Vårdnadshavare vägrar försörja

Fast det är ju en gigantisk skillnad ekonomiskt att betala eget boende för dig mot att du bor hemma. Din mamma kanske inte har råd med det?

Erbjuder din mamma dig att bo, leva och äta hemma?

Då uppfyller hon försörjnngsplikten.

Om hon vägrar dig bo hemma kan hon tvingas betala för ditt uppehälle för att du ska bo på annan plats.

Socialen kanske kan hjälpa er att komma till rätta med de problem som gör att du inte kan bo hemma?

Jag har för mig att försörjningsansvaret faller om man börjar på gymnasiet efter det man fyllt 19, alltså börjar.

När det gäller socialtjänsten så kan de hävda att föräldrar är försörjningsansvariga även när barnen är en bit över 20 och inte går på gymnasiet.

För övrigt så innebär inte att föräldrarnas försörjningskyldighet att de ska betala lägenheten för en som inte vill bo hemma, utan att det räcker med att de erbjuder detta under deras eget tak

Fast nej du kan inte kräva att hon ska betala en lägenhet till dig. Det är det inga krav på. Har du valt att flytta hemifrån får du försörja dig själv. Hon har kanske inte råd att betala en egen lägenhet åt dig. Inget hon ska behöva göra heller. Antingen bor du hemma hos henne eller så försörjer du dig själv med hyra,räkningar,mat,kläder mm mm mm

Din mamma är inte skyldig att betala eget boende för dig.

Din mamma är inte skyldig att betala eget boende för dig.

Du kanske kan göra en orosanmälan, så får soc göra en bedömning/utredning av din hemsituation. Bedömer den att den är olämplig måste de ju hjälpa dig på något sätt, antar jag.

Hoppas det löser sig.

Orosanmälan är väl till för barn? TS är 19 år.

Är det så? Jag tänkte att i och med att hon fortfarande står under sina föräldrars försörjning och därmed är tvingad att bo hemma, så vore det logiskt att hon har samma skydd som ett barn under 18. Men du kanske har rätt, jag har ingen aning.

I så fall är kanske det enda alternativet att hoppa av gymnasiet, för att sedan läsa vidare på komvux när TS fyllt 20.

Kollat lagen nu, och du har nog rätt. Med andra ord får man alltså finna sig i att bli behandlad hur som helst hemma, om man vill gå gymnasiet och fyllt 18.

2 § Vård skall beslutas om det på grund av fysisk eller psykisk misshandel, otillbörligt utnyttjande, brister i omsorgen eller något annat förhållande i hemmet finns en påtaglig risk för att den unges hälsa eller utveckling skadas. Lag (2003:406). 

3 § Vård skall också beslutas om den unge utsätter sin hälsa eller utveckling för en påtaglig risk att skadas genom missbruk av beroendeframkallande medel, brottslig verksamhet eller något annat socialt nedbrytande beteende.

Vård som har beslutats med stöd av 2 § skall upphöra senast när den unge fyller 18 år.

Vård som har beslutats med stöd av 3 § skall upphöra senast när den unge fyller 21 år. Lag (2003:406).

De enda skyldigheter som din mamma har gentemot dig är moraliska. Rent moraliskt är det ju logiskt att hon hjälper dig så att du klarar dig, eftersom att du är hennes barn. Men ur lagens mening så är du inget barn utan vuxen, eftersom att du är över 18 år.

Socialen å andra sidan tittar på vilka möjligheter du har att klara dig. Om din mamma erbjuder dig möjlighet att bo hemma hos henne, då har du möjlighet till tak över huvudet och kan klara dig utan socialens hjälp. I så fall behöver socialen inte heller hjälpa dig.

Om din mamma däremot "slänger ut dig" och du därmed blir bostadslös, då kan inte socialen kräva att din mamma ska stå för ditt tak över huvudet (även om du är hennes barn så är du vuxen och om din mamma vägrar hjälpa dig så måste hon alltså inte det). Under sådana omständigheter så blir socialen tvungen att göra något och hjälpa dig med tak över huvudet. Men förvänta dig inte något flådigt, du får hjälp med att klara livhanken så länge du inte har egen tillräcklig försörjning. Samtidigt så kan de ställa krav på att du behöver försöka skaffa försörjning. De kommer givetvis även försöka få dig att komma överens med din mamma, eftersom att det är det billigaste alternativet för samhället.

Andra som kan tänkas hjälpa är kyrkan. Men då får du också räkna med att bli utsatt för viss mått av hjärntvätt, för att gå med i församlingen (än mer om det är en frikyrka).

Som överallt annat, i princip ingenting är gratis. Det mesta som du kan få kommer med en önskan om någon sorts motprestation. Från din mamma, socialen, kyrkan, vänner (framförallt finns ju risker med vänner där man passar in i deras sexuella preferenser) eller vem det än må vara.

Fundera ut vad som är viktigast för dig och vad du helst vill uppnå. Ställ det mot vad du är beredd på att offra för att uppnå målet. När du har kommit fram till vad som ger dig mest "vinst" (det vill säga hur du närmast når ditt favoritmål minus vad du får offra för att nå dit) sätt då upp en plan som du följer för att uppnå målet.

Jag håller på dig och önskar dig lycka till! Jag gissar att det svåraste i slutänden är att komma fram till vad man faktiskt helst vill (och sen helhjärtat satsa på att nå dit).

Eftersom TS går på gymnasiet är föräldrarna försörjningsskyldiga till 21 års ålder.
Om föräldrar inte tar hand om sina ungar, vare sig de är nyfödda, 5 år eller gymnasieungdomar så får samhället träda in.
Om mamman erbjuder TS utrymme och mat i sin egen bostad räknas det som man försörjer barnet. Man behöver inte betala egen lägenhet till ungdomen.
I annat fall är det som sagt samhället, dvs social myndigheter som träder in. Kontakta din hemkommun.
 

I lagens mening är man försörjningskyldug tills "barnet" är 18 ELLER 20 om "barnet" studerar på gymnasienivå. Så jo, BÅDA föräldrarna är försörjningsskyldiga gentemot TS. Dock så uppfyller de det om TS erbjuda boende hos föräldrarna.

Det som hon måste betala är ju typ tak över huvudet (så jag antar att en madrass i hallen duger enligt lag...), mat och toalettpapper. Sen har du studiebidraget till annat.