Vill göra kejsarsnitt och vill inte amma
Hej blivande, nyblivna och gamla morsor!
Jag har precis fått reda på att jag är gravid och jag och min man är förstås jättelyckliga över detta! Det tog 1-2 veckor efter att jag sluta med mina mini-piller för mig att bli gravid. Trodde inte det ens var möjligt (?) utan hade räknat med att det kunde ta ett år. Vi är väldigt lyckligt lottade antar jag.
Till saken: jag har enda sedan jag var liten flicka bävat för den dag då jag ska förlösa ett barn. Jag har förlossningsskräck och jag vill göra kejsarsnitt, punkt slut. Hatten av för alla som klarar av det, men JAG blir yr bara av tanken att jag skulle behöva ligga i flera, flera timmar och krysta ut en unge på 3-4 kg ur min fiffi. (Ja, jag vet att det är svinsvårt att få igenom ett kejsarsnitt men jag tänker göra allt jag kan för att få igenom det :))
Jag vill heller inte amma utan jag vill köra all in på ersättning från start. För vissa verkar det fungera hur bra som helst med att amma men andra verkar bli deprimerade och bara känna en stress kring det. Jag tror att ersättning kommer passa mig och min man bäst, då vi kan dela upp matningen osv. Och om jag tror att det passar OSS bäst, så varför ens försöka att amma?
Jag har en vän som valde att göra på samma sätt
som jag vill och jag har i ärlighetens namn aldrig sett en gladare mamma och bebis, allt har fungerat jättebra! Men ändå så finns det så många förståsigpåare (mestadels kvinnor, men även en hel del män!) som har starka åsikter om att välja bort vaginal förlossning och amning.
Varför är det så? Varför ska man inte få välja att göra PRECIS som man vill? Varför lägger sig så många i hur man väljer att göra? Nöjd mamma = nöjd bebis tänker jag?
Varför kollar 9 av 10 småbarnsmorsor på mig som om jag vore satan själv när jag uttrycker detta?
:)
