Åtta månader och nätterna är bedrövliga

Hej, mat är inte lösningen på alla problem, tycker du hellre ska ge henne en riktig napp när det inte är dags för mat. Ibland kan mat ge en magknip och känsla av svullenhet istället, så gråts det av den anledningen. Vardagen måste fungera för er/dig och även om man vill sin baby det bästa är det inte alltid bäst att trycka mat i munnen på dem. Då blir det som det blir för dig om du äter när du är proppmätt, du tar en tugga. Väntar du 3-4 timmar mellan måltiderna vänjer hon sig vid det även om det blir en jobbig övergångsperiod. Då kan hon sova längre perioder och du med, och bli en mamma som orkar med dagarna och kanske har lite energi kvar till din man ibland också. Det är också att tänka på sitt barn i ett längre perspektiv.

De har en orolig period vid 8 månader och den är inte mycket att göra nåt åt. Det jag behövde göra med första var att reglera hans sovtider ungefär då. Från att fått sova fritt fick han sova två gånger på dagen och inte för länge. Då blev han tröttare på kvällen och lite mindre strulig vid läggning.

Just vid 8 månader händer mkt i en bebis, dom börjar förstå att mamma och pappa kan försvinna. Dom börjar kunna röra sig, krypa och världen blir större. Så det är inte så konstigt att dom sover dåligt då och gärna vill ligga tryggt hos sin mamma med bröstet i munnen. Det blir bättre, kanske ingen tröst just nu men kanske känns det bättre att veta varför många bebisar i den åldern sover oroligt. En BVC-sköterska jag pratade med sa att vi vuxna t.ex sover dåligt när vi börjat ett nytt jobb, man drömmer om jobbet hela tiden osv. Precis det händer säkert hos en bebis också som precis lärt sig krypa, ställa sig upp osv. Kanske är det din dotter gör?

Separationsfasen. Den går över. Ju mer trygghet och närhet hon får ju fortare passerar det. Om man i desperation i det läget börjar med olika avvänjningat eller får för sig att ungen ska lära sig sova själv eller sånt man läser om att folk får för sig, ju värre blir det. Överdos av närhet är det som gäller.

Separationsfasen kallas det, det är när barnet börjar förstå att ni inte sitter ihop och att hon kan bli ensam. En del barn reagerar så att de vill ammas mer och längre, andra sover oroligare och en del får panik när mormor kommer och hälsar på trots att de ses flera gånger i veckan. Jobbig fas men som snart går över. Det bästa du kan göra är att försöka tillgodose hennes närhetsbehov och inte göra några ändringar. Många tror att barnet blivit bortskämt och slutar amma istället, eller kör en sömnmetod osv vilket alltså inte är den bästa vägen att gå mitt under separationsfasen.

Hej!

Vi gick nyligen igenom exakt samma sak... för oss varade det i två månader, från strax innan 8 mån till strax innan 10 månader, sen blev det bättre. Var helt desperat under den tiden och försökte hitta olika lösningar men inget utom att tiden gick förändrade något.

Jo, kanske en sak hjälpte; vi brukade vagga henne till sömns men började lägga henne vaken i sängen (vi låg brevid men försökte interagera så lite som möjligt). Förväntade mig gråt och skrik och jag är totalt anti allt vad 5 minutersmetoden etc heter, men det gick jättebra! Hon stökade glatt runt i 20-30 min och somnade sen mitt i en rörelse :). Tycker det blev färre uppvak efter det. Läste att alla bebisar vaknar till väldigt ofta, typ var 40de minut, men att de som har lärt sig att somna själv även somnar om utan att riktigt fullt vakna. Om inget har förändrats sedan de somnade går det tydligen lättare för dem att somna om, säger vissa och jag köper det. Om bebisen, som vår dotter somnade i famnen men låg i sängen själv när hon vaknade så kanske det känns otryggt eller något.

Men om hon skulle börja med nappflaska då med välling?. Kanske hon blir mättare och sover bättre.

Tror inte att tuttemjölken är så mättande längre när barnet är större.