jag skulle ju aldrig säga så till en vuxen.
Å andra sidan så skulle inte en vuxen bara sitta kvar och förvänta sig att jag ska ta hand om det heller.

Men det är inget man ska hetsa upp sig över, såklart. En olycka är en olycka. Skillnad om de sitter och balanserar glaset på en sked eller liknande (japp, det har också hänt), så får man säga till dem att de är klantskallar som inte vuxit ifrån pipmuggen än ;)

Man kollar så att ingen skadar sig av glasflisor, man säger åt barnet att inte gå ner på golvet, man städar upp och beroende på vad som skedde så pratar man med barnet, lugnt och fint, inte skrika givetvis. 

Har svårt se något enda barn som med flit skulle tippa ett glas juice i golvet faktiskt. Det är en olyckshändelse, det är lätt hänt att råka svepa iväg med armen så att glaset faller (gör även jag ibland och då är jag ändå vuxen). Barn har inte förmågan att inse att glaset står för nära kanten tex (därför i princip alla vuxna allt flyttar upp glaset längre in på bordet eller säger åt barnet att göra det) 

Det rimliga är väl att man hämtar papper/trasa och hjälps åt med barnet att torka upp. Ingen idé att bli arg om det är en ren olycka. Däremot som det kan hända här hemma ibland, spiller barnen ut något för att de håller på och tramsar runt (springer runt bordet eller dylikt). Då kan jag bli mer arg för att de är så oförsiktiga.

Min pappa blev också jättearg om jag spillde. Han brukade ställa ut mig på trappan och så fick jag ingen mer mat den måltiden... inte så kul faktiskt.