Någon som jobbar på försäkringskassan som kan hjälpa mig att förstå?

Enligt WHO klassas fetma som en icke-smittsam samhällsförvärvad sjukdom.

Har du någonsin sett någon som lider av morbid fetma? Du vet väl om att vissa som lider av fetma är sängbundna och helt beroende av assistans för sin dagliga livföring. För att inte tala om alla komplikationer. Vad säger du om funktionsförmågan och arbetsförmågan då? Är den fullgod?

Men hur ska det funka helt praktiskt?

Jag kan inte torka mig efter toabesök utan måste duscha.

Efter en stor operation förra året har jag svårt att hålla tätt...hålla kisset...

så det händer olyckor o blöja är inget jag kan använda då de räcker inte om mig o jag kan inte använda underbyxor så trosskydd kan jag ju inte heller använda.

När jag måste gå ut, till vc eller läkaren, så kan jag inte dricka på massa timmar innan just för mitt kisseproblem o det leder till att jag blir yr o konstig, Är det ok att vara så på en arbetsplats?

O hur ska jag kunna ta mig någonstans? Jag kan inte köra själv, ordnar fk taxi åt mig o betalar den?

Jag har ben som svullnar upp o jag måste sätta upp dem högt, kommer jag att kunna göra det?

Jag har sömnproblem o sömnapne...har en cpap men den tar jag av mig i sömnen tyvärr....vad händer om jag somnar vilket jag gör här hemma till o med då jag sitter på toa? Om jag får en ångest-attack, kan folk på platsen jag kommer till ta hand om mig då?

I utredningen som fk tvingande mig att genomgå står det att jag kommer inte att kunna arbeta på överkomlig tid, är det då inte att gå emot sin egen utredning att ha ut mig i arbetslivet?

Om jag ska tvingas till en gbp, kan fk då garantera att jag inte kommer att få några komplikationer?

Jag vet att jag lever farligt o jag jobbar på det. För en tid sen, kunde jag ens inte gå utanför dörren....satt instängd i mitt hem pga min vikt o ångest i 3 år.

Att kastas ut bland folk känns obeskrivligt hemskt.

Mitt barn har högfungerande autism o så länge vi följer rutinerna så är han lätt att leva med.

 

Enligt WHO klassas fetma som en icke-smittsam samhällsförvärvad sjukdom.

Har du någonsin sett någon som lider av morbid fetma? Du vet väl om att vissa som lider av fetma är sängbundna och helt beroende av assistans för sin dagliga livföring. För att inte tala om alla komplikationer. Vad säger du om funktionsförmågan och arbetsförmågan då? Är den fullgod?

Men hur ska det funka helt praktiskt?

Jag kan inte torka mig efter toabesök utan måste duscha.

Efter en stor operation förra året har jag svårt att hålla tätt...hålla kisset...

så det händer olyckor o blöja är inget jag kan använda då de räcker inte om mig o jag kan inte använda underbyxor så trosskydd kan jag ju inte heller använda.

När jag måste gå ut, till vc eller läkaren, så kan jag inte dricka på massa timmar innan just för mitt kisseproblem o det leder till att jag blir yr o konstig, Är det ok att vara så på en arbetsplats?

O hur ska jag kunna ta mig någonstans? Jag kan inte köra själv, ordnar fk taxi åt mig o betalar den?

Jag har ben som svullnar upp o jag måste sätta upp dem högt, kommer jag att kunna göra det?

Jag har sömnproblem o sömnapne...har en cpap men den tar jag av mig i sömnen tyvärr....vad händer om jag somnar vilket jag gör här hemma till o med då jag sitter på toa? Om jag får en ångest-attack, kan folk på platsen jag kommer till ta hand om mig då?

I utredningen som fk tvingande mig att genomgå står det att jag kommer inte att kunna arbeta på överkomlig tid, är det då inte att gå emot sin egen utredning att ha ut mig i arbetslivet?

Om jag ska tvingas till en gbp, kan fk då garantera att jag inte kommer att få några komplikationer?

Jag vet att jag lever farligt o jag jobbar på det. För en tid sen, kunde jag ens inte gå utanför dörren....satt instängd i mitt hem pga min vikt o ångest i 3 år.

Att kastas ut bland folk känns obeskrivligt hemskt.

Mitt barn har högfungerande autism o så länge vi följer rutinerna så är han lätt att leva med.

 

Ni som har kunskap om detta ämne. Om TS inte får bidrag från FB, han hon inte söka försörjningsstöd då? Eller accepterar inte socialen det?

Men hur ska det funka helt praktiskt?

Jag kan inte torka mig efter toabesök utan måste duscha.

Efter en stor operation förra året har jag svårt att hålla tätt...hålla kisset...

så det händer olyckor o blöja är inget jag kan använda då de räcker inte om mig o jag kan inte använda underbyxor så trosskydd kan jag ju inte heller använda.

När jag måste gå ut, till vc eller läkaren, så kan jag inte dricka på massa timmar innan just för mitt kisseproblem o det leder till att jag blir yr o konstig, Är det ok att vara så på en arbetsplats?

O hur ska jag kunna ta mig någonstans? Jag kan inte köra själv, ordnar fk taxi åt mig o betalar den?

Jag har ben som svullnar upp o jag måste sätta upp dem högt, kommer jag att kunna göra det?

Jag har sömnproblem o sömnapne...har en cpap men den tar jag av mig i sömnen tyvärr....vad händer om jag somnar vilket jag gör här hemma till o med då jag sitter på toa? Om jag får en ångest-attack, kan folk på platsen jag kommer till ta hand om mig då?

I utredningen som fk tvingande mig att genomgå står det att jag kommer inte att kunna arbeta på överkomlig tid, är det då inte att gå emot sin egen utredning att ha ut mig i arbetslivet?

Om jag ska tvingas till en gbp, kan fk då garantera att jag inte kommer att få några komplikationer?

Jag vet att jag lever farligt o jag jobbar på det. För en tid sen, kunde jag ens inte gå utanför dörren....satt instängd i mitt hem pga min vikt o ångest i 3 år.

Att kastas ut bland folk känns obeskrivligt hemskt.

Mitt barn har högfungerande autism o så länge vi följer rutinerna så är han lätt att leva med.

 

Du bör vara tacksam över att få chansen att opereras. Men du visar ju tydligt att du inte är intresserad av att jobba på dina problem. Personligen tycker jag GP-operationer ska bekostas ur egen ficka..

Det finns en massa arbeten som inte kräver att du lämnar hemmet, telefon arbeten osv som du kan göra hemifrån, det kan alltid vara en början tills du känner att du är mer "på fötter" och tids nog, efter viktnedgång då du inte längre måste duscha efter toalett besök eller ben svullnar, då svullnaden antaligen beror på vikten, kan ta dig ut och våga mera. Men å andra sidan så kanske det inte vore helt fel för dig att hitta ett arbete dit du måste gå, så du får motion. Varför ser du ett problem med att du inte kan köra bil eller ta taxi? Det är väl jätte bra med en promenad då så du får motionen på köpet?

Ångest är det många som har. Även jag. Jag får ångestattacker och jag kämpar mig igenom dem som en massa människor gör varje dag. Varför skulle inte du kunna göra detsmma?

Problemen med urinblåsan som du beskriver har ju inget (vad som framgår) något med din storlek att göra däremot gör din storlek att du inte kan leva normalt med de besvären som operationen gav, tex använda trosskydd pga att du inte kan ha underbyxor som jag antar att du inte kan ha pga vikten. Med ett arbete och att du vågar möta dina rädslor kommer du även våga att gå ner i vikt. Jag LOVAR dig att om du vågar möta dina rädslor så kommer du må så otroligt mycket bättre, få bättre självkänsla och självförtroende och det är de som kan ta dig framåt! Men framförallt kommer du känna att du gör nytta och du kommer bli stolt över dig själv och förhoppningsvis vilja göra mer för dig själv.

Men egentligen spelar det ingen roll vad vi skriver här. Du kommer troligtvis komma med undanflykter varför inget fungerar. Du har ett "kan inte" tänk. Ta bort det! Tänk problemlösning och olika alternativ istället om du möter ett hinder. Vad kan jag göra istället tex.

Alla besvär som du beskriver kan bero på din fetma, tänk om du fick hjälp med viktnedgång, vilken vinst du skulle få då. Har du inte de där jädra anamma själv att gå ner i vikt så kanske operationen är din enda väg. Tyvärr. Ingen vill väl genomgå en operation. Ingen kan lova dig att den blir fri från komplikationer. Så, vilka alternativ har du istället?

Du bör vara tacksam över att få chansen att opereras. Men du visar ju tydligt att du inte är intresserad av att jobba på dina problem. Personligen tycker jag GP-operationer ska bekostas ur egen ficka..

Ja nuförtiden betalas den av vården men när jag opererade mig betalade jag själv. 115.000 år 2009.

Håller med dig. Till viss del. I vissa fall har folk verkligen försökt och i extremsituationer bör operationer betalas. Men läste om en kvinna som vägde typ 89 och som blev opererad. Det är sjukt.

Vet inte vad regelverket säger exakt men det säger sig själv att om man lider av fetma (sjukdom) och därför är sängliggande så har man nedsatt arbetsförmåga. Ja det är kanske vissa förunnat att jobba från sängen men såna jobb växer ju inte på trän. Det säger sig själv att man är påverkad av sin sjukdom om man är utestängd från 98% av alla jobben på arbetsmarknaden pga sin sjukdom.

Ja det är klart det skulle vara bättre för ts att ta tag i sin sjukdom men ska en bedömning inte baseras på aktuell arbetsförmåga och inte en framtidsprojektion?

Av vad du beskriver blir man väldigt orolig för din son. Har du inte varit ute på 3 år? Hur gammal är han? Klarar du av att ge din son vad han behöver och förtjänar? Har ni kontakt med soc? Där skulle ni kunna få mer hjälp i er vardag.

Det är tråkigt att du inte mår bra men det är ju ändå en situation du själv har satt dig i. Din son är ju oskyldig till sin vardag med en mamma som inte ens kan klä på sig eller gå ut.