• Anonym (Mannen)

    Är det verkligen fel med otrohet i sexlöst förhållande?

    Som rubriken lyder. Om hon vägrar o jag inte står ut utan mrn älskar henne o inte vill lämna. Är det verkligen moraliskt förkastligt att vara otrogen. Det underlättar ju förhållandet i praktiken.

  • Svar på tråden Är det verkligen fel med otrohet i sexlöst förhållande?
  • trappstege
    Anonym (Man) skrev 2017-08-04 16:40:45 följande:
    Otrogen fel men om hon inte ställer upp på sex och istället ser att du har sex med andra med eller utan hennes vetskap men ändå godkännande så bör det vara okej. Ett sk öppet förhållande. Men att gå bakom ryggen känns moraliskt fel för mig. Vill hon inte ha sex så har du ett försprång i förhandlingen. :)
    Jag tror att få sådana förhandlingar slutar lyckligt för båda inblandade, om ens någon.
  • Anonym (dream on)
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-04 16:01:49 följande:
    Anonym (dream on) skrev 2017-08-03 17:16:25 följande:
    Oj, här var det den mästrande tonen. Nästa gång du presenterar dina åsikter får du gärna skriva i jag-form. 

    Har inte påstått att jag är "accepterande mot otrohet" och håller definitivt med om att det är destruktivt. Inte minst för att den som är otrogen gör ett aktivt val medan den andre får leva med konsekvenserna av det valet och troligen en massa annan skit som påverkar självkänslan. Däremot har jag blivit mer förstående för att livet ändras, människor förändras och att det ibland leder till situationer som är svåra att hantera på ett bra vis oavsett hur man agerar. Vet inte om en skilsmässa alltid är så jäkla lyckat heller. Å andra sidan är det väl ofta dit otrohet leder till slut. Kommunikation och att kunna enas om sina olika behov är nog lösningen men det är ju lätt att säga, svårare att genomföra.
    Han har rätt, JAG vill inte välja mellan två dåliga alternativ (som om det inte var något man fått vänja sig med åldern) så jag måste ha ett tredje, skalar man bort offerkoftan och ursäkterna blir det svart på vitt och inte en grå, svåruppdelad sörja för att man inte alltid har ett bra alternativ.

    "Det är kontraktsbrott och känslomässigt svek. Skulle inte vilja genomlida det själv."
    Om det är en grå, svåruppdelad sörja. tja lika barn leka bäst men är det verkligen en sån partner DU vill ha?
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-04 16:01:49 följande:
    Anonym (dream on) skrev 2017-08-03 17:16:25 följande:
    Oj, här var det den mästrande tonen. Nästa gång du presenterar dina åsikter får du gärna skriva i jag-form. 

    Har inte påstått att jag är "accepterande mot otrohet" och håller definitivt med om att det är destruktivt. Inte minst för att den som är otrogen gör ett aktivt val medan den andre får leva med konsekvenserna av det valet och troligen en massa annan skit som påverkar självkänslan. Däremot har jag blivit mer förstående för att livet ändras, människor förändras och att det ibland leder till situationer som är svåra att hantera på ett bra vis oavsett hur man agerar. Vet inte om en skilsmässa alltid är så jäkla lyckat heller. Å andra sidan är det väl ofta dit otrohet leder till slut. Kommunikation och att kunna enas om sina olika behov är nog lösningen men det är ju lätt att säga, svårare att genomföra.
    Han har rätt, JAG vill inte välja mellan två dåliga alternativ (som om det inte var något man fått vänja sig med åldern) så jag måste ha ett tredje, skalar man bort offerkoftan och ursäkterna blir det svart på vitt och inte en grå, svåruppdelad sörja för att man inte alltid har ett bra alternativ.

    "Det är kontraktsbrott och känslomässigt svek. Skulle inte vilja genomlida det själv."
    Om det är en grå, svåruppdelad sörja. tja lika barn leka bäst men är det verkligen en sån partner DU vill ha?
    Jo men det håller jag väl egentligen med om. Det är väl svart och vitt då. Men jag har svårt för det där om "ursäkter och offerkoftor". Kanske beror det på att jag lever nära par som har en väldigt speciell familjesituation (och själv i)  där ena parten är i mångt och mycket beroende av sin man/hustru pga att sjukdom har ställt om villkoren för relationen helt. Det innebär ju inte  att man inte älskar sin partner längre, kanske vill man fortsätta vara ett stöd, leva och fostra barn tillsammans med personen men  kan inte få sexet. Sjukdom väljer ju ingen. Det har fått mig att tänka en hel del och att jag tror att många människor inte känner sig själva så bra som de tror förrän de står där mitt i skiten. Däremot är det  väldigt lätt att sitta i ett nätforum eller hemma vid köksbordet med kaffekoppen och moralisera. Sen får man väl kalla det ursäkt och offerkofta om man vill men jag tycker ändå det finns grader i helvetet. 

    Jag har själv funderat en hel del kring separation i perioder (otrohet är inget alternativ i min bok) då jag själv mått väldigt dåligt när min man mått mindre bra men jag vet också konsekvenserna av att att gå isär, framförallt för våra barn som då inte skulle kunna bo hos sin pappa. Det ser jag nästan som ett lika stort svek "in sickness and in health osv". 
  • KlunsSmurfen
    Anonym (dream on) skrev 2017-08-04 16:49:45 följande:
    KlunsSmurfen skrev 2017-08-04 16:01:49 följande:
    Han har rätt, JAG vill inte välja mellan två dåliga alternativ (som om det inte var något man fått vänja sig med åldern) så jag måste ha ett tredje, skalar man bort offerkoftan och ursäkterna blir det svart på vitt och inte en grå, svåruppdelad sörja för att man inte alltid har ett bra alternativ.

    "Det är kontraktsbrott och känslomässigt svek. Skulle inte vilja genomlida det själv."
    Om det är en grå, svåruppdelad sörja. tja lika barn leka bäst men är det verkligen en sån partner DU vill ha?
    Jo men det håller jag väl egentligen med om. Det är väl svart och vitt då. Men jag har svårt för det där om "ursäkter och offerkoftor". Kanske beror det på att jag lever nära par som har en väldigt speciell familjesituation (och själv i)  där ena parten är i mångt och mycket beroende av sin man/hustru pga att sjukdom har ställt om villkoren för relationen helt. Det innebär ju inte  att man inte älskar sin partner längre, kanske vill man fortsätta vara ett stöd, leva och fostra barn tillsammans med personen men  kan inte få sexet. Sjukdom väljer ju ingen. Det har fått mig att tänka en hel del och att jag tror att många människor inte känner sig själva så bra som de tror förrän de står där mitt i skiten. Däremot är det  väldigt lätt att sitta i ett nätforum eller hemma vid köksbordet med kaffekoppen och moralisera. Sen får man väl kalla det ursäkt och offerkofta om man vill men jag tycker ändå det finns grader i helvetet. 

    Jag har själv funderat en hel del kring separation i perioder (otrohet är inget alternativ i min bok) då jag själv mått väldigt dåligt när min man mått mindre bra men jag vet också konsekvenserna av att att gå isär, framförallt för våra barn som då inte skulle kunna bo hos sin pappa. Det ser jag nästan som ett lika stort svek "in sickness and in health osv". 
    #92
    www.familjeliv.se/forum/thread/redir/message_page/77816685/77821476/1
  • Anonym (Ledsen)

    Jag lever i samma sätt. Min fru vill inte ha sex. Kan gå månader när hon vill ha det kan inte påstå att vi pratar så mycket med varandra. Men hon säger att hon älskar mig.

    Men Jag tycker om sex och älskar henne.

    Jag funderar om man ska vara otrogen eller skiljas. Vi är gifta i 8 år tillsammans i 10 och 3 barn. Men leva i ett sex löst förhållande är väldigt jobbigt. Sex är ju en del av förhållandet. Fick jag chansen med en annan så skulle jag ta det. Anser att de driver till det

  • Aika
    Anonym (Ledsen) skrev 2017-08-04 23:07:29 följande:

    Jag funderar om man ska vara otrogen eller skiljas. Sex är ju en del av förhållandet. Fick jag chansen med en annan så skulle jag ta det.


    Fundera på vilket som väger tyngst, kärleken till din fru eller lusten till andra. Jag antar att du pratat öppenhjärtigt med henne om detta? Uppsök en samtalsterapeut och försök att finna en väg tillsammans. Otrohet är bland det fulaste som finns och är aldrig ett alternativ!
  • Drakcir

    Få sexet att funka i erat förhållande eller lev utan sex i erat förhållande eller gå vidare! Otrohet är en dålig lösning!

  • Anonym (Ja det är fel)

    Observera att jag inte läst mer än TS fråga.

    Jag det är fel. Gillar du inte situationen i relationen för du försöka lösa den eller separera.

    Inga om inga men.

  • Ben66

    Kanske. Nu känns det som otrohet närmar sig.

    Jag och frun bokade äntligen tid hos en rådgivare efter många års vägran från henne. Jag blev hoppfull.

    Nu vill hon inte längre gå och bad mig avboka.

    Hon trivs med mig och tycker att vardagslivet är bra.

    Att sexlivet är stendött gör absolut inget. Vi är ju äldre nu och då går sexlivet över till vänskap enligt henne. Vi är båda 50+

    Visst. Vi har ett superbra gemensamt liv, men att leva utan sex och beröring?

    Skulle inte tro det.

    Jag tänker inte skilja mig eftersom det kan bli så att jag får leva ensam resten av livet. Kände två män som gjorde det. Skilde sig, blev ensama och tappade gnistan. De är bägge döda nu.

    Nej. Nu tänker jag fortsätta min fysiska träning. Försöka vara positiv och om möjlighet dyker upp. Då är jag otrogen.

  • Anonym (japp)
    Ben66 skrev 2017-08-17 10:54:43 följande:

    Kanske. Nu känns det som otrohet närmar sig.

    Jag och frun bokade äntligen tid hos en rådgivare efter många års vägran från henne. Jag blev hoppfull.

    Nu vill hon inte längre gå och bad mig avboka.

    Hon trivs med mig och tycker att vardagslivet är bra.

    Att sexlivet är stendött gör absolut inget. Vi är ju äldre nu och då går sexlivet över till vänskap enligt henne. Vi är båda 50+

    Visst. Vi har ett superbra gemensamt liv, men att leva utan sex och beröring?

    Skulle inte tro det.

    Jag tänker inte skilja mig eftersom det kan bli så att jag får leva ensam resten av livet. Kände två män som gjorde det. Skilde sig, blev ensama och tappade gnistan. De är bägge döda nu.

    Nej. Nu tänker jag fortsätta min fysiska träning. Försöka vara positiv och om möjlighet dyker upp. Då är jag otrogen.


    Men sluta fega då? 
    Om frun inte vill gå på terapi varför ställer du inte krav? Terapi eller så får jag börja ha sex med andra, välj? Istället lägger du bara ner och börjar snegla på den enkla fega vägen ut. Är det så du fungerar i alla konflikter?
  • Anonym (annat?)
    Ben66 skrev 2017-08-17 10:54:43 följande:

    Kanske. Nu känns det som otrohet närmar sig.

    Jag och frun bokade äntligen tid hos en rådgivare efter många års vägran från henne. Jag blev hoppfull.

    Nu vill hon inte längre gå och bad mig avboka.

    Hon trivs med mig och tycker att vardagslivet är bra.

    Att sexlivet är stendött gör absolut inget. Vi är ju äldre nu och då går sexlivet över till vänskap enligt henne. Vi är båda 50+

    Visst. Vi har ett superbra gemensamt liv, men att leva utan sex och beröring?

    Skulle inte tro det.

    Jag tänker inte skilja mig eftersom det kan bli så att jag får leva ensam resten av livet. Kände två män som gjorde det. Skilde sig, blev ensama och tappade gnistan. De är bägge döda nu.

    Nej. Nu tänker jag fortsätta min fysiska träning. Försöka vara positiv och om möjlighet dyker upp. Då är jag otrogen.


    Det är möjligen inte så att hon har (början till) klimakterieproblem som ställer till det, med tanke på åldern?

    Kanske är det inte terapi ni behöver utan hjälp från sjukvården/gyn. Har hört att en del har så jobbiga klimakterieproblem att de helst undviker sex. Kolla upp hormoner (vilket ofta är involverade när man tappar lusten). Känner igen olusten till sex då jag har brist på östrogen, gör ont, urinvägsinfektioner och annat tråkigt som inte underlättar. Att serotoninet sjunker i takt med östrogenet ger inte heller mer lust. Är hon nedstämd?

    Det är tråkigt att tro att man bara ska stå ut utan sex resten av livet. Sexet är ju en stor del av intimiteten och ger starkare band mellan partnerna. 


    Kolla upp det fysiska först och främst är mitt råd. :)

Svar på tråden Är det verkligen fel med otrohet i sexlöst förhållande?