Hatar att vara gravid
Känner att jag behöver spy ur mig en del galla i och med min graviditet....
Om exakt 1 vecka kommer barnet till mig och pappan med kejsarsnitt. Givetvis trilskas han där inne och ligger i säte, därav inplanerat KS.
Såsom mitt användarnamn ger sken av är jag inte på mitt bästa humör nu såhär i slutet av graviditeten. Fy fan för detta helsike! Som att det inte är nog med att man känner sig som en blåval så fort man ska ta fram något ur nattduksbordet eller ta sig upp från säng/soffa/toalett/kontorsstol/bilsäte etc.. Kämpar också dagligen med mitt triggerfinger som låser sig x antal gånger när jag ska kränga på mig mina fantastiska kompressionsstrumpor varenda jäkla morgon (de går upp hela vägen till midjan). Har blivit diagnostiserad med APC-resistens och därför bör jag ha på mig dem för jämnan bortsett från när jag sover (när jag nu lyckas med det...). Majoriteten av dagarna går jag med huvudvärk. Svullna fötter som dallrar och ömmar när jag går, konstant halsbränna pga sura uppstötningar.. Behöver jag nämna att sexlivet inte är sådär jättespännande/enkelt längre....
På allt detta kläcker mina kära kollegor den ena irriterande frågan efter den andra. "Men är du kvar ännu, ska inte du föda vilken dag som helst?" (jo jag är allt kvar några dagar till tro't eller ej), "Är det tvillingar du bär på?" (nej det är bara en individ där inne), "Är du säker på det?" (mmm det är jag ditt helvete....". För att inte tala om alla äckliga händer som läggs spontant på min mage utan frågan "kan jag?/får jag känna?". SNÄLLA SLUTA! Och istället för ett vanligt hederligt "Hej/Godmorgon" i personalrummet när man ska hämta sitt kaffe (som man tydligen bara får dricka 3 ggr/dag) kommenteras istället min mage/graviditet. Det är som att jag inte längre är en människa, bara ett objekt som alla kan dyka på hur som helst.
Dantes inferno verkar just nu vara en trevlig plats i jämförelse med detta....