Hatar att vara föräldraledig

Jag förstår inte hur man skapar det där harmoniska livet en del tycks ha. Gå runt och småpula medan barnen leker etc. Här är det alltid KAOS. Någon som skriker, någon som ska bytas, någon som är hungrig, någon som slåss, någon som ramlar etc etc. Måltiderna är rena krigszonen. På det så sover vår bebis katastrofalt illa, så det finns ingen tid för återhämtning. Imorse fick jag sova med öronproppar mellan sju och åtta innan mannen gick till jobbet och det betrakta numera som kvalitetssömn!

Hej, mina barn är också 4 och 7 år. Jag fick ett bra råd, du kanske redan har provat, men jag skriver det ändå. 

Vi försöker att leka en halvtimme med varje barn varje dag. Antingen tillsammans eller med dem var och en för sig (men det är inte alltid det går, men det är det bästa). Det ska vara en lek där barnet får styra, 4-åringen vill leka roll-lekar och ställa till med kalas för gosedjuren och 7-åringen vill spela schack eller bygga med lego. De får bestämma. Det viktiga är att de styr och att man har fullt fokus på leken. Sedan vi började med detta har jag märkt några tydliga skillnader: Barnen får en närmre relation till en och vill prata mer om saker och lyssnar bättre. De blir också lugnare och tävlar inte om vår uppmärksamhet (genom bråk). Vi har fått MER tid att fixa saker även om vi lägger ner mer tid på att leka med barnen. 

Hade en period där vi båda föräldrar verkligen var hur trötta som helst på att leka, så vi försökte liksom engagera barnen i annat hela tiden. Men nu känns det faktiskt kul att leka igen, det är bara ett par år av lek kvar, sedan vill de inte leka längre :) 

Äh jag tror bara det finns på Facebook och Instagram som en illusion, det lugna och harmoniska livet. Det är precis så här också som du beskriver. I somras slogs våra barn så mycket att vi sökte hjälp på BUP. Det var med facit i hand mycket bra då vi fick ventilera och fick utomståendes syn på saken. Vi blev på inrådan av BUP strängare mot barnen och införde kraftigt reducerad skärmtid varje dag. Om de slåss och är bråkiga minskas den skärmtiden med 15 minuter åt gången efter att de fått en varning. Och från att de bråkat och slagits i stort sett hela dagarna så bråkar de nu bara bort max 30 minuter per dag av sin skärmtid. Det har faktiskt blivit mycket lugnare. 6-åringen fick också belöning (rita en stjärna)för varje måltid han äter utan att retas och bråka vilket har gjort att vi kan äta tillsammans igen vilket vi inte kunde i somras....

nnnnnnnn - Jag tycker nog att det är värt ändå. Vet att jag kommer vara jätteglad över att ha dem sen när barnen är större och man inte kan ta ledigt från jobbet utan att använda dagar. Vet också att jag kommer repa mig så fort jag börjar jobba igen, så detta är mest ett uttryck för tillfällig frustration. Ville mest hitta likasinnade så jag inte skulle känna mig så ensam bland alla som tycker det är så mysigt att vara hemma.

Jag stod inte heller ut med att vara hemma länge som ensam vuxen...

Så vi bestämde när vi fick vårt 2:a barn att vi skulle ta ledigt 3 mån tillsammans i början och sedan jobba max 80% tillsammans. När barnet var 7 mån började jag jobba och vi jobbade då 40% vars = 2 dagar/veckan vars. Det var otroligt mycket bättre än att vara hemma ensam hela veckorna som jag varit med ettan... Även om vi använde FP-dagar för att ha råd under första året.

Med 3:an hade vi sparat pengar för att renovera huset, men valde bort det och använde allt till ledighet. Så vi var lediga tillsammans 3,5 mån, sen jobbade maken 50% ett halvår och sedan 80% några månader och jag var helt ledig. Då tog vi inga FP-dagar alls första året utan brände alla vara besparingar...

Så efter det första tuffa året har vi båda jobbat deltid och barnen är lite på fsk/skolan.

Låter klokt! Vi hade nog lagt upp det annorlunda om jag förstått hur jobbigt det skulle bli. Min man var hemma med oss hela första månaden, och sedan kommer vi ha ytterligare tre månader utomlands innan vi byts av. Hade det inte varit för att dessa månader utomlands kommer bli enormt dyra hade jag nog tyckt att det var värt att han jobbade deltid. Jag jobbar som chef och har därför lite svårt att jobba deltid, men ska ändå se om det kanske går att göra det på nåt sätt i vår när mannen är hemma för att det ska bli mindre tufft för honom.

nnnnnnnn - Jag tycker nog att det är värt ändå. Vet att jag kommer vara jätteglad över att ha dem sen när barnen är större och man inte kan ta ledigt från jobbet utan att använda dagar. Vet också att jag kommer repa mig så fort jag börjar jobba igen, så detta är mest ett uttryck för tillfällig frustration. Ville mest hitta likasinnade så jag inte skulle känna mig så ensam bland alla som tycker det är så mysigt att vara hemma.

Jag ska också börja jobba som chef nu 1/10 och det blir heltid. Tufft för pappan som ska vara hemma ett år enligt plan. Men vi har löst det så att han jobbar några skift på kvällar och helger ibland, han har ett schema på ca 15 %. Om han ändå inte känner att det funkar att gå hemma heltid så länge så funderar vi på att söka en förskoleplats till våren och nyttja den litegrann, kanske om mannen arbetar 50 % eller så.