• Anonym Mamma1

    Datorspel...

    Känner mig så frustrerad. Övergiven och tagen för given! Utnyttjad och ouppskattad.

    För att göra en lång historia kort..

    Lever med en man som spelar datorspel. Träffades under tonåren och har levt ihop i många år nu. Men det stora intresset för datorspel kvarstår. Tycker ett sådant intresse hör hemma i tonåren, sen är det dags och växa upp..har försökt och respektera och ta hänsyn till hans stora intresse men seriöst?

    varje gång man tagit upp detta att det kanske är dags att börja prioritera annat stänger han av. Blir irriterad och förstår inte alls problemet.

    Han kan lätt sitta 3-5 timmar efter jobbet.. med headset och knappt kontaktbar., trevligt sällskap. På helgen blir det betydligt mer.

    Allt ansvar kring hemmet, matlagning, städ, tvätt samt BARNEN hamnar på mig. Visst kan han hjälpa till men det är först när han märker att jag är irriterad eller frånvarande som han tar tag i det. Eller att jag behöver be om det. Då kan han diska och plocka undan efter sig. Eller byta en blöja eller liknande (Wow..)

    Missköter hygienen, träffar knappt någon, pratar/ umgås knappt med oss familjen heller. Jag måste be honom att vara med oss.. Be honom att visa att han är intresserad. Helt sjukt när man tänker på det.

    Barnen börjar förstå att pappa gärna hellre spelar än hittar på saker med dem.. är så hjärtekrossande att höra. Snacka om att bli försummad av sin egna pappa.

    Har alltid sett det fina i honom och försökt sätta mig in i att han kanske inte mår så bra, han är en fin kille innerst inne, vill väl, tycker om oss.. men man vill känna sig älskad i ett förhållande, bli upplyft och inte nedtryckt.

    Vi har som sagt levt ihop under många år och jag känner att jag utvecklats och hamnat i en annan fas än honom.. han lever kvar i tonåren känns det som. Och tro mig.. har försökt gång på gång och försöka prata, förklara mina känslor, barnens känslor, att det inte är hållbart m.m har haft ett extremt tålamod!

    Han har förändrats otroligt mycket sen vi träffades.. han försöker inte ens längre.. verkar bara vara nöjd med att ha någon (mig) som tar hand om allt. Jag klarar inte av att leva i smuts och disk och skit överallt så blir att jag gör det tillslut ändå..

    Vet inte när jag senast fick en komplimang.. säger aldrig att han älskar mig, har saknat mig, kramas aldrig. Känner mig så ensam i mitt förhållande. Känner mig sårad.

    När vet man att det är dags att bryta med sin partner? Vad är det avgörande? Vill inte ge upp för tidigt med tanke på barnen.. och han är en fin kille.. vill verkligen hålla ihop familjen men känner att jag gjort min del.. jag kan inte göra så mycket mer.. har slut på idéer. Känns som inget fungerar. känner mig som världens mest misslyckade förälder om man inte kan hålla ihop.

    Finns så mycket mer och skriva men blir bara rörigt. Och blev inget kort inlägg heller..

    Vet inte vad jag vill med detta men om det finns någon som varit med om liknande hur gjorde ni och hur gick det?

  • Svar på tråden Datorspel...
  • gahadas

    Att det hör hemma i tonåren är skitsnack. De jag brukar spela med är allt mellan 25 och 40. De flesta har barn.

    Hade nog hellre gjort slut om jag hade varit tvungen att välja, men det är klart att att hem och familj går före.

  • Carambolan

    Både jag och min man spelar mycket dator- och tv-spel. Regeln här hemma är att på dagtid spelar man antingen tillsammans med barnen eller så ska nödvändigt hushållsarbete vara klart först och barnen upptagna med annat. Ingen vuxen sätter sig och spelar själv på bekostnad av hem eller familjeumgänge. På kvällen när barnen har somnat är det däremot okej att spela även om inte hemmet är tiptop. Vi bor ganska litet så det går ändå inte att väsnas för mycket på kvällen. Låter som att ni skulle kunna behöva enas om liknande förhållningsregler?

  • Anonym Mamma1
    gahadas skrev 2017-05-16 07:22:09 följande:

    Att det hör hemma i tonåren är skitsnack. De jag brukar spela med är allt mellan 25 och 40. De flesta har barn.

    Hade nog hellre gjort slut om jag hade varit tvungen att välja, men det är klart att att hem och familj går före.


    Nej kanske inte spelandet i sig men beteendet att inte sköta något annat, plocka undan efter sig, sitta uppe halva/hela nätterna för och spela m.m är ett beteende jag anser hör hemma i tonåren.. en vuxen man ska ta sitt ansvar innan han ens överväger att sätta sig och spela flera timmar..
  • Söderpappan
    Anonym Mamma1 skrev 2017-05-16 09:03:18 följande:

    Nej kanske inte spelandet i sig men beteendet att inte sköta något annat, plocka undan efter sig, sitta uppe halva/hela nätterna för och spela m.m är ett beteende jag anser hör hemma i tonåren.. en vuxen man ska ta sitt ansvar innan han ens överväger att sätta sig och spela flera timmar..


    Ja det har du rätt i. Hur fungerar det om ni tex bokat in en aktivitet en helg med barnen, går han bara från datorn till allt är klart och sen tillbaka till datorn?
  • Anonym Mamma1

    Ja ungefär så! Kan stå och trampa en stund för han vet att jag inte gillar att han spelar.. sen ska han bara "fixa en grej" och så sitter han där sen. Typ.

  • Söderpappan
    Anonym Mamma1 skrev 2017-05-16 09:57:35 följande:

    Ja ungefär så! Kan stå och trampa en stund för han vet att jag inte gillar att han spelar.. sen ska han bara "fixa en grej" och så sitter han där sen. Typ.


    Vill bara börja med att säga att han gör fel. Och jag tror inte han vet det, uppenbarligen så "funkar" det ni har dvs du gör allt och han har vant sig vid det. Han ser inte vad som behöver fixas. Har han bott själv någon gång i sitt liv? Behövt ta hand om ett hushåll själv? Du sa att han gör saker du ber om, så om du ber honom fixa allt en hel vecka gör han det då?
  • Anonym Mamma1

    Det skulle han aldrig göra. Men mindre saker.. som gå ut med sopporna, diska, plocka undan m.m löser han om man säger till.. som en tonåring, inte en man.

    ja han har det jävligt bra men jag har varit tydlig att det inte fungerar så, har haft tålamod, vi måste dela på uppgifterna och ungarna. Våra egna intressen får man lägga lite åt sidan tills ungarna sover eller sysslorna är gjorda.. borde vara självklart.

    Vi flyttade ihop direkt.. vilket man nu i efterhand inser inte var det smartaste. Men jag har aldrig heller bott själv, varför ser då jag vad som behöver göras? Varför klarar jag av att utföra sysslor, ta hand om barnen före mina intressen?

  • oanonym

    Problemet är ju att något "tagit över" hans liv, och blivit lite av ett missbruk.

    Men att säga att "dataspel hör till tonåren" kommer nog inte att hjälpa. Jag tror knappast du hade sagt så till någon som höll på med hästar i vuxen ålder? "Är det inte dags att sluta rida, hästar hör ju till tonåren"?

  • Anonym Mamma1
    oanonym skrev 2017-05-16 10:37:54 följande:

    Problemet är ju att något "tagit över" hans liv, och blivit lite av ett missbruk.

    Men att säga att "dataspel hör till tonåren" kommer nog inte att hjälpa. Jag tror knappast du hade sagt så till någon som höll på med hästar i vuxen ålder? "Är det inte dags att sluta rida, hästar hör ju till tonåren"?


    Som jag skrev tidigare så är det beteendet som hör hemma i tonåren.. att inte sköta varken hem, tvätt, städ, hygien, vara uppe på nätterna och spela m.m.

    Så länge man sköter familj och sysslor spelar det ingen roll om det spelas en stund då och då.. inga problem alls med det.
  • oanonym
    Anonym Mamma1 skrev 2017-05-16 10:41:51 följande:

    Som jag skrev tidigare så är det beteendet som hör hemma i tonåren.. att inte sköta varken hem, tvätt, städ, hygien, vara uppe på nätterna och spela m.m.

    Så länge man sköter familj och sysslor spelar det ingen roll om det spelas en stund då och då.. inga problem alls med det.


    Ok, missade det. Där är jag överens med dig.

    Men jag tror inte du hade uttryckt dig lika om han "missbrukat" något annat.
  • Anonym Mamma1
    oanonym skrev 2017-05-16 10:51:07 följande:

    Ok, missade det. Där är jag överens med dig.

    Men jag tror inte du hade uttryckt dig lika om han "missbrukat" något annat.


    Jo det hade jag. Det spelar ingen roll vilket intresse eller vad man gör. Det beteendet är att släppa allt och lägga över det på sin partner, bli irriterad om man blir tillsagt att hjälpa till m.m är barnsligt och omoget beteende. Jag har aldrig varit otrevlig eller ställt orimliga krav. Har varit tillmötesgående och velat förstå, velat att det ska fungera..
  • oanonym
    Anonym Mamma1 skrev 2017-05-16 11:16:34 följande:

    Jo det hade jag. Det spelar ingen roll vilket intresse eller vad man gör. Det beteendet är att släppa allt och lägga över det på sin partner, bli irriterad om man blir tillsagt att hjälpa till m.m är barnsligt och omoget beteende. Jag har aldrig varit otrevlig eller ställt orimliga krav. Har varit tillmötesgående och velat förstå, velat att det ska fungera..


    Ja, jag är med dig på själva beteendet, såklart.
  • Mawie

    Sätt lite krav, det är inte okey att strunta i barn eller hushåll och partner!

    Spelandet får komma efter barnen sover och efter man gett partnern lite kärlek ;)

    Mvh gamer kvinnan

  • Ensamsjael

    Första frågan: älskar du honom?

    Om nej - varför är du kvar? Och ja barnen kommer definitivt att må bättre av lyckliga föräldrar, även om de bor på varsitt håll. Du måste börja tänka på vad du vill. Alltså DU!! Hur vill du att ditt liv ska se ut? Ställ den frågan till dig själv och ge dig själv ett detaljerat svar.

    Så, om ja (att du älskar honom) - så vill du ju försöka få det att fungera. Du måste få honom att inse hur han beter sig, och inte genom att säga det till honom. Du måste mao få honom att inse det själv. Vad händer om du reser bort själv i några dagar? Tar han då sitt ansvar? Inser han då vilket lass du tar i hemmet? Prova att res bort ett tåg, unna dig själv lite egentid. Då kan han inte rymma genom att lasta över hemmet och barnen på dig.

    Föräldrarådgivningen är också ett annat steg att ta. Det kan vara jättebra att någon utomstående får vara med så måste han prata för sig.

    Fungerar det inte? Prova att vara särbo ett tag och ha barnen varannan vecka.

Svar på tråden Datorspel...