Isolerar mig från andra barn och föräldrar

Läs lite om high need babies, låter dom det skulle kunna stämma in på din son. Jag vet hur det känns, vår son var likadan. Sällan nöjd och väääldigt aktiv. Jag känner verkligen igen känslan att inte riktigt kunna delta eller få ut något av att träffa andra mammor och barn. Kändes jättetråkigt. Men det hjälpte en del att läsa om andra som hade det likadant. Du är inte ensam! Det finns även en Facebook-grupp nu har jag sett. När min son var liten träffade jag några mammor med liknande barn här på FL. Vi träffades en del (var en del som bodde i närheten) och det underlättade enormt att de andra hade förståelse för hur det var. Och att de andra barnen inte heller satt lugna och tysta... Och så kunde man hjälpa varandra lite också!

Om ni varit hemma mycket är det ju mycket nytt för honom där och det kanske gjorde honom mer ivrig. Tänker att de andra barnen kan ju ha varit där många gånger och "kunna" stället liksom. Sedan har ni varit mycket hemma och jag tror det bidragit, att han är ovan liksom, även om det självklart skiljer massor på barn. Jag har också varit mest hemma och märker på min tjej när vi tex går till BVC och det är andra barn i väntrummet att hon blir superintresserad och försöker få kontakt osv medan de andra barnen i samma ålder är lugna och verkar rätt nöjda med att vara med sina föräldrar. Och jag tänker att det är för att andra barn är nytt och spännande för henne.

Kanske en kombination av det och hans naturliga temperament? Mitt barn är lite mittemellan tror jag. Ibland superhyper och tar sig runt skrikandes och frustrerad och kan inte vara still en sekund. Ibland (sällan) lugn och nöjd.

Tror också vissa barn blir lugnare av nya miljöer för att de blir lite osäkra men vissa blir sporrade och jätteintresserade. Kanske säger något om ifall barnet blir extrovert eller introvert? :)

Hur sover han på nätterna? Är han lugn om han får titta på film eller tröttnar han fort på det?

TACK så mycket för ditt svar! Känns skönt att det finns flera. Det skulle vara så skönt att träffa någon med "samma" typ av barn. Jag har hörtvom high need babies, ska kolla upp det ännu närmre. Ska kolla Fb sidan också. Tack igen!

Tack för ditt svar! Vilket skönt inlägg att läsa, verkligen. Det kommer jag nog läsa om igen när det känns lite hopplöst. Jag vill gärna tro att det är så som du skriver.. Det känns lite lugnande, och kanske borde jag gå dit igen för att se hur det går.

Han sover bra på nätterna, typ 19-06, nåt uppvak för napp. Ibland flera, men har aldrig vakenstunder utan han tappar typ nappen.

Han älskar tv. Det är nästan det enda som får honom lugn, kan titta hur länge som helst om han fick, om det är typ Barnkanalen, eller reklam. Och om han tröttnar, så fort det händer nåt intressant så börjar han kolla igen..

Tänkte du på nåt speciellt med frågorna...? :)

STORT tack igen för ditt inlägg.

Vad bra att det hjälpte :) Jag frågade om nätterna för att många high need babies sover väldigt dåligt (tex min), så då lutar det mer åt ovan och ivrig-hypotesen :)

Det med film var för att min dotter som är väldigt hyper på tex restaurang är precis så och då brukar vi göra så när vi vill ha tex en lugn lunch att vi tar med en Ipad. Så får hon sno runt och greja och upptäcka först ett tag och när det börjar bli för jobbigt så plockar vi fram den så får hon titta medan vi fikar klart. Kan ju vara ett tips, lät så sorgligt att du inte kunde följa på luncherna och så :) Man ska ju inte låta dem titta så mycket men en 20 min medan man fikar tycker jag är helt okej iaf.

Sedan skulle han vara high need så brukar de lugna ner sig när de lär sig gå och prata. Någon beskrev det som att det är bebisar som vill bli stora så fort som möjligt så de vill vara överallt och upptäcka och lära sig och då blir det frustrerande när de inte kan uttrycka sig som de vill och så.

Ja, när alla krafter är slut, för att ingen ska bli för trött eller bara få andas så brukar han få titta på min mobil. Finns en favoritgrej på youtube. Jag tycker inte alls det är fel att låta honom titta så att vi möjligen kan få äta, åka bil i lugn och ro.. Detta när vi är iväg så att det blir trevligt för alla istället för jobbigt.. Så jag är helt med dig där :)

Och det är precis så jag uppfattar honom. Vad roligt! Att han lixom vill så mycket han inte kan än. Han passade aldrig som bebis, han var så "med" redan från dag ett.

Tycker att han haft nöjdare perioder precis när han lärt sig nåt nytt, som sitta eller krypa. Nu är det väl börja gå och prata som gäller. Det pratas för fullt här hemma. Låter som isländska :'D

Kanske ska försöka ta mig på någon lunch och låta han ha telefonen..(har väl varit rädd att bli dömd...så det är mest när sambon och jag varit iväg som vi gjort det, eller hos vänner utan barn..)

Vad skönt det är att skriva. Jag mår mycket bättre och så mycket lättare att tänka bra tankar nu :)

har du känt dig isolerad eller har ni helt enkelt tagit det med ro? :)

Det hjälper att höra om andra som har det likadant :) Vi har försökt att göra lite saker ändå men det är ju när man haft extra mycket energi och orkar. Min tjej sover jättedåligt så jag är ofta trött och då känns det tyngre. Jag känner inte heller så många där vi bor (är på väg att flytta) så det har mest varit att vi umgåtts med tex föräldrarna när de hälsat på och det är ju inte så ofta. Har inte varit alls till ÖF eller babyyoga och allt som jag var sugen på innan.

Mm jag känner igen det där att vara rädd att bli dömd men försöker att inte tänka så. Det är ju roligare för lillan att få komma ut och upptäcka ett tag och sedan få titta på film än att bara vara hemma tänker jag. Och att det är viktigare att det blir bra för henne än att folk runtomkring är nöjda och odömande, men det är jobbigt ibland. Vad är det er son gillar på youtube? Alltid kul med tips :)

Vad gulligt med 'isländska' :D Min låter bara dadada ännu men hon är född tidigare (hade till och med bråttom ut ur ofödd-stadiet ;) ) så är egentligen bara 10 mån fast hon fyller ett år snart.

Usch vad jobbigt med sömnen.. Det kan verkligen tära. Hur ser en natt ut? Vi hade det jobbigt länge, speciellt med att få han att somna. Det är inte direkt "bara lägga ner" honom... Måste ge 120 % av oss själva för att han ska somna.

Så sant. Viktigt att komma ut. Ibland struntar jag helt i det och då är det så befriande. Det är nånting jag måste öva på, att strunta i om jag blir dömd.

Har tack och lov hund(även om det kan vara krävande vissa dagar..) Men vi kommer alltid hemifrån, vi blir annars galna...(mest jag..) bara det att vi är själva sonen och jag. Just för att det knappt går att umgås med andra, är jag bara med honom kan jag anpassa allt så det blir relativt smärtfritt. Det är just När vi umgås med andra (som idag på öf eller försök till att fika) som det blir så utmärkande att det är nåt som är annorlunda..

Åh jag förstår hur du menar med sömnen! Min lilla var så ett bra tag men nu är det lite bättre med just insomnandet. Det jag gjort så det blivit bättre är att vänta tills hon är ordentligt trött och mata henne till sömns. Sedan börjar det jobbiga eftersom hon vaknar minst en gång i timmen, ibland oftare... hela natten igenom. Det har varit så sedan hon var tre månader så man är ju ganska slut nu. Hon går ganska fort att söva om ifall man är där och hjälper men då måste man ju upp ändå och sedan är jag dålig på att somna om fort själv när jag vet att snart måste jag upp igen. Hon är dessutom jättemammig så ingen annan kan söva om henne.

Jo strunta i det. Även om någon tänker något så glömmer de det om några minuter och börjar tänka på andra saker, så man får försöka att inte ta åt sig :)

Praktiskt med hunden ;) Jag försöker tänka att även om det är jobbigt och lite isolerande nu så kommer det bli bättre. Har läst en massa om krävande bebisar och det verkar som att i de flesta fall blir de mycket intelligenta och kreativa barn så jag ser fram emot det :) Sedan tror jag många fler barn är som våra än man kan tro också, men de kanske inte heller vågar sig till ÖF så därför syns de inte lika mycket :)

Jag har två vildar. Kan ju säga det att jag också varit mest hemma men jag är ganska nöjd med det. Är ingen öf-människa och fikatyp ändå.
Men lugnast är att ha besök hemma. Här är det ju anpassat till mina vildar och jag behöver inte vakta (lika mycket) utan kan föra ett hyfsat samtal med besöket.

En hel del tv har det blivit och när mina vildar bråkar alltför mycket får de varsin padda så håller de sig lugna ett tag. Det är bara för att jag inte ska bli galen... Mina vildar är snart 6 och snart 3 och iaf den äldre börjar lugna ner sig lite. Från ungefär 4 (eller efter 3-års trotsen) börjar de lyssna och då blir det bättre. Men det är ett HÅRT jobb med vildingar som ingen annan än en förälder med egna vildingar förstår.

Ett tips: Barnkanalen finns som app. Det finns också en app med Bolibompadraken för yngre som brukar uppskattas. Utbildningsradion har två appar med Radioapan som också är roliga för barn.

Tycker absolut du ska försöka träffa andra med liknande barn. Även om det kan bli rätt stimmigt så är det bara såå skönt att alla förstår och ingen dömer. Man tror ju att man är helt ensam eftersom man överallt ser de som sitter och fikar med sina barn osv.

Gillar han barnvagnen? I så fall kanske du kan försöka få med dig någon att gå lite barnvagnspromenader med. Så får du lite chans till vuxenkontakt.

Jag tycker absolut att du också ska prova öppna förskolan igen. Kanske blir det lite lättare när inte allt är nytt längre. Jag var iväg en del med sonen. Det gick (oftast) ok, men det kändes att det inte var riktigt samma "avkoppling" som det kunde vara för andra föräldrar...

Kan tillägga att sonen är 4 år nu. Och även om han fortfarande är aktiv, så är det ju nånting helt annat nu! För oss blev det lite lättare när han började kräla, krypa och sen gå, eftersom det gjorde honom lite mindre frustrerad.

Jag log ändå lite när jag läste ditt inlägg. Jag har två krävande pojkar och är nu föräldraledig med den yngsta på 8 månader. Min äldsta var fysisk men livrädd för andra barn. På öppna förskolan skrek han så fort han såg honom, och hemma gnällde han varje sekund och ville bli underhållen. Dålig kombo! Var på öppna förskolan två gånger innan jag gav upp. Mina kompisar som träffade honom som bebis pratar fortfarande om att han skrek jämt och nu är han fyra! Hursomhelst, idag är han jättefin, men tycker fortfarande inte om andra barn, varför jag tyckte det var en ypperlig idé att ha honom hemma på heltid när lillebror föddes. Dåligt beslut.. lillebror är GALEN. Sjukt fysisk - går nästan redan nu vid 8 mån. På BB skrek han som en galning, men skrikandet har blivit lite bättre nu när han tar sig fram för egen maskin. Måste dock ha hjälm på honom för han slår sig blodig nästan dagligen. Sover ALDRIG. 20 min på fm och 20 min på em. På natten vaknar han 1-2 h varje timma och ska sen gå upp kl 05 för att fara omkring som en galning igen. Stackars storebror får ingen tid alls..

Bvc skrattar typ bara och tycker att han är osedvanligt företagssam, jojo..

Så isolerad, ja! Orkar knappt ta mig till affären.

Kom på att jag aldrig nämnde om youtube - sök på Dave and Ava

Min son kollar dock om man söker Dave y Ava (spanska) min sambos sida pratar både svenska och spanska..

Så prova både och tycker jag, jag gillar dom spanska mer :)

Det är fina animerade figurer som sjunger barnlåtar :) dom funkar verkligen ALLTID

Har du tips? :)