Anonym (Fast) skrev 2017-05-19 01:00:09 följande:
Problemet med hela ditt resonemang, eller alla feministiska resonemang, är att de utgår ifrån axiom som inte nödvändigtvis är korrekta. Du utgår ifrån att män som grupp är "vinnarna" utan att på något sätt kunna bevisa att det är så.
Exempelvis är det betydligt färre män än kvinnor som får möjlighet att sätta barn till världen. Det är en konkret och mycket tydlig fördel som kvinnor som grupp har gentemot män som grupp eftersom det ur ett såväl socialt som biologiskt perspektiv är viktigt att få barn.
Det är dessutom fler män än kvinnor som hamnar i socialt utanförskap, det är mångdubbelt fler män som omkommer i arbetsplatsolyckor och under sin livstid betalar en genomsnittlig svensk man en hel miljon kronor av sin inkomst till kvinnorna via skatten. På vilket sätt är man då en "vinnare" eller "privilegierad"?
Man kan på mycket goda grunder se det som att det är kvinnor, som grupp, som är de privilegierade och som åtnjuter förmåner i livet som män inte kommer i närheten av. De feministiska teorierna däremot är mestadels luftslott som är dåligt eller inte alls underbyggda med fakta.
Visst blir kvinnor utsatta för våld och övergrepp från män, det går inte att förneka. Det är kvinnor som blir våldtagna, misshandlade av sina manliga närstående och utsatta för andra otäcka saker. Det är förhållandevis ovanligt att kvinnor våldtar eller slår ihjäl sina män.
Men man ska samtidigt komma ihåg att benägenhet att ta till våld till stor del är en ärftlig egenskap. Och det är till stor del, åtminstone i västvärlden numera, kvinnorna som väljer vilka män de vill fortplanta sig med. Det är helt enkelt så att många kvinnor tänder på testosteronstinna och lite aggressiva män och väljer dem som partners vilket gör att det är de männen som får sprida sin avkomma vidare.
Det går inte att komma ifrån samspelet mellan mäns och kvinnors biologi och vår sexualdrift, vilket feminister tror att man kan göra. Det går inte att blunda för att många kvinnor medvetet väljer att umgås eller inleda relationer med "bad boys" och dels ökar risken att själva falla offer för dem, dels ser till att sprida de Y-kromosomerna vidare.
Nu har jag i och för sig ingen förhoppning om att en feminist förstår de här resonemangen, men jag kan ju alltid försöka att såhär mitt i natten sprida lite vetenskap och upplysning i det kompakta mörker av feministisk ignorans som Familjeliv brukar utgöra.
Först och främst. Att direkt sätta en etikett på mig, och dessutom flera gånger i resonemanget hävda att den etiketten gör det omöjligt att diskutera gör att det blir svårare att ta dig på allvar. Att säga att du är en feminist/svart/homosexuell/brunögd/blond/ellervadfanduvill etc. person, och därför är du per automatik diskvalificerad från att uttala dig är vad som brukar kallas för härskarteknik, och det ses sällan som ett seriöst eller bra sätt att försöka argumentera.
Om du hade läst ordentligt handlade det inte bara om feminism. Det handlade om människor i allmänhet, och hur olika grupptillhörigheter kan innebära olika livsvillkor.
Naturligtvis är inte var man en vinnare i jämförelse med var kvinna, på samma sätt som en vit person inte alltid är en vinnare i jämförelse med en mörkhyad. Det tror jag att du förstår själv.
Men jag tror också att du förstår att om man lyfter blicken till en mer övergripande nivå kan vi fortfarande se att olika tillhörigheter kan ge olika bra förutsättningar och olika riskfaktorer, och att en tillhörighet kan definitivt vara privilegierande. Jag vet själv att jag har olika tillhörigheter, och att en del av dem är privilegierade, och en del av dem missgynnade.
Det kan även vara bra att minnas att det är många, många, många av de som kallar sig för feminister som jobbar hårt för att belysa även de genustänk som kan missgynna män, såsom obenägenhet för män att söka hjälp (innan de hamnar på parkbänken) etc.. Fortfarande är det statistiskt sett fler kvinnor än män som jobbar ideellt för manliga frågor (som det redan har funnits en tråd om här på FL, där gått om statistik över detta fanns), och därför blir det felaktigt att påstå att kvinnor eller feminister inte bryr sig om mansfrågor.
Och det är också viktigt att komma ihåg att ja, en del kvinnor gillar testosteronstinna män. Men vi pratar sällan om att desto fler kvinnor ogillar dem. Myten säger att alla kvinnor alltid älskar dem och avskyr snälla män. Men en enkel verklighetsundersökning skulle ge ett helt annat resultat. Även här på FL har det funnits mängder av trådar där män talar om för kvinnor vilken typ av man som kvinnor alltid vill ha, och att det sedan går tjugo kvinnor på en som förklarar raka motsatsen är sällan intressant för dessa män. De har bestämt sig, och inget kan rubba deras uppfattning, allra minst kvinnors egen röst.
