Egentid med barnen men är ensam med 6 barn??

Din man eller annan vuxen måste ta hand om de mindre en stund. Du kan inte ha egen tid med barnen om du har ett barn under ett år. Skulle det barnet sköta sig själv medan du umgås med de äldre barnen. Även om mannen jobbar mycket är han väl hemma på helgen?

Jag tror att din man behöver söka sig ett nytt jobb. Det går ju inte att ha ett jobb som kräver mycket resor om man har sex barn. Frågar du mig är situationen helknasig. Kan också nämna att en kompis var i samma sits som du, fast har bara två barn. Hon blev till sist sjukskriven pga utmattning.

Kan du inte ha lite tid med de äldsta barnen när de andra gått och lagt sig? Måste ju vara lite skillnad på läggtider?

Annars är alternativen en barnvakt eller en närvarande pappa. Du får väl sätta dig ner med din man och höra om han vill umgås mer med sina barn eller hellre betalar någon annan för att göra det...

Det är viktigt att din man förstår allvaret och tar ansvar för att förbättra situationen. Han kan ta föräldraledigt eller gå ner i tjänst för att kunna vara mer med sina barn. När han är hemma är det fullt fokus på barnen och hemmet.

Ni båda får ha skärmförbud för er själva. Barnen märker när ni inte är mentalt närvarande och de tolkar det som att ni bortprioriterar dem.

Lägg upp en plan för hur du ska få mer kvalitetstid med barnen. Kan sovtiderna ändras så att de mindre sover så mycket som möjligt när du har tid med de äldre? Städhjälp? Laga storkok på helgen så att middagarna går smidigare? Kan någon släkting hjälpa till?

Berätta gärna mer om era tider och rutiner, så kanske vi kan komma på lösningar som du inte tänkt på tidigare. (Man blir ju lätt lite hemmablind... )

Man inser INNAN man ploppat ut 6 ungar att man måste anpassa barnaskaran efter de förutsättningar man har i form av tid, ekonomi, energi osv.

Sedan staller man krav på barnens anrda förälder/föräldrar så båda/alla får möjlighet för egentid med sig själv och med varje barn. Det kan betyda att man får hyra in barnvakter, dra ner på jobbandet och resor, osv.

Kan bara hålla med. Om man inte har tid för sex barn så får man se till att inte skaffa sex barn från första början.

Och du och din sambo/man måste komma fram till hur ni ska ha det gemensamt. Alla vuxna och alla barn måste ha möjlighet att bli både sedda och hörda, ha möjlighet till egentid och återhämtning, och få lov att vara själv ibland med sina föräldrar, även om det kanske får bli med en åt gången.

Ensam med 6 barn då säger det ju sig självt att det är jättesvårt eller rentav omöjligt att ge egentid. Jag håller med om att din man bör söka nytt jobb som innebär att han är hemma på kvällarna så går det ju då att turas om att ta hand om de mindre barnen. Försök lägg de mindre barnen så tidigt som möjligt på kvällen.

Lägg ner tjat om läxor. Din och dina äldre barns relation och anknytning är viktigare än de är. Ta upp med deras lärare att du tänker ta ett steg tillbaka i läxläsningen så att de förstår varför och kan antingen ge mer självständiga uppgifter eller försöka parera under skoltid. Ligger de risigt till i skolan så rekrytera läxhjälp utifrån (betala någon eller be en kompis eller släkting om en tjänst).

En kväll i veckan kör du småbarnen i säng tidigt eller så har du barnvakt åt dem så att du kan ägna dig åt dina äldre barn. En pizza och en stor påse smågodis vinner över de flesta i den här åldern. Spela Minecraft tillsammans, eller kort eller välj en bra film eller tv-serie. Börja med väldigt låg ambitionsnivå att bara hitta något som de tycker är roligt och som du kan vara med på. Man kan alltid utveckla det senare till något mer pedagogiskt eller karaktärsdanande. Just nu är det bara viktigt att du hittar något vad som helst som de gillar att göra med dig.

Ta vara på all egentid med dem som du kan. Om du skjutsar dem så se till att de råkar ha sina telefoner/elektronik i bagageutrymmet så att ni får en chans att prata.

Gör det till en topprioritet att du har åtminstone en positiv interaktion med dem per dag. Även om det innebär att du berättar en kiss-och-bajs-historia (ett skratt är det kortaste avståndet mellan två människor) eller sticker till dem en slant. 

Men påtvingad närhet är också närhet och ger en grogrund för att komma närmare varandra. Om de har uppgifter hemma de måste göra, som att städa rummet eller dyl så kan du fundera på om du kan byta ut de sysslorna mot sysslor som ni kan göra tillsammans.

Håller med.