Är det okej att tycka att ens barn är jobbiga ibland?

Alla tycker att deras barn är jobbigt ibland.

alla känner så emellanåt

Mina barn är jobbiga flera gånger om dagen men jag älskar dem ändå. Alla barn är jobbiga och vissa perioder är värre än andra. Har en som är på väg in i treårstrotset, när man är mitt i det är det jobbigt nästan hela tiden.

Se att idag har mina barn varit jobbiga 3711 gånger. Men man förlåter dom direkt :)

Ja, jösses. Det är helt ok. Jag har suckat inombords närmre tio gånger idag. Man älskar dem ju över allt annat ändå.

Ja det är klart man gör. Då är man inte en dålig mamma för att man känner att barnet känns jobbigt emellanåt. Jag känner mig skamfull när jag upplever min son krävande och jobbig när han hela tiden vill ha uppmärksamhet. Känns som de i allmänhetens ögon är fel att känna så.

Får du känna att din man är jobbig?
Får du känna att din släkt är jobbig?
Får du känna att dina kollegor är jobbiga?
Får du känna att du har en dålig dag?

Förhoppningsvis är svaret ja på ovanstående och att du inte får dåligt samvete för det. Sina barn umgås man ju dessutom i perioder med 24/7 och det är påfrestande, mer i vissa perioder med s k trots. 

Min dotter på 6 år blev vansinnig idag när jag vid tandborstningen kom på att hon hade snott chips och dessutom ljög när syrran skvallrade om vems/var de tagit dem. Inte blev jag så glad när hon hade lagt dem innanför örngottet till kuddarna i sängen jag bäddade rent igår. Chipsen slängdes helt enkelt. Hon blev arg på syrran och sprang ut i trapphuset, sedan skulle hon inte följa med på simskolan. Just då blir man rätt trött på barnets påhitt, men det går ju över. Hon kunde åtminstone be om ursäkt i bilen på väg till simskolan. För bara några dagar sedan hade hon också ett stort utbrott och dessemellan är det småbråk med syskonen. Så visst blir man trött på dem mellan varven. Lilleman har en period av surhet så fort vi är hemma, då han inte lyckas komma till ro och sova middag förrän framåt 14-15, så behov av uppmärksamhet finns det gott om här med. Det är bara att gilla läget och försöka uppskatta de goda stunderna tillräckligt.

Jag hade nog funnit det mer oroväckande att aldrig tycka ungarna är jobbiga. Tänker att jag säkert brustit i min föräldraroll om det aldrig blivit knorr eller jag aldrig varit outvilad med extra kort tålamod.

Haha jag hoppas verkligen det är OK, för mina barn är sjukt jobbiga rätt så ofta! Inte bebisen faktiskt, för han är den lugnaste av dem, sällan jag tänker att han är jobbig. Men mina stora barn som är 9 och 5 år  När de sätter igång och slåss och skriker för femtielfte gången per dag. Det är fullt mänskligt att tycka det är jobbigt med barnen. Bara man inte låter det går ut över barnen på ett negativt sätt. Men att man suckar för sig själv/blir irriterad och känner ett behov av att komma ifrån, är fullt friskt. Jag brukar fundera på dessa föräldrar (ffa mammor) som alltid säger att allt är toppen och underbart, kanske är det de som inte mår så bra egentligen?

Ja jag menar väl det att det är okej och tycka det. Jag tycker själv att det är sunt att tycka dom är jobbiga man slutar ju inte vara människa när man får barn. Men det känns som att vissa är livrädda för att tala om högt att de tycker att barnen är jobbiga ibland. Jag förstår inte varför man är så rädd för det? Frågar man andra mammor om de tycker att barnen är jobbiga typ på öppna förskolan eller något så frågar de alltid varför? Och att man typ ska ringa bvc för att barnet blir surt för att de inte får som de själva vill. Och att de förklarar bort hur deras egna barn är att de är aldrig jobbiga och det e så rosenrart hela tiden. Det är väl omöjligt? Tror inte ni att det vore sunt att prata om vad man som mamma och pappa tycker är jobbigt istället för att hymla med det?

Det är inte ett dugg konstigt, snarare väldigt normalt.. Däremot snackas det ju inte om det..

Jag förstår inte varför man kan prata om det? Är det farligt? Man kan ju inte sluta leva och radera ut sina egna känslor och behov för att man får barn eller?

Mitt barn är 4 år och ganska "snäll", men ibland står jag bara inte ut trots att barnet inte gör något fel. Det klänger på mig, ställer samma frågor flera gånger i rad, pratar dygnet runt, bankar på toadörren när jag är där och är på mig hela tiden. Grisar ner sig, stökar, gör irriterande ljud osv. JAG VILL VARA IFRED!!! Fast jag älskar min lilla grislort ändå. Känner mig som världens sämsta som har såna känslor ibland..

Haha härligt och höra att jag inte är ensam. Jag är skit irriterad inom mig ibland precis som du skriver irriterande och ältande ljud och detta skrik när han inte får som han vill. Tycke inte att han behöver ha något att äta på precis hela tiden för att vara lugn. Han blir tvärförbannad om han inte får ett smörgåsrån en frukt eller annat. Eller när man låter honom ha tråkigt en stund sitta stilla då man anser att han behöver det. Han skriker otröstlig och hans pappa ger honom ofta det han vill ha vilket blir problematiskt för mig som tycker det är viktigt med rutiner suck. Då känner man ju sig inte så populär.

Barn är i själva verket monster i en annan skepnad så visst får man tycka saker..........

Absolut, det är helt okej att tycka att ens barn är jobbiga ibland. Det viktiga i sammanhanget är att man fortsätter att visa barnen kärlek oavsett :)