Känna av när befruktningen sker?

Nu svarar jag åt någon annan men;

När man diskuterar om "Gud" (oavsett vilken) med folk som tror på "Gud" så brukar man inte behöva säga speciellt mycket alls för dom brukar tappa bort sig i resonemangen rättså snabbt, för det håller inte! Precis som i denna tråden.

Ska man gå in på religion, spiritualitet och annat hokuspokus så kan vi sluta försöka komma någonvart i denna diskussionen, för faktabaserade, vetenskapliga svar har du redan fått massvis av, men du fortsätter ändå leta efter något som kan rättfärdiga det du önskar att du kände, trots att det inte är möjligt.

Vi är uppenbarligen på helt olika intellektuella nivåer.

Ja, men hur blev du medveten om känslan? Kan man även känna av befruktningen vid provrörsbefruktning eller måste ägget befinna sig inuti kroppen för att det ska kännas, och i så fall varför?

Jag tror du läser saker annorlunda än vad jag gör. Jag är fullt medveten om att vi, känslor och jag diskuterar att veta att man är gravid långt innan man testat, alltså inte befruktningsögonblicket.

Jag har således full koll på vad jag diskuterar och med vem och jag tror att du kan se det på det jag skriver då jag öht inte nämner själva befruktningen en enda gång.

Men det är ok ändå med ditt påpekande/förklaring då det ÄR lätt hänt att blanda ihop saker i diskussionstrådar.

Jag tror inte. Jag vet.

Skulle inte kalla er sinnesrubbade, men romantiserande och småkorkade som försöker koppla ihop saker som inte har med varann att göra för att få det att verka som att ni kände något som ÄR omöjligt att känna.

Det är en helt annan sak att psykiskt känna att man nog blivit gravid. Att man tycker sig må annorlunda osv. Men att försöka koppla ihop nåt litet stick i äggstocken eller hugg i livmodern, som man får vaaarje menscykel men inte tänker på när man inte aktivt letar tecken eller dyl, med att det skulle vara ägget som känns är bara löjligt, och ja, korkat. För det är omöjligt.

Allvarligt? Jag tycker att du först läser mina inlägg, sedan begrundar de frågor jag ställer som aldrig besvaras. Det ger kanske en fingervisning.Jag är korrekt och saklig utan emotionellt svammel, det är allt. Jag har ingen ton öht utan en egenskap du läser in. Du svarar på ett mycket trist sätt där ordval spelar större roll än budskap. Trist som sagt var.

Jag har inte svarat undvikande utan försökt få svar på mängder av frågor. Jag har besvarat mycket i inläggen men inte precis alla meningar. Det är ett val jag har. Därför, för att inte bli anklagad av dig igen att vara undvikande besvarar jag varenda en av dina meningar. Tror du, på fullt allvar, att det skulle bli hållbart om alla alltid tvingades göra så?

Jag kan diskutera med flera samtidigt. Tack för visad omtänksamhet.

Så. Kan du nu, efter dina excesser i mig som person återgå till sakfrågan i tråden?

Jösses amalia! Hur kan man ens inbilla sig nåt så otroligt dumt? Fattar ni inte ur otroligt litet ägget och spermien är? Det krävs mikroskop för att se. 2 dar efter befruktningen är det befruktade ägget en tiondels millimeter! Och det svävar runt fritt i äggledaren. Det går inte känna, fysiskt omöjligt.

Andra hävdar att de minns sina liv som nyligen befruktat embryo. Visst måste även det vara sant eftersom de har den upplevelsen?

I dagens moderna samhälle är vetenskap och fakta inte så viktigt. Tror man någonting så är det sant oavsett vad andra säger och fakta och forskning säger.

Alla äger sina egna upplevelser. Man får tro på precis vad som helst,men man äger inte rätten att förkasta all världens fakta och forskning.

Jag tror att månen är en ost. Alla som säger annat har fel. Så det så.