Okej att pappan lämnar sina två små i nästan en vecka?

Det skadar inte barnen att vara ifrån en av sina föräldrar. Dom har dig och pappa kommer tillbaka. Lugn.

Det tar nog ingen skada, men de kommer nog se dig som den primära anknytningspersonen så länge han inte tar halva ansvaret för barnen. Kanske kommer han till slut tycka det är lite sorgligt att det alltid är dig de går till när de är ledsna, vill ha trygghet och tröst. Annars är det inget problem om frågan inte egentligen ha delar om att du behöver avlastning. Två små barn tar mycket energi - är det därför han åker hemifrån själv?

Det borde inte vara någon fara för barnens del. Själv kommer jag vara ensam med tre barn kommande (minst) fyra veckorna. Min man kommer hem på helgerna och är borta samtliga vardagar söndagkväll/måndag morgon till fredag kväll pga jobb.

Jag är helt säker på att den enda som skulle kunna "ta skada av detta" är mitt eget psyke och tålamod. Men tror inte ens det skulle få en törn, det går över, för er del är det dessutom "bara" en vecka så det är säkert inga problem.

Mina barn är 5,5 år, 2,5 år och den yngsta blev två månader igår.

För barnens del är det ingen fara. Men för din del då? Jag hade aldrig gått med på att min sambo lämnade mig ensam en vecka i den situationen.

Tack för svar och skönt att ni tror att barnen inte kommer ta skada av det. Men jag känner ändå att det är rätt illa att vilja åka iväg från sin 3-månaders bebis.. De är ju små så pass kort tid. Dessutom har vi precis börjat med en medicin på bebisen då hen inte bajsar så ofta, senast tog det 19 dagar och fick hjälp av barnmottagningen för att få ut det. Så vi vet ju egentligen inte riktigt hur bebisen reagerar på den här medicinen än. Skulle det hända något måste jag isf ta ambulans in till sjukhuset som ligger 45 minuter bort då pappan tog vår enda bil.

Nu är det en vecka sen och han börjar få lite kramper och ont i magen och mer skrikig emellanåt så det hade ju varit skönt att ha pappan hemma som också kan se hur bebis mår.

Vad gäller avlastning så visst hade det varit skönt med lite avlastning.. Men nu inne på 4e dagen känner jag nästan att det är en avlastning att inte ha pappan hemma, en mindre att plocka undan efter ;)

Att han åkte själv är delvis mitt fel då jag inte ville följa med. Sommarstugan ligger på en ö och är verkligen inte småbarnsanpassat och när vi är där har pappan ändå sina aktiviteter som han vill ägna sig åt. Så det hade nästan blivit mer jobb för mig med barnen där än hemma. Men när jag sa att jag inte ville med föreslog han inte ens att ta med något av barnen. Även om jag inte hade velat vara ifrån någon av dem så hade han ju iaf kunnat visa intresse av att vilja ta med tex vår 20-månaders.

Eller också att han kunde väntat till i höst då han också brukar åka dit, då är iaf bebisen lite äldre och mår förhoppningsvis bättre i magen.

Hur skulle han ta hand om en 20-månaders när han ägnar sig åt sina aktiviteter?

Barnen behöver du inte oroa dig för. Er relation däremot verkar riktigt risig.

Du ville inte åka med för att stugan inte är småbarnsanpassad, men tycker ändå han borde tagit med sig småbarn dit? Blir det ett bättre ställa för dom utan dig, eller hur tänkte du..?

Jag skulle varit fly förbannad, alternativt jätteledsen, om min man hade gjort så. Inte för att barnen tar skada, utan för att han flyr iväg från familjen och lämnar allt på dig. Att minstingen inte är riktigt frisk var ju ytterligare en faktor som borde göra att han stannade hemma. Hur lätt vore det för dig att ta med det större barnet om ni måste till sjukhus?

Väldigt egoistiskt av honom tycker jag. Jag tror du innerst inne är arg på honom, och så försöker du hitta "objektiva" argument som du tänker är mer "giltiga" än att han bara är egoist. Kanske inser du inte själv att du är arg utan tror på riktigt att det inte är bra för barnen. Men du BORDE vara arg när han prioriterar sig själv och sina aktiviteter framför dig och familjen!!!

Om nu minstingen måste till sjukhus är det väl inte så lyckat att vara på en ö....?! Jag menar att det var väl inte alls "ditt fel" att han åkte själv. Det är väl inget alternativ att ta med bebisen till en ö när hälsan krånglar? 

Han borde fattat att det finns gånger då ens egna intressen och "aktiviteter" bör stå tillbaka!

Jag hade varit mer orolig för vad det är för typ av man du fått barn med. Han är en belastning för dig när han är hemma och prioriterar aktiviteter och sommarstugan framför dig och barnen.

Barnen klarar sig nog den här veckan, men gör du det i längden med någon som beter sig sådär? Finns inte på kartan att jag skulle leva med någon som gör så.

Och nej, det är inte ditt fel att han åkte själv till stugan. Hur kan han ens vilja åka dit när han har en krasslig liten bebis att ta hand om?

Fråga, vad ska du med en sån karl till? Vad tillför han dig och familjen?

Hade aldrig i helvete accepterat att min man gjort något sådant och hade totalförbjudit honom att ta bilen. Hade det blivit diskussion hade jag bett honom packa väskorna

Oj! Jag har själv ett barn som haft jätte jätte mkt problem med magen och reflux. Hade pappan dragit för att få fritid bara-för-att när barnet är så litet och har så mkt problem så hade jag blivit ledsen i själen. Hade det däremot varit så att han verkligen behöver det här för återhämtning av ngt slag så kan jag förstå det. Men då har man en dialog om det?

All heder till dig TS! Det är inte lätt med barn med stora problem med magen.

Alltså barnen behöver du inte vara orolig för. Men vad är han för en make/pappa som åker ifrån sin 3 månader gamla bäbis?!

Tycker synd om dig TS men du kanske inte sagt ifrån om att du behöver hjälp?

Föresten prova en matsked med äpple juice till barnet. Tycker h*n inte om så bland med lite bröst mjölk. Plommon juice funkar också. Naturliga produkter som sätter igång en liten bäbis mage... :)

Tack för alla kommentarer. Pappan är hemma nu och jag håller med mycket av vad ni säger och har själv funderingar över hans beteende.. Å ja, även om han varit hemma nu i 1 vecka så är jag fortfarande arg innerst inne. Han är väldigt snäll och en bra pappa när han är närvarande, men jag får ju ta det mesta själv..

Jag kan inte förstå hur han kunde lämna våra små barn och speciellt inte vår bebis i en vecka. Jag skulle aldrig göra det! Det skulle självklart vara skönt med "en ledig stund" någon gång men för mig skulle det räcka med ett par timmar. Dessutom när han ändå jobbar och är borta ca 12 h måndag - torsdag så borde man ju vilja spendera sin lediga tid med sin familj..

Jag kan ju också få lite egen tid och fixa med saker, men då brukar han mest ha som krav att någon av dem ska sova :/

Å tack för tips om äpple och plommonjuice, tänkte prova med lite katrinplommon snart när hen får börja med smakportioner :)

Blir ledsen när jag läser det du skriver, känner igen mig men du har det nog värre än vad jag hade... Barnen klarar sig säkert bra rent känslomässigt så länge du orkar och har energin. Men risken är ju dels att du sliter ut dig rent fysiskt (sömnbrist tär på en!) och dessutom att du går runt och ständigt är arg och ledsen. Det sliter både på psyket och förhållandet.

Är han såpass vettig att du skulle kunna sitta ner med honom och förklara hur du känner, utan att han blir arg? Förklara att du är trött och ledsen och att du känner att han behöver vara med och dra större del av lasset...? Att det faktiskt inte är rimligt att han har "krav" (att ett av barnen sover) för att han ska ta över ansvaret och låta dig göra något helt annat?

Går det inte att prata med honom så har/får ni stora problem :((