Förälskad (sådan klyscha)

Alla som är förälskade tror ju att just deras relation är så otroligt mer unikt än alla andras, men för en utomstående låter det som vilken otrohetshistoria som helst.

Jag blir inte förvånad alls över att du väljer att "fega", det är trotts allt det som passar dig bäst, men kommer det inte kännas extremt falskt och manipulativt att sitta på rådgivning och diskutera ert förhållande i detalj samtidigt som du sitter med en rätt stor hemlighet i bagaget? Det är ju inte direkt reko mot din man om man säger så. Jag skulle tycka det var mycket mer förnedrande än otroheten i sig.

Ja helt sant, jag vet att den här relationen är unik, du behöver inte tro mig men så är det. Har alltid fördömt otrohet själv så jag vet hur det är att vara den som fördömer.

Ja det kommer kännas falskt och jag kommer att ha det här med mig hela tiden, men jag kommer aldrig att säga något om att jag varit otrogen, kalla det fegt eller egoistiskt. Jag håller verkligen med dig att det är riktigt dålig stil mot min man. Men berättar jag förstör jag inte bara mitt förhållande utan även den andres och det gör jag bara inte.

Jag kommer att fega ett tag men om jag fortsätter att vara olycklig i min situation, för det är jag just nu och då gör jag även min familj olycklig. Så måste jag göra något åt den. Jag begär verkligen inte att du förstår, är väldigt tacksam för all input du ger mig.

Njae, jag fördömer inte din otrohet när jag säger att alla som är kära tycker att just deras relation är unikt, det gäller oavsett om man är otrogen eller ej. Det ingår i en förälskelse att idealisera saker. Älskarinnor kan sitta i åratal och intala sig själva att mannen älskar dem över allt annat.

Jo jag har all förståelse för att du agerar som du gör, det är så de allra flesta gör, inte speciellt vackert men fullt förståeligt. Man har försatt sig i en jäkligt knepig situation som riskerar att få väldigt stora konsekvenser och man söker desperat efter snabba lösningar, något som magiskt bara fixar allt, och vad bättre än lögner? Man slipper ta konsekvenserna för sina handlingar och kan behålla sin familj, helt magiskt. Väldigt egoistiskt men Inte alls svårt att förstå varför de flesta väljer den vägen.

Det man ofta inte förstår är att den vägen också har en baksida, man ökar på sin skuld till sin partner exponentiellt och satsar alla kort på att otroheten och alla efterföljande lögner för att dölja den aldrig kommer fram, om den kommer fram så står man där med en enorm skuld som är 100 ggr större än den var i början som man ska försöka förklara för sin partner, inte nog med att man ska försöka förklara sin otrohet, man kommer också behöva förklara varför man suttit och ljugit under lång tid.

Jag förstår bättre än du tror, anledningen till det är att min fd fru gjorde precis som du, var otrogen och valde att ljuga om det, satt på rådgivning och ljög. När det väl kom fram så kände jag mig som en riktigt jävla idiot, inte så mycket pga av otroheten i sig, visst den gjorde ont den med men ett mänskligt misstag är lättare att förlåta än att kallblodigt manipulera sin partner, dag efter dag, sitta på rådgivning och vända ut och in på sig själv, lägga alla korten på bordet, samtidigt som hon hela tiden satt med en stor fet hemlighet i bagaget. Det var extremt förnedrande och var det som avgjorde mitt val att avsluta förhållandet. Otroheten hade jag kunnat förlåta, men inte allt det andra. Jag förstod varför hon gjorde som hon gjorde, hon var rädd helt enkelt och valde den enkla vägen, men det har som sagt också en baksida.

Oj, ledsen för din skull.

Det här är första gången någonsin jag har ljugit i mitt förhållande, bara det säger allt egentligen. Jag håller med dig och jag tror det framförallt är rädsla för framtiden som gör att jag är ego och feg.

Min man skulle aldrig förlåta mig om han får veta, aldrig. Finns inget att diskutera.
Så oavsett är det dömt att misslyckas, mår verkligen piss.. Vilket jag förtjänar. Undrar hur i helvete jag kunde vara så korkad att jag hamnat i det här träsket. Jag är inte sån egentligen.. verkligen inte.. så det är nästa så jag känner att alla parter skulle ha det bättre utan mig helt just nu.. vilket också är totalt ego..

Äh vet varken ut eller in, men som sagt uppskattar verkligen din input!

Tack, men det löste sig ganska bra för mig, något år senare träffade jag en ny kärlek och insåg hur inkompatibla exet och jag egentligen varit. De var jobbigast för kidsen. Skilsmässor är jobbiga för barn.

Förstår att det känns jobbigt, det är en knepig situation du försatt dig i och det finns som sagt inga magiska lösningar. Du får helt enkelt själv avgöra vad som är bäst. Men det är viktigt att du förstå vad du ger dig in i och inte gör som många andra, intalar sig själv att de bara gör sin partner en tjänst och att det är bäst så för alla. I vissa fall är det faktiskt så att partnern helst inte vill veta något, men i andra fall är det inte alls så, du känner din man bäst och vet kanske hur han tänker kring den frågan.

Sen bör du kanske också fråga dig vad ditt dåliga samvete och skammen kommer göra med dig och din självkänsla. Det kanske vore en bra idé att bolla detta med en psykolog eller terapeut?

Hej,

Hur länge har du varit ihop med din man? Har han aldrig misstänkt något? Låter ju som att detta pågått ett tag

Så hur kan man komma ur den här situationen utan att vara olycklig resten av livet.. för just nu är det så det känns att inget alternativ är bra.

Frågan är väl först och främst hur du ska komma ur situationen utan att make och barn är olyckliga resten av sina liv? De är oskyldiga., du ställde till det. (Detta innebär inte att jag tycker din lycka är oviktig, bara att den har lägre prioritet.)

Otroheten kommer inte att komma fram, det vet jag. (jo jag vet att alla säger det). Men eftersom jag inte bara riskerar min egen familj utan också den andres så är det inget som kommer hända.. (oj vad skit jag kommer få nu..)

Precis så trodde min väldigt intelligenta fru med då hon var otrogen med en kollega (som även han var gift med barn). Men det kom fram, trots att de båda var helt säkra på att ingen visste. Du märker det kanske inte själv, men ditt beteende har troligen ändrats lite under tiden det pågått, och en observant make märker sådant. Och var man väl fått ögonen på sig så dröjer det inte länge innan det är uppenbart.

Jo det där är ju ganska typiskt, alla tror ju på fullt allvar att det aldrig kommer komma fram, det finns inte på kartan, sen kommer det fram ändå och folk blir helt  överrumplade för det var ju helt omöjligt. tror det är lite som rökning, alla vet att det är skadligt men alla tänker, det händer inte mig

Chansen är liten att han kommer lämna sin fru. OM han gör det och ni blir ihop är chansen mycket liten att ert nya förhållande håller. (Det är inte mina åsikter, utan statistik, googla själv om du vill ha källor)

Män vill ha sexuell variation, kvinnor vill byta upp sig till en bättre man.

Mycket bra input återigen.. hade jag förstått helt vad sjutton jag gjorde från början hade jag inte hamnat här.. tyvärr har jag en hemsk sida att jag kan stänga vissa delar av mig själv.. speciellt känslor.. fy fan för mig.. fattar mer och mer vad jag verkligen har gjort..

Vi har varit ihop i drygt 15 år.. Nej han har inte misstänkt något för jag har ALLTID varit ärlig.. alltid.. tills nu..

Ja har väl träffat/pratat med den andre i ett halvår

Jag sitter ju i den här sitsen för att jag har varit en idiot.. hade jag tänkt att jag gör min familj olycklig och inte bara varit ego hade jag inte suttit här nu..

Tråkigt att du också blivit utsatt för en sån som jag.. jo jag har förändrats men vi har haft en jobbig period också senaste året så det är "lätt" att skylla på det...