Ensam vårdnad, hur förklara för dottern...

Soc ställer inte upp på umgänge längre , då dom har tillsatt mycket resurser och tid på umgängena som varit schemalagda innan...

Det har nämligen varit många tillfällen där mamman inte dykt upp.

Avbokar samma dag osv osv , och dessutom kommit onykter osv , dragit med sig folk som inte skall vara där , då dessa umgängestillfällen är till för mamma och dotter ... så soc ställer ej upp längre...

Sen ang att jag tex skall agera 3 part , hur skall jag försäkra mig att hon är nykter innan ett umgängestillfälle ?

Ett ex i somras på min semester agerade jag 3 part , då träffades vi på en neutral plats.

Jag såg direkt att mamman inte va nykter , men jag kan ju knappast bara dra där ifrån med dottern , dottern skulle ju bli jätte ledsen...

Hur ska man göra nu , jag vill att mamman och dottern ska få träffas men jag vill att mamman ska vara nykter , hur ska man få till det ?

Mamman är jätte bra mamma när hon är nykter.

Hur förklarar man för en 3 åring att det inte är hennes fel ?

Ex - Mamma mår inte så bra , men hon träffar dig den dagen hon mår bättre.

Men det är inte ditt fel att mamma mår som hon gör...

Eller hur formulerar man sig :/

Se till att du träffar upp mamman ensam först för att se till att hon verkar adekvat. Om hon är ok så går ni till barnet som finns i närheten kanske med farmor eller nån.

C78

Är lite så , hon har fått mängder med chanser och dessutom ställer soc inte upp längre , så kanske lika bra att strunta i fysisk kontakt nu fram över och enbart köra telefon ? Och FaceTime ? Skype ?

Hur ser ni på en sådan relation ? Bra eller dåligt ?

Det är bara att vara ärlig och försöka berätta för din dotter hur läget är. Man ska inte linda in det till något fint. Mamman har gjort ett val och det verkar som om jag läser rätt att hon har valt flaskan före familjen.

Gör man det valet så har man försatt sin chans till familj.

Jag växte upp med en alkoholiserad far och trots att vi försökte hjälpa han med behandling gick han alltid tillbaka till flaskan.

Du tänker allså att det är en toppenide att säga till en 3 åring "mamma har valt flaskan före dig".

Vilken idioti. Ingen VILL ha ett missbruk och det är ingen osanning att säga till barnet att mamma har en sjukdom som gör att hon inte klarar av att vara mamma.

Om man "lindar in" saker så är det ju för BARNETS skull inte för förälderns skull. Att belasta barn med information de inte är stora nog att kunna förstå och resonera omkring är även det en omsorgsbrist.

Alkoholism är ingen sjukdom. Man väljer själv hur mycket och om man ska dricka alls.

Man ska vara ärlig mot barnen och säga som det är.

Barn är bättre att hantera sanningen än vuxna.

Visst man kan säga att hon har en "sjukdom" .

Men hon har ändå valt flaskan först och från det kan man aldrig förfina

Jag förstår att du tagit känslomässig skada av att växa upp med missbruk. Barn gör det. Men nu är du vuxen och behöver hantera det på ett adekvat sätt. Det har du lika stort ansvar för som en missbrukare har ansvar för att ta emot hjälp för sitt missbruk. Att utifrån egna känslomässiga sår sitta och föreslå något så grymt och skadligt som att man ska säga till en TREÅRING (!!) att "din mamma har valt flaskan före dig" är sanslöst ansvarslöst och om någon skulle vara dum nog att följa ditt huvudlösa råd, så har vi om några år ännu en känslomässigt skadad vuxen som kan föra det sociala onda arvet vidare. Skärp dig och ta hand om dina egna problem istället.

Jag har inga problem.

Vad skulle det vara för priblem

Jag är alltid ärlig mot mina 8 barn. T ex farmor och farfar kommer sällan hit och har en massa undanflykter och jag säger som det är till barnen att dom inte vill komma hit. Dom åker hellre till dom andra kusinerna och hälsar på för dom bor inom 5 mil från dom.

Barn tar ingen skada för att man är ärlig utan dom tar lärdom av det.

Jag tror ex dricker inte för jag vet hur det är och mina barn ska slippa det

Jag hade nog försökt förklara för barnet att mamman kanske inte kan träffa henne just nu och samtidigt vara extremt tydlig med att det inte beror på barnet, utan verkligen göra klart för barnet att det beror på mamman (mamman är sjuk och kan inte träffa dottern just nu, kanske mår hon bättre längre fram så att de kan träffas). Samtidigt hade jag försökt hålla mamman vid liv de gånger dottern själv tar upp det, kanske fråga vad och hur hon tänker kring mamman (där kanske man också kan snappa upp eventuella tecken på att barnet tar på sig skulden för att mamman inte kan träffa henne), för det är tankar som kommer finnas där hur eller hur. Den stora skillnaden är att du som vuxen finns där och kan bolla hennes tankar och funderingar, så att de blir mer adekvata och riktiga (barn kan som sagt göra helt irrelevanta tolkningar av saker och då kan det vara viktigt att styra upp dessa). Jag hade heller inte försökt stoppa umgänge, men sett till att mamman är nykter. Till en början hade jag försökt ta dessa träffar genom soc och funkar det bra, kanske setts utanför soc.

Det är bara att vara ärlig och försöka berätta för din dotter hur läget är. Man ska inte linda in det till något fint. Mamman har gjort ett val och det verkar som om jag läser rätt att hon har valt flaskan före familjen.

Gör man det valet så har man försatt sin chans till familj.

Jag växte upp med en alkoholiserad far och trots att vi försökte hjälpa han med behandling gick han alltid tillbaka till flaskan.

Tack alla iaf för tips och råd , men att säga till dottern att mamma super hellre än att träffa dig , det är uteslutet