Känslor för min mans bror

Jag vet exakt hur det går till. Min fru hade ett förhållande med en annan man i över ett halvt år. Det var inte min bror men väl min bästa vän. Det är såklart inte lika hemskt men ändå fruktansvärt illa. Det är dubbla knivar i ryggen.

Min fru var precis som du. Hon hade "det" med min kompis. Vi umgicks allihop och jag litade och såg upp till dom båda. När jag fick reda på deras affär var den redan över och vi har nu ett barn tillsammans.

Jag är inte arg på dom för att dom blev kära i varandra. Man är trots allt bara en människa. Det som jag inte kan glömma eller förlåta är alla deras lögner och sättet de kränkte mig på. Hur enkelt det var att gå från att vara världens bästa kvinna till en sån som förödmjukar, kränker och förminskar en annan.

Om du visste vad hon ångrar sig idag! Om du visste hur ont det gör för henne när killen (jag) inte finns där och ser på henne på samma sätt längre.
När hon vet att hon förstört det bästa i hennes liv för att få uppleva den där "spänningen" som egentligen inte var ett dugg roligt så här i efterhand.

Jag ska inte säga nåt mer eftersom jag inte tror att du är nåbar nu när du redan börjat. Om du är en bättre människa än vad min fru är, och det tycker jag att du verkar vara, så snälla... Lämna din man innan du gör något. Om du hyser den minsta respekt och värme för din man så lämna honom för hans skull. Han kommer att bli så ledsen och han kommer alltid så länge han lever se på dig och bara känna sorg.

Jag är rätt säker på att TS inte bryr sig så mkt om sin man... eller isf bryr sig mkt mer om sig själv. Det roliga är att detta Kommer komma fram! Och brodern kommer INTE lämna sin fru! Och då kommer TS grina

Vad jag ska göra? Sluta känna. Ni har skrivit förut om att kontrollera sina känslor. Jag kan göra det. Så bäst är att sluta känna efter och glömma det som varit. Bara så där. Acceptera att jag varit en idiot och gå vidare.

Det är rätt tyst från dig TS... hur går det?

TS skrev en annan tråd där hon tycker hon blivit jättedåligt behandlad i denna tråd och kommer därmed inte skriva något mer 

Har du en länk?

Låter jobbigt detdär. Jag har själv haft en relation med en man visserligen mindrr seriös än det du beskriver men en kväll med mycket alkohol kom hans bror in i sängrn där jsg låg. Innan jag hunnit reagera hafe han dragit fram kuken och munknullade mig. Jag sa inte nej utan lät det pågå tills han kom i halsrn på mog. Utan ett ord drog han upp byxorna. Jag låg kvar med öppen mun när sedan han jag var med kom in i rummet sa jag inget utan tryckte ner hans kuk så långt det gick i halsrn och lät även honom komma. Betättade det aldrig.

Jag det vet jag inte. Jag är 37 år hår sedan jag var 14 år älskat sex och hsr knullat runt ned de flesta som velat ha mih sedan dess. Har blivuy en del kuk och fitta henom åren ...

Jag kommer ångra detta.... letade upp min tråd fast jag hade lovat låta bli. Men på något sätt vill jag låta er veta hur det gått sedan jag lämnade tråden för fyra månader sedan.

Vi har inte legat med varandra under sommaren som någon trodde.

Men steg ett för mig var att erkänna för mig själv att jag är otrogen. När den poletten trillade ner berättade jag för min man. Jag sa att jag älskar hans bror och att jag älskar honom också. Min man älskar mig troligen jättemycket för han gjorde ingen grej av det. Ni undrar nog om han finns på riktigt eller om jag hittar på. Men jag tror att det handlar om hur jag sa det. Jag kan nog inte förklara riktigt men för att såra min man så lite som möjligt berättade jag lite pö om pö hur jag kände. Klart det inte var okej men han bad mig inte dra, han skrek och grät inte. Han bara suckade och rynkade på pannan. Hade jag inte älskat min man så mycket så hade jag dragit ändå.

I alla fall så är det bra mellan mig och min man. Jag har inga hemligheter. Inga hemliga sms. Inga hemliga möten. Jag fortsätter att älska min man.

Jag kan dock inte släppa mina känslor för brodern så jag fortsätter att vara otrogen i tanken. Mitt enda hopp är att det kanske klingar av med tiden. Sjukt men sant så vad mer kan jag göra? Jag och brodern träffas som vanliga släktingar. Ingen av oss pratar om våra känslor. Vi är normaltrevliga mot varandra.

Jag är otrogen men jag tycker att jag gjort vad jag kan. Misstänker att ni tycker annorlunda. Så, bring it on.

Fortsätt på inslagen linje - Prata, prata, prata med din man, undvik känslomässiga samtal/mess med brodern och vårda relation.

Och nej, jag har svårt att se det som att du är otrogen.

Jaså är jag inte otrogen?

Eh? Har jag missat något?

Har ni sex? Hånglar ni? Kramas ni intensivt? Pratar/messar ni kärleksfullt/snusk?

Du är förälskad och verkar älska(?) två män. Du har väl bara förmågan att älska flera samtidigt och det har jag svårt att se som otrohet så länge du är öppen med det och ger din man möjlighet att ta ett eget beslut.