En gång otrogen, alltid otrogen?

Tvärtom är det du som blandar ihop saker i en enda grå smet. Vissa saker är svartvita andra inte. Enligt din väldigt svartvita teori är vi i grunden är apor och därför beter vi oss som apor, punkt slut. Men riktig så endimensionella varelser är vi inte. Vi har ett intellekt som skiljer oss från aporna och vi kan bevisligen välja hur vi agerar. Du kan prata dig hes om nyanser hit och dit men det kommer fortfarande inte förändra det faktum att vissa VÄLJER otrohet där andra låter bli vilket din aphypotes inte förklarar.

De nyanser du hela tiden pratar om handlar enbart om vilka slags situationer som kan tänkas uppstå och våra instinkter, men det säger inte ett skit om varför vissa människor låter bli. Att prata om nerärvda fortplantningsinstinkter är inte att nyansera det är att förenkla och göra om en komplex fråga om mänskligt beteende som innefattar mängder med komponenter som psykologi, instinkter, arv, uppväxt, ect till att handla om en endimensionell förklaringsmodell i stil med, "jag apa, jag knulla"

Ja vi är en produkt av biologi, arv, instinkter, etc, men det är INTE allt vi är, vi har också något som skiljer oss från djuren, ett intellekt och en förmåga att förutse vad våra handlingar kan leda till. Dessutom rymmer våra instinkter fan så mycket mer än sexdrift, den rymmer en mängd andra drifter som vi tydligen också kan hantera om vi vill. Jag förmodar att du inte sätter dig och skiter var som helst för att dina instinkter säger att du är skitnödig eller hur? Jag förmodar att du inte tar till våld varje gång du blir arg eller hur? Mao du föddes med en mängd instinkter och drifter och de kommer du alltid leva med, men du KAN om du vill välja HUR du agerar på dem. Du KAN skita på toa och inte på tåget, du KAN välja andra sätt att hantera ilska än våld OM dun vill. Sexdrift är inget undantag. 

När det gäller manlig otrohet så är jag övertygad om att det är just bristen på tillgängliga kvinnor som är den primära anledning till att inte fler män är otrogna, inte deras moral. Situationen uppstår helt enkelt inte för dem.

Nej jag säger inte att frågan om eventuella problem i förhållandet är ointressant, jag säger att grunden till otroheten INTE enbart ligger i förhållandet utan även i hur den otrogne valde att hantera eventuella problem i förhållandet och det kommer parterapi inte lösa. Att bara diskutera relationsproblemen och skita i att reda ut varför den som var otrogen valde som hen gjorde är bara en halv lösning. Dessutom sker otrohet precis lika ofta även i bra förhållanden, att då diskutera eventuella problem i förhållandet är rätt meningslöst för det är inte där problemet finns, problemen är då något som uppstått på grund av den otrognas personliga problem

Monogami är inte alls onaturligt för oss, det är en fråga som vetenskapen fortfarande debatterar. Boken "sex at dawn" som jag förmodar att du baserar dina teorier på är enbart EN teori som författaren dessutom fick ta väldigt mycket kritik för och senare också ta tillbaka en del påståenden.

I så fall skulle män vara otrogna oftare än kvinnor och så är inte fallet längre. Anledningen till att kvinnor inte varit lika otrogna som män tidigare är sociala faktorer, dvs att kvinnan historiskt sett varit beroende av mannen. Idag är kvinnor inte längre lika beroende av männen och då har även otrohet hos kvinnor ökat.

Möjligen finns det en poäng i att män har evolutionärt sett en drift att sätta på allt som andas för att föra sina gener vidare, men det är som sagt det är inte hela sanningen utan bara en av många pusselbitar som gör oss till dem vi är. Att bara ta en av många pusselbitar och påstå att det är är en man är fel.

Inte läst. Har många andra källor,Nämen? "Sociala faktorer" ? Trodde allt enligt dig handlade om individens val?

Vi har olika syn på detta du och jag och tyvärr kommer vi inte längre i diskussionen oss emellan.

Jag håller med dig.
Det är som alla säger. Det är inte sexet mellan dom som var värst utan alla lögner de körde med och att en människa som man älskat så mycket helt plötsligt med fri vilja förnedrade mig. Det är dessutom detaljerna i grymheten som är värst och det som jag tror blir avgörande för mig om jag lämnar eller inte.

t ex. Dom lurade iväg mig med nåt BS ( som jag inte kommer ihåg nu) till hennes föräldrar ( 30 mil bort) en helg. Problemet var bara att vår bil gick sönder nån dag innan så jag fick lämna in den på verkstaden.
Men, jag hade ju världens bästa "kompis" som lånade ut sin spritt nya bil som han var så jävla rädd om till mig en helg så jag kunde åka.
Jag tyckte att han var så jäkla snäll den killen och jag och mina svärföräldrar beundrade hans fina bil hela helgen. Min fru spenderade sin helg hos honom.

Så vi byttes av liksom. Jag fick låna hans bil för att besöka mina svärföräldrar och han fick låna min bil! Fair trade!!!

så visst, enkelt sagt hade hon en affär några månader, det händer dom flesta att dom tappar bort sig själv ibland. Men för fan! Varför måste man förnedra så mycket under tiden! Varför inte bara säga att man vill göra slut istället för att göra så där? Hur kan människor förvandlas till sådana monster bara för att de får ett begär?

Skulle skriva att jag fick låna hans bil och han fick låna min fru!!

Nej  en del otrogna inser att deras otrogna svineri var fel och är inte det igen efter första gången bara för att dem var svin en gång behöver dem inte vara det igen det handlar om självinsikt om deras svek.

Det intressanta är väl om det går att laga ett förhållande om det visar sig att en varit otrogen.
Som bedragen har man ju för alltid tappat en viss respekt, i alla fall när det gäller trohet och är nog i många fall "otrogen" tillbaka.

Det bästa vore nog att skippa det här med monogami helt och hållet.
Personligen kommer jag aldrig att vara trogen mot min kvinna något mer. Det tåget har gått.

Nja, varför ska du göra om du själv och svika dina egna principer för att din fru betett sig som ett arsel? Det är ju din fru och inte du som har problem med monogami, varför ska du göra om dig själv? Funkar det öht i längden? Dvs låtsas vara något man inte är?

Personligen tycker jag det är bättre att fortsätta vara den man är och byta partner till någon som delar ens värderingar.

Men på din första fråga, om man kan laga ett förhållande där det förekommit otrohet så finns det nog inget ja/nej svar på den frågan. Det mesta går ju om man vill men frågan är om det är värt det. Visst kan man säker fortsätta leva tillsammans, men till vilket pris då? Är en i ditt fall en kvinna värt att må dåligt under lång tid? Är hon värd att aldrig kunna vara helt säker på att hon inte knullar någon annan? Om svaret är nej så är det kanske bättre att bryta upp för hur du än vrider och vänder på det så kan du räkna med att ert förhållande kommer suga en bra tid framöver och du kan även räkna med att en viss oro alltid kommer infinna sig när hon till exempel går på konferens eller sover över någonstans eller går ut, etc.... att lämna tror jag nästan alltid är den enklare lösningen för en själv, sen finns det andra faktorer som kanske gör det värt det att offra så mycket för en annan människa, till exempel barnen (om det finns några).

Sen tror jag det till stor del också beror på hur den som varit otrogen hanterar situationen, om personen visar äkta ånger, och då menar jag ånger över det hon gjort mot dig och inte bara ånger över att ha blivit påkommen, om hon visar förståelse över hur du känner och svarar på dina frågor ärligt, osv... då är det kanske lättare att ge det en andra chans än om personen agerar med taggarna utåt och bortförklarar sig, skyller ifrån sig, ljuger, vägrar stå för det hon gjort fullt ut, osv.  Jag tror de många ggr gör betydligt mer skada än otroheten i sig. Det gör ju inte en redan nersolkad bild av sin partner bättre om man säger så.

En del som är otrogna är helt enkelt svin och fortsätter att bedra partnern efter den första otroheten andra har självinsikt i sina handlingar och empati för sin partner som dem bedragit och inser därför att otrohet var fel och gör inte om det.