Tror att vårt barn har ADHD

Japp. Jag har två barn med ADHD och det låter som det. Även att hon upplever sig själv som "dum"/jobbig. Just därför skulle jag ta och utreda det, hon lider ju av det.

Många barn är väldigt aktiva och okoncentrerade i den åldern. Men det är väl aldrig fel att utreda, om ni och skolan vill. Då får ni alla lära er mer om hur er flicka fungerar, hennes styrkor och behov, samt verktyg för att kunna bemöta henne på ett bra sätt. Var inte orolig, allt kommer bli bra<3

Hur länge har dina barn haft adhd och ger du dem någon medicin?

Tack för ett fint svar :)

Sonen är 29, hade väldigt svårt att få medicin på den tiden. Han var en av 50 i hela Sverige som  ändå fick (för att han har svår ADHD). Han har haft medicin sedan han var 9, har gjort flera års uppehåll emellan, dock mest för att han inte orkade sköta medicineringen. Han har förstås alltid haft ADHD, det är ju medfödd. Fick diagnos när han var 7.  Har ganska mycket problem fortfarande, gjorde aldrig klart gymnasiet. Han jobbar nu, men klarar inte så mycket mer, inte ens fritidsaktiviteter.

Dottern är 21 och fick diagnos alldeles för sent, i 16-års-åldern. Utreddes när hon var 7 men man var tveksam att ställa diagnos då för att det just rullade på bra i skolan. Jag har alltid tyckt att hon har ADHD, men jag var den enda som tyckte det (och äldste sonen tyckte det också). Hon fick sedan massiva problem i tonåren, depression och anorexi - pga. obehandlad ADHD, sa läkaren. Hon hade svårt att komma igång med medicin, plus att den ju ger sämre aptit. Men det funkar numera. Hon studerar nu och det verkar gå okej nu.  

Jag känner igen det där, vår son har adhd, han fick diagnosen när han var 10 år men vi fick till oss redan i f-klass ungefär samma som du fått höra.

Även om din dotter har adhd kommer hon inte att förändras, hon blir inte en diagnos, hon är den hon är helt enkelt

Adhd kan vara en stor tillgång, hittar hon något hon verkligen gillar, så kan hon bli hur duktig som helst inom detta område eftersom hon har driv energi och starka impulser, så adhd är inte enbart negativt.

Får ni en diagnos på henne, får ni också lära er mycket om hur ni ska "hantera" henne, som du säger att ni är ofta arga på henne, det slipper ni en hel del av om ni gör rätt anpassningar för henne och eventuellt kanske ni behöver medicinera henne.

Vi hade ständiga konflikter med sonen, som är otroligt envis och aldrig ville som vi ville, etc etc.....  Men vi har lärt oss hur och varför han fungerar som han gör och hur vi kan anpassa, han får  även medicin, vilket i vårt fall funkat jättebra Adhdmedicin hjälper bara för den dagen du tar den och man blir inte beroende, man kan alltså prova utan problem, en del medicinerar lite då och då, man ger när det behövs. själva ger vi som det är nu varje dag Vår son är lugnare och kan lättare fokusera, vilket gör honom gladare och ger honom bättre självförtroende.

Självförtroende är viktigt vid adhd, De misslyckas tyvärr väldigt ofta eftersom de har så svårt att styra känslor och impulser och fokusera, de är oftast ungefär 30% yngre rent mognadsmässigt, vilket gör att de är "sämre" än sina jämnåriga på många saker, de känner sig då dumma och misslyckade. Med detta i åtanka kan man stärka deras självförtroende genom att berömma mycket, när väl barnet gör något bra/rätt även om det borde vara självklart att hon ska kunna det. Ge henne enkla uppgifter och beröm mycket        

Nu vet vi ju inte om din dotter har adhd, men det sista mår ju alla barn bra av, så det är aldrig fel att tillämpa det.

Styrkekram                                                                    

Du behöver inte ha en klump i magen :). Utred och få hjälp och stöd istället. Om det är adhd så se det som en stor tillgång! Har ett barn med adhd. Medicinerar med Ritalin och fungerar jättebra. Men han fick diagnos något försent. Hans självförtroende hann gå i botten. Han sa också att han var dum i huvudet. Nu har han på papper att det är precis tvärtom :). Ligger långt över medel i intelligens.

Så sök hjälp för allas skull!

Tack för allas fina ord och uppmuntran.

Vi ska träffa psykologen i slutet av maj så vi får se hur det går.

jag får mest klump i magen när jag läser allt negativ och vad det kan leda till när de blir större.

Var ditt varn också hyperaktiv? Svårt ta instruktioner? Hjälper medicin mot allt det?

Han var inte jätte hyperaktiv, men svårt att ta instruktioner, tittar inte på en när man pratar, har redan annat i tankarna, tycker att allt är orättvist när inte han får som han vill, går inte att resonera med honom när han är arg /ledsen, svårt att se sitt eget fel/ansvar vid konflikter.  Vill han inte något så gör han det inte helt enkel(spelar ingen roll vad du eller lärare säger), orubbligt envis

Allt detta har inte försvunnet med medicinen, men när han väl blir arg så fastnar han inte i det (låser sig) utan han surar en stund, kan sen bli ångerfull och återgå till ett glatt humör igen, har lättare att kunna tänka efter och förstå, kan resonera lättare.  Han har blivit mycket lugnare som person

sen handlar det mycket om anpassning t.e.x Där det brukar vara stora konflikter, försök undvika dessa situationer, ha enkla färre regler som barnet lättare kan följa.  T.e.x uppmuntra om barnet för en gång skull hängt upp jackan på kroken (även om det borde vara en självklarhet), nämn inte din frustruation över att mössa, skor och vantar ligger i en enda röra på golvet. Om du säger. Vad bra att du hängde upp Jackan, men du glömde att lägga vantarna på rätt ställe. Då hör barnet inte det possitiva utan känner sig misslyckad   

det är väldigt svårt, men det underlättar

Jag tror inte att du ska oroa dig för framtiden vad gäller ditt barn, med hjälp kan det ju bara bli bättre

Men mest blir det negativt om de inte får hjälp, så jag skulle verkligen råda till utredning och om det visar sig vara ADHD att vara öppen till medicinering också. Det funkar ju inte för absolut alla heller, men för de flesta gör det stor skillnad. Och det är många som lever med det ganska okej.