Att gå bakom ryggen på sin partner eller inte?!
Är i en sån jävla sits att jag vill kräkas lite! Har ALLTID sagt att jag aldrig nånsin skulle kunna vara otrogen, det är emot min natur, dessutom är jag som en öppen bok och mitt dåliga samvete skulle i princip ropa på uppmärksamhet.Men nu sitter jag här, över 10 år med samma man, barn, hus, volvo osv. Inget är egentligen dåligt mellan oss, förutom att jag inte tänder på honom lika mkt längre. Annars älskar jag honom sjukt mkt.
Det som skiljer sig från många andra är att jag har sedan i vintras haft en öppen dialog med min sambo ang min önskan att träffa andra och förslagit öppet förhållande, men han vägrar. Han blir otroligt svartsjuk av tanken. Men trots att vi pratar om detta ofta, blir han skitledsen, säger dumma saker till mig, vill kasta ut mig osv, så vill han fortsätta med mig. Jag vill oxå vara med honom, men problemet kvarstår juh! Har hela tiden sedan det började försökt få bort mina tankar självklart och inte varit otrogen!
Dock har jag haft kontakt med en man över 4 månader till och från utan min sambos vetskap, och nu ska vi träffas har vi bestämt, men mitt samvete äter upp mig! Men känner att jag måste träffa den här för att kunna få något slags avslut...behöver inte ens innebära att vi ligger med varandra, bara jag får prata med honom ansikte mot ansikte, en gång.
Vill så gärna prata med min sambo om mina planer, vill fortsätta vara ärlig mot honom för att detta ska sluta på en bra sätt, hur det än blir mellan oss, men är så jäkla rädd att han vill kasta ut mig och göra världens cirkus framför barnen igen. Han har en förmåga att göra så när han blir sårad.
Att göra slut med sambon bara för den här saken vore ju bäst såklart, men den som fattar bättre är livet allt annat än enkelt. Mvh/ Stans största (fd) pretto.
