Hej är en kille som är född på 90 talet och är uppvuxen med Internet så jag själv vet inte jur det var innan internet kom. Hur såg livet ut i Sverige innan Internet kom?
Vad gjorde man på fritiden istället för
Jag tycker det va bättre förr. 80- talet med syntmusiken. De pesch, yazzo, Euraeser, Eurytmics bl.a. Musiken på 80-talet slår allt. Saknar 80-talet ibland faktiskt. Allting va så enkelt liksom. Lätt att få jobb. Man kunde välja mellan flera olika lägenheter.. ja, det kändes enklare helt enkelt.
Jag är uppväxt i ett litet samhälle där alla körde moppe. Alla, tom tjejerna hade moppe. Vi körde runt som dårar på dom där mopederna. Sen blev det motorcykel. Och vi hängde på samhället och åkte runt i skogar med bil. Sen va de ju folkparkslivet. Musiken va ju kräks men de va ju inte därför man åkte. Minns en fång att vi lyssnade på Rainbows i bilen till en folkparksfest och så va de dansbandsmusik urk, när man kom dit. Men fy faan vad roligt vi hade. Söp som små djur. Herregud vilket liv vi levde men roligt var det. Roligt och oskyldigt. Inga rån eller knivslagsmål där inte. Det va knytnävar som gällde. Det värsta nån kunde göra va väl om han tog av sig sin ena träsko och drog till nån i ansiktet med den. (Har sett det ).. jaa, herregud va roligt det va förr. Saknar......
Är född i början på 80- talet.
Som barn var jag ute och lekte alltid. Stod vid ett elskåp och lekte affär med olika växter 
Älskade att skriva brev och hade många brevvänner. Man ringde på hemtelefonen och pratade med kompisar men bara lite för det var dyrt.
Nu ska alla barn få allt serverat ute också med sparkcykel, hoverboard etc. Inne är det låtsaspengar,PlayStation osv osv
Nä det var bättre förr!!
Man fick prata mycket med folks familjer eftersom man ringde till fasta telefoner. Syskon mfl tog emot meddelanden som de skrev på lappar.
Mycket samhällsinformation stod i telefonkatalogen och det var också där man slog upp folks telefonnummer och letade efter frisörer, snickare mm.
När jag var tonåring såg vi mycket på MTV (som var en renodlad musikkanal på den tiden), jag var föreningsaktiv och gick på rockklubb. Kompisar utan MTV lyssnade på P3 och spelade in låtar därifrån på kasettband. Det blev alltid lite radioprat i början och slutet av låtarna. Om man gillade ngn kunde man göra ett blandband och ge bort.
Vänner höll kontakten genom att ringa på kvällarna eller träffas i skolan. Vänner längre bort skrev man pappersbrev till. Vi gjorde ofta fina brev med bilder mm. Till riktigt goda vänner inleddes brevet "Kära Namn".
På festivaler fick man hela tiden bestämma mötespunkter och klockslag man skulle ses. Annars tappade man bort varandra!
Folk bad familj och vänner om råd istället för att googla. När jag pratar med min mamma säger hon att kunskapsnivån ang barnmat, barns utveckling mm var lägre bland henne och hennes vänner än det är bland mig och mina vänner. Det var inte lika lätt för de att få tag på lättläst information som det är för oss.
Det gjorde å andra sidan att lögner och rykten inte spreds lika fort.
Folk var med i intresseföreningar i högre grad. Det fanns inga facebookgrupper, så ville man hitta likasinnade fick man leta efter en förening. Den kunde man hitta genom tex anslag på stan eller biblioteket.
Det var också så man fick info om spelningar och festivaler. Jag upplever att den illegala affischeringen har minskat kraftigt efter internets intåg. Varenda elskåp var fullklistrat förr!
Man hade adressböcker och de man ringde ofta lärde man sig numret utantill.
Ang frågan om hur ofta vi ungdomar träffades innan internet. Jag träffade kompisar nästan varje dag efter skolan och även på helgerna. Min bästa vän och jag sov ibland hos varandra även vardagar.
När någon skulle hälsa på en för första gången ritade/skrev man vägbeskrivningar/kartor.
Folk gick runt med turlistor för bussar och tåg i form av små foldrar och häften.
När information behövde spridas snabbt i en grupp, tex fotbollsklubb, ordnade man telefonkedja.
Min äldre syster bodde utomlands när jag var barn och vi höll kontakten genom brev (att ringa var svindyrt!). Tyvärr tog det alltid någon vecka innan det kom fram, vilket innebar att man fick vänta minst två veckor på att få svar. När jag var 10 fick vi varsin fax och då kunde jag få svar på brevet några minuter efter jag skickat det - helt magiskt!
På fritiden tittade jag mycket på film och tv och spelade tv-spel, både ensam och med vänner. Jag satt nog lika mycket framför en skärm som barnen gör idag, trots att jag varken hade dator eller telefon.
Livet då var mer face mot face. Jag vill påstå att man var mer fri då. Man var hemma hos varandra på ett annat sätt. Ville man ha fakta om något slog man i uppslagsverk. Jag vill påstå att det var skönare ibland att faktiskt få kämpa lite för information. Man fick lägga ihop två och två. Idag får man allt serverat på ett fat. Jag tror att jag som växte upp under 80-talet var mer barn än barnen idag. Jag tror att vi fick mer skrubbsår på knäna än barnen idag. Livet var så mycket större. På sommaren var man ute och lekte från man vaknade tills man somnade. Vi cyklade, hoppade rep, sparkade boll och vi pratade face mot face
70-talist, senare halvan.
När ja var riktigt liten hade mina föräldrar en svart-vit tv som var så racklig att det krävdes 3 skruvmejslar för att få igång den och justera in rätt kanal. Tur det bara var 2 att leta upp. Det mest upphetsande på tv var Linus på Linjen och anslagstavlan. Någon fjärrkontroll fanns inte, några vi kände hade dock en sladd-fjärrkontroll. Det var coolt :)
Video kom sen relativt fort, då kunde man hyra en moviebox. Alltså både videon och filmen. Samma med tv-spel. Vi hyrde både konsoll och spel.
Vi handdiskade hela 80-talet (ja det fanns diskmaskin men mina föräldrar har aldrig skaffat något bland de första utan snarare bland de sista)
Vi var ute och lekte galet mycket, bollen i burken, röda och vita rosen, land och rike och allt möjligt. Inne var urtrist och att få utegångsförbud var lika med tortyr.
Sen kom de små nintendo-hand-spelen. Då då satt man osannolikt länge och fångade ägg eller låste upp för donkey-kong eller vad det nu var.
Vi skaffade en 386a, inget internet än på några år men man kunde spela tetris och nibbles.
Man läste en hel del böcker, jag pusslade ganska mycket, stora pussel. Spela kort, lade patiens eller läste 4 år gamla skvallertidningar. Det man kom över helt enkelt.
Som någon skrev kunde man många telefonnr i huvudet. När man väl gått ut fick ingen tag i en och man hade oftast en tid att passa med sig. Kom man inte i tid blev iaf inte mina föräldrar så upprörda, det kunde ju finnas en rimlig förklaring till att man var en halvtimme sen. Punktering eller vad som helst.
Minns en gång då jag var typ 15 och syrran 10 och vi skulle paddla en kanot från en strand till en annan. Borde tagit typ 15 min. Det blåste dock som satan så innan vi kom rätt hade vi varit runt hela sjön. Kom hem efter 2 timmar och pappa stod lungt och högg ved och undrade var tusan vi hållit hus. Men att någon skulle komma och leta efter en fanns inte på kartan. Man förväntades kunna lösa problem och ta sig hem.
Jag hade fler hobbies än barn verkar ha idag, tycker jag. Min son har en sport, ibland en annan grej och så spelar han dataspel. Det tar mycket av hans tid.
Jag spelade piano och sjöng i kör hela skoltiden.
Som tredje aktivitet hann jag rotera igenom jazzdans, balett, vanlig dans, keramikkurs, basket, tvärflöjt, schack och solosång.
Jag samlade på frimärken, bokmärken, luktsuddgummi samt fossiler/mineral.
Jag gjorde experiment hemma, mikroskoperade hår och urdjur och blommor och mögel, kristalliserade salt, odlade blomman för dagen och tog frön från dem som jag sådde påföljande år.
Vi la pussel i mängder och spelade Monopol och Nya Finans och Bondespelet och Afrikas Drottning och Rävspelet och många fler.
När jag var 14 och min kompis 12 fick hennes brorsa den första hemdatorn jag såg, Spectravideo SV-318. Vi kastade oss över den när han inte var hemma. Den kom med ett arkadspel och några helt okul textspel och vi spelade dem ändå, de fanns på kassett så man hade alltså en bandspelare som läste in spelet i datorn.
Jag lärde mig också elementär basic och fick datorn att spela melodier och rita geometriska figurer i en slinga. Jag imponerade väldigt på mina klasskamrater med dessa konster när vi för första gången fick sitta ner vid datorer i skolan, men klassens rika kille hade så klart redan en egen dator då.
Jag sparade och sparade och hade pengar att köpa en egen begagnad dator i nian men jag fick inte för mamma, hon tyckte det var skadligt med skärmstrålningen.
(och hon hade inte helt fel om första generationens skärmar ska man tillägga- hon hade haft svår akne hela livet och skärmen hon hade på jobbet bokstavligen brände bort dem- man blev alltså "solbränd" av de första skärmarna!)
Jag är aningen bitter att jag inte fick köpa dator eftersom jag redan hade börjat programmera lite, men det gick ganska bra för mig i livet ändå.
Allt var så mycket bättre.