Mår dåligt av barnlängtan.. någon som kan ge råd?
Hej, jag är 31 år gammal och har de sista 4 åren haft en ENORM barnlängtan. Det första året min biologiska klocka började ticka gick det helt ok, men det sista året känner jag att jag håller på att tappa suget på allt! Inte nog med att jag också har svår pms/pmds (är utredd för det) som påverkar min stressnivå och gör att jag ibland känner att jag bara vill skrika! Dagarna/veckorna innan min mens skulle komma var hopplös men så fort mensen kom så blev allt bättre och jag blev positiv och energifylld och barnlängtan fanns där men inte så pass att jag såg folk med bebisar överallt (som nu). Idag känner jag att mensen inte spelar någon roll.. Barnlängtan har nu tagit över allt.
Jag ser folk i min närhet få barn, även de som jag inte trodde skulle få barn, FÅR BARN! Jag blir givetvis glad för deras skull, alltid! Men jag vill ha barn själv.
Ni undrar nu men skaffa barn då.. vad är problemet?
Jag är student och vill ha bättre ekonomi. Visserligen har 3 av mina medstudenter blivit föräldrar under studierna men de hamnar då bakåt i studierna. Och alla de är under 25 år gamla. Jag är 31 och vill bli färdig. Det är visserligen inte långt kvar nu, men jag känner att jag inte orkar vänta någon mer på att få påbörja barnverkstaden sen så påverkar denna barnlängtan mina studier och möjligheter till att kunna fokusera på topp (för jag tänker på barn). Min sambo vill också ha barn så det är inget problem där. Det enda är den ekonomiska biten.
Jag är även osäker på hur det ska gå rent ekonomiskt, är så dåligt insatt i detta med SGI och om mitt "extrajobb" kommer att täcka det då jag är timmisanställd.
Hur som helst så känner jag att denna barnlängtan tar knäcken på mig snart. Det största jag vill är att få bli mamma, allt annat hamnar lätt efter i "prioriterings kön".
Finns det någon med samma längtan eller någon som varit där jag är nu och som bestämde sig till slut att skaffa barn, hur gick det för dig/er?
Tack alla på förhand!