Kan en person älska sin partner om hen inte vill ha sex?

Nej han har aldrig haft några förslag på lösningar. Inte jag heller då tyvärr. Vi har någon period testat med sex typ varje torsdag men det faller bort. Jag har inte heller något behov av sex varje vecka och vill också främst ha det spontant.

Det har faktiskt egentligen aldrig varit svårt för honom att få stånd. Även utlösning får han för det mesta vid sex.

Jag la mig nästan naken tätt intill honom i sängen härom kvällen för att gosa lite. Då la han ner sin bok och typ låg där, stirrade i taket och väntade på att få fortsätta läsa. Det var då jag började fundera på det som jag skriver om i ts...

Och ja, jag är verkligen lite ledsen över att aldrig få känna som normen, att han ska vilja ha sex med mig ofta.

Ja jag upplever nog att vi visar varandra kärlek och omtanke i vardagen. Åt båda håll.

Så är det för många av oss män, vi måste ta initiativet nästan varje gång. Och det beror inte på att kvinnan inte vill ha sex, hon vill bara inte vara den drivande.

Först måste jag berätta, vi hade sex igår! Efter fyra månader! Underbart! Vet inte varför det hände, vi hade haft en trevlig kväll och sen gick vi och la oss och han bara var helt på. Så himla bra har jag mått idag av detta!

Jag skrev nog det tidigare i tråden, vad samtalen handlar om. Han håller med om att sex är viktigt, att han vill ha mer sex men vet inte varför det bara aldrig blir, typ.

Han tag nog initiativ till kramar också. Vi pussas alltid när vi ses efter jobbet, vi kramas när någon är lite trött eller bara behöver en kram, båda tar initiativ till det. Däremot nakna kramar, typ att jag går in i badrummet och kramas när han kommit ut ur duschen, de är nog bara jag som tar initiativ till. Men det händer inget mer, en kram och sen fortsätter väl han att klä på sig typ.

Jag älskar honom ju så jag måste ju ta honom på gott och ont. Men ja, det här är verkligen en av de delar som är jobbigast i vårt förhållande. Jag hade behöt mycket mer bekräftelse, sexuellt och muntligt, än vad jag får. Men inte är det värt en skilsmässa för det...

Det hände någon gång i början av vårt förhållande att mitt initiativ lite väl tydligt fick nej och det klarade inte riktigt min självkänsla. Så jag tycker det är jobbigt att ta initiativ men måste. Dock har jag nog uttryckt verbalt att jag vill ha sex, när vi kanske sitter i soffan och pratar. Och sen har det kunnat bli därifrån. Lite mindre risk för jobbigt avvisande då om det är ett lite mer allmänt samtal.

Har inte orkat läsa hela tråden men,

För mig är det så att mitt huvud vill ha sex. Massor och intensivt och passionerat. Min kropp däremot svarar inte alls på beröring eller sexuellt umgänge längre. Trots det älskar jag min man över allt annat.

Vi löser det genom att vi kramas och " strular" mkt och så får han mkt uppmärksamhet genom massage, avsugningar, runkning osv.

Det är inte optimalt, men jag uppskattar de intima stunderna ändå och han är inte 100% nöjd såklart men jag klarar inte av att trycka in den bara för att sex ska vara med penetration.

Men det tog tid att komma dit ens. Det fick vara.väldigt kravlöst hångel och sen fick jag ta allt i min takt tills vi nu är.här.

Min förhoppning är att kunna vara lika kåt som jag var de första åren vi var ihop .

Detta förstår jag dock inte alla är intresserade utav men ett förslag hur man sakta kan försöka när.ma sig ett sexliv igen. Men det kräver såklart att din partner förstår att det är ett problem och ohållbart och vill själv att det ska ske en förbättring.