Kan deras far hålla på så här??

Hej, jag har två barn som är 10 och 13 år gamla. Jag och deras far har gemensam vårdnad om barnen och vi hade varannan vecka till en början. För drygt 3 år sedan kommer han å säger att han ska flytta 80 mil från barnen. Hans skäl? "Gud har sagt det". Han stack å träffa barnen ibland. Barnen har mått skit av detta och gråtit, fått utbroTT och frågat saker som: bryr han sig inte om oss, tycker han Gud är viktigare än oss, pappa pratar om Gud hela tiden, det är så jobbigt, pappa sa att jag måste välja mellan min kompis & Gud ... ja listan kan göras låååång! Han har under hela denna tid inte haft ett eget boende och bott runt hos olika människor. Barnen sa att det är konstigt och trångt att vara hos pappas kompisar och jag har ifrågasatt vad han håller på med och varför han nte under 2 år hittat en bostad och hur han kan flytta utan att ha ordnat ett boende först, så att barnen kan vara med honom. Gissa vad han svarade? "GUD har sagt åt mig att inte söka en lägenhet". Här kände jag bara.. Är du sann eller?? Tydligen inte.. barnen har uttryckt en stor sorg och säger att de tycker pappa har förändrats och blivit så konstig. Han är emot allt och pratar om gud hela tiden. . Nu sista tidén säger barnen att de inte vill sova hos honom.. tro mig jag har kontaktat familjerätten men de ger mig bara samarbetesamtal och det ger ingenting. För ett tag sen (när allt sket sig med jobb) så får han den "briljanta idén" att han ska flytta hem till sin mamma som är ca 3 timmar från barnen. Visserligen är han närmare de nu men fortfarande ska han inte hitta sig ett stabilt boende så att barnen känner att han tänkt på dom. I och med att barnen sagt "det känns som om pappa inte bryr sig om oss längre" så känns det som åthelvete aTT han gör så här. Det är också jag och min sambo som får "plocka upp alla bitar" så fort de varit med honom. Nu när han flyttat hem till sin mamma så har han plötsligt börjat dyka upp och köper en ny mobil till dottern och bara bestämmer hur barnens helg ska se ut.. idag har jag sagt, hör han av sig och ska ta med sonen till sim farmor. Utan att ha respekt eller i åtanke att vi planerat ngt. Jag sa ju givetvis nej, då vi redan planerat inför vår eftermiddag. Men jag blir ändå riktigt arg då han bara efter flera år dyker upp och "köper barnen" och tror att han kan leka pappa igen. Han fick "semester" från barnen och Allt Ansvar i 3 jäklar år och ska nu plötsligt komma in i den stabilitet och trygghet som vi byggt upp för barnen och rasat allt. Finns det ngn som känner igen sig och har råd? .

Min dotter har frågat min sambo 2 eller 3 gånger: "vad skulle hända om vår mamma inte fanns mer? Då sa min sambo att er mamma finns ju här med er nu och även jag finns ju. Men OM, sa dottern, vad händer då? Då sa min sambo, ja men ni har ju en till föräder då, er pappa, så då får ni bo med honom. Då sa dottern : men måste vi det? Jag vill inte bo med pappa kan jag inte få bo hos dig (sambon) istället för hos pappa". Ni förstår det är på denna nivå nu hos barnen. Jag har verkligen försökt att se till att barnen träffar sin pappa, han skulle egentligen själv ta det ansvaret och ordna så med umgänget men d har han inte gjort så då har jag (för barnens skull) gått in och försökt se till att de får ses. Men de börjar backa nu barnen och så dyker han bara upp nu.. vad göra??

P.S . Gärna seriösa svar och inget drygt och elakt. Jag vill bara få råd och stöd från ngn som kan känna igen sig eller själv har barn. Tack!