Börja förskoleklass - har lätt för sig

Jag tycker det har funkat bra i skolan. Min dotter är inget geni direkt (då har man ju andra utmaningar), men hon har legat ett par årskurser före hela tiden (olika långt i olika ämnen) och det har inte varit några problem. I förskoleklassen var hon ändå mest intresserad av att leka, så då stördes hon inte av att de emellanåt t.ex fick sitta och klippa ut bokstäver ur tidningar. När sen skolan började "på riktigt" hade de t.ex. i svenskan läseböcker på tre nivåer med olika mycket text. Det fanns också mycket extramaterial för att öva läsförståelse och att skriva olika typer av texter.

I matten var de 3-4 stycken som låg före så de fick ibland sitta tillsammans och lösa problem vilket verkade jättebra, för det svåra om man har lätt för matte kan ju ofta vara att förklara hur man tänker eftersom man ofta bara "ser" svaret direkt. Då är det bra att sitta med andra och öva på att förklara hur man tänker, och höra hur de andra tänker och se att det finns olika sätt att komma fram till en lösning. De fick även jobba med material för senare årskurser.

Så man kanske inte behöver utgå ifrån att det blir problem, om barnet bara är lite före och inte särbegåvad. Men det är väl bra att vara lite uppmärksam, och om det är ett par barn till som är på samma nivå (vilket det borde vara åtminstone i en lite större skola) så hoppas man ju att de kan få arbeta tillsammans, det är alltid roligare om man slipper känna sig annorlunda. 

Jag jobbar som lärare, och precis som någon varit inne på tidigare så ska alla barn bemötas utifrån den nivå de befinner sig.

Som lärare vet jag också att man så gärna vill göra allt för alla elever, och precis som man stöttar elever som har svårt i vissa ämnen genom att anpassa uppgifterna svårighetsgrad och mängd så eleven känner att h*n lyckas så vill man ju också göra detsamma för elever som behöver utmanas. Jag kan bara tala för mig själv men jag vet att jag kämpar för att hinna med att anpassa undervisningen så den ska passa svaga och starka elever, och såklart de som är där emellan också.

Med det sagt så vill jag ge dig två råd som jag som lärare skulle uppskatta.

1. Var ärlig och tala om för mottagande lärare att du är orolig. Förklara också varför du är orolig, t.ex att du sett att han blir "bråkig" när han är understimulerad och att du såklart inte vill att han ska misstas för att vara en bråkstake.

2. Fråga vad ni kan göra hemma för att underlätta för er son. Det är så många som bara lämpar över allt ansvar på skolan, vars uppgift absolut är att undervisa MEN, för att skolgången ska bli så bra som möjligt för ditt barn så bör man som förälder förstå att ett samarbete mellan hem och skola är A och O.

Jag har sett elever som har hoppat över en årskurs pga att de kunskapsmässigt ligger före andra jämnåriga, men som lätt hamnat lite utanför just för att de inte är socialt mogna och därför uppfattas som barnsliga av klasskamraterna (framför allt tycker jag att detta märkts på mellanstadiet). Men det kan likväl gå jättebra!

Ingen lätt sits för dig, det förstår jag. Men som sagt, var öppen och ha en tät kontakt med skolan för att det ska bli så bra som möjligt.

Lycka till!

Har ett barn som går i förskoleklass nu, men som enligt test presterar som årskurs 3 i svenska och matte. Hen är inte ett dugg uttråkad. Det är som någon annan sa kul att pyssla och leka och det sociala är viktigt. Hen får svårare läsböcker och matteuppgifter utan att vi har bett om det. Duktiga lärare aktiverar barnen även om de ligger på olika nivåer!

Tack för svar! Ja kunskapsmässigt skulle han absolut passa bäst till att börja åk 1 till hösten åtminstone. Har jämfört lite med storebrors matteböcker och lillebror fixar matten i åk 2 också, t.o.m en hel del som tillhör åk 3. Men precis som du skriver kan det bli fel socialt att gå med äldre barn. Han är ju 5 år på många sätt t.ex. att han får vredesutbrott och kan kissa på sig ibland, skulle inte vara bra om han var i en grupp med bara äldre.

Man är ju lite styrd av "jantelagen" så det är ett känsligt ämne att ta upp! Vi känner dessutom en av lärarna i f-klassen privat. Jag har knappt vågat prata med någon om sonens förmågor för jag tror att de kommer att tro att jag bara vill skryta över honom. Alla tycker ju att deras barn är bäst liksom.... men hans mattekunskaper är ju mätbara,

Det låter ju jättebra! Har de gjort tester på ditt barn i f-klass eller när hen började ettan? Jag tänker ju också att bra lärare borde se varje elev utan att man som förälder ska behöva ligga på. Vill att min son ska tycka det är roligt att lära och inte bara sitta av lektionerna. Jag har själv haft lätt för svenska vilket inte uppskattades av min lärare jag hade i åk 1-3. Hemma läste jag kapitelböcker då jag började åk 1 men i skolan tilläts jag bara läsa den vanliga läseboken med ord som ris och mos....Vilket tog död på min lust att lära i skolan och jag blev mer av en bråkstake:( detta gör nog att jag oroar mig över min son extra.

Oroa sig tycker jag definitivt att man ska göra. Allt för många särbegåvade/duktigare elever glöms bort.

Oftast är det bara elever med stora problem som får hjälp och inte ens då kan jag väl säga?

Tyvärr egna erfarenheter och andra som berättat samma sak om sin skoltid.

Sonen kan se på mattetalet för att veta svaret, riktigt duktig i huvudräkning.

Nu föll han igenom pga andra orsaker men hade han blivit uppfångad hade han säkerligen tyckt att matten var kul och kunnat gå hur långt som helst i det ämnet.