• Anonym (dubbelliv)

    Att ha en otrohetsaffär

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 

  • Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär
  • Anonym (typiskt)
    Anonym (Äcklig varelse) skrev 2020-08-11 13:18:56 följande:
    Som sagt, allt är inte svart eller vitt och jag vågar nog påstå att sex och kärlek inte är strängt sammankopplade för väldigt många. Attraktion och djup kärlek är två skilda saker. Vad är i så fall förklaringen på att sexlivet i långa förhållanden Oftast dör ut eller blir slentrian efter att förälskelsen lagt sig? Jag gick emot mina principer när jag valde att bli älskarinna åt en gift man, men jag ser det inte som att jag ?tar? någons man, utan snarare att jag förgyller hans vardag och han min. Jag är själv singel och vill varken ligga runt eller ha något förhållande, eftersom jag har tillräckligt med bevis på att jag är en rövhåls-magnet. Han har ett bra liv med sin fru och skulle aldrig lämna henne för min skull för något så simpelt som ett tillfredsställande sexliv.
    Om du snackar bort skitbeteende (som att ligga med andras partner är) för dig själv genom att sätta finare namn på det som tex döpa om att delta i att bedra någon med "att förgylla hans vardag" där du medvetet plockar bort de fula bitarna och enbart väljer att se det fina så är det kanske inte så konstig om du blir en rövhålsmagnet då dina egna handlingar och värderingar matchar rövhålets ganska bra.
  • Silverqvist

    Fall du ska spela på båda sidor bör du nog tänka igenom allt en extra gång innan du fortsätter.

    Om du bara vill förbättra ditt sexliv och leva kvar i din nuvarande relation bör du nog lägga ner det med din älskare och hitta en ny som vet vad det handlar om, alternativt hittar en lösning med din snubbe finns säkert oprövade sätt som han går igång på... Så ökar du nog möjlighetrna att alla förblir glada och nöjda...

    // C

  • Anonym (Anonumous)

    Varför inte bara skilja dig? Varför riskera att såra någon så djupt som otrohet gör om det uppdagas?

    Dömer inte men undrar varför...

  • Anonym (Sicko)

    Ja jag undrar hur din otrohetsaffär ser ut nu efter några år.....

    Läge för en uppdatering kanske?

  • Anonym (andra perspektiv)
    Anonym (typiskt) skrev 2020-09-18 09:28:47 följande:
    Att "ångra" sig i efterhand är ju inte värt vatten, frågan är varför han inte ångrade sig innan?

    Varför döma? För att det är självklart att man SKA döma människor som beter sig illa mot andra, hur har du annars tänkt att de ska fatta att de gjort fel om de bara bemöts med förståelse, ryggklappar och komplimanger?  Om dessa personer dömde sig själva INNAN de hittade på saker så skulle andra inte behöva döma dem i efterhand.

    Ja det är väl självklart att alla som blir bedragna har rätt att bli informerade om vad som sker så de kan föra något åt det? Eller tycker du det är bättre att de hålls ovetandes så de kan fortsätta bli lurade år efter år?


    Jag ångrar mig inte - skulle göra samma lika igen som jag skrev. Kanske för att jag har en annan spelplan än många andra, kanske för att det som det gett mig gett mig mer information om vad jag är för sorts människa. (Ja såklart vidrig, äcklig otroget svin...men också vad jag står för och att jag kan ta konsekvenserna av mina handlingar) .

    Jag kan också vara dömande men tänker ofta att det är jag för att det är en så jävla lätt väg ut. Rätt och fel, svart och vitt. Bortanför det här har jag sett så många anledningar till varför människor gör så sjukt knäppa saker men om man ser bakom ytan blir det rimligt ur deras perspektiv. Kanske inte rätt men förståeligt. 


    Jag avser inte att provocera eller förminska bedragna. Kan inte förstå hur smärtsamt det kan vara, då har jag en fru som blivit bedragen och informerad men som tidigare nämnts inte tyckte det var en så stor faktor. Det vi däremot diskuterade var att i vår sociala krets delar sig väldigt många just nu. På grund av olika anledningar. En av de centrala är att de vuxit ifrån varandra. De är iofs 40+ och har träffat varandra tidigt eller sent men en sak är att de aldrig verkar ha pratat med varandra på riktigt. Vad deras relationer ska tåla, hur man ska agera om "livet händer". Sälja Audin, förlora jobbet, ha en flört, få missfall, eller någon släkting som gör si eller så. Säger inte att man måste dissikera varje scenario i livet och ha en handlingsplan men om du går in med inställningen att "otro" är det värsta jävla skit som kan hända och inte diskuterar det kommer det fan att bli så om det oturligt nog skulle inträffa.

    Min fru frågade i relation till det här: Om hon nu lämnar sin man - går du till henne? Jag svarade ärligt att jag vet inte för att jag vet inte om jag är kär i förälskelsen eller henne, det är något som jag får reda ut.Inte fan hade jag vågat säga så eller hon frågat det om "otro" var det värsta i vår relation, då hade vi ju inte kunnat gå vidare. Jag behöver heller inte hamna i någon skamposition för sånt här händer, hon går inte heller och frågar mig, har du bestämt dig. 


     

  • Anonym (typiskt)
    Anonym (andra perspektiv) skrev 2020-09-18 15:23:16 följande:


    Jag ångrar mig inte - skulle göra samma lika igen som jag skrev. Kanske för att jag har en annan spelplan än många andra, kanske för att det som det gett mig gett mig mer information om vad jag är för sorts människa. (Ja såklart vidrig, äcklig otroget svin...men också vad jag står för och att jag kan ta konsekvenserna av mina handlingar) .

    Jag kan också vara dömande men tänker ofta att det är jag för att det är en så jävla lätt väg ut. Rätt och fel, svart och vitt. Bortanför det här har jag sett så många anledningar till varför människor gör så sjukt knäppa saker men om man ser bakom ytan blir det rimligt ur deras perspektiv. Kanske inte rätt men förståeligt. 


    Jag avser inte att provocera eller förminska bedragna. Kan inte förstå hur smärtsamt det kan vara, då har jag en fru som blivit bedragen och informerad men som tidigare nämnts inte tyckte det var en så stor faktor. Det vi däremot diskuterade var att i vår sociala krets delar sig väldigt många just nu. På grund av olika anledningar. En av de centrala är att de vuxit ifrån varandra. De är iofs 40+ och har träffat varandra tidigt eller sent men en sak är att de aldrig verkar ha pratat med varandra på riktigt. Vad deras relationer ska tåla, hur man ska agera om "livet händer". Sälja Audin, förlora jobbet, ha en flört, få missfall, eller någon släkting som gör si eller så. Säger inte att man måste dissikera varje scenario i livet och ha en handlingsplan men om du går in med inställningen att "otro" är det värsta jävla skit som kan hända och inte diskuterar det kommer det fan att bli så om det oturligt nog skulle inträffa.

    Min fru frågade i relation till det här: Om hon nu lämnar sin man - går du till henne? Jag svarade ärligt att jag vet inte för att jag vet inte om jag är kär i förälskelsen eller henne, det är något som jag får reda ut.Inte fan hade jag vågat säga så eller hon frågat det om "otro" var det värsta i vår relation, då hade vi ju inte kunnat gå vidare. Jag behöver heller inte hamna i någon skamposition för sånt här händer, hon går inte heller och frågar mig, har du bestämt dig. 


     


    Fast det är ju det här som är så lustigt... människor som varit otrogna pratar alltid om nyanser och icke svatvitt... men för personer som blivit bedragna spelar alla dessa nyanser ingen som helst roll. För oavsett vad personen tänkte och vad personen ansåg sig ha för anledningar så blir ju inte sveket bättre för det. Alla har ju en anledning till allt de gör, något rör sig i huvudet på alla människor när det gör något. Men det betyder inte att det är en giltig ursäkt.

    Att jag säger att min "anledning" att sno din plånbok var för att jag inte ville spendera mina egna pengar utan tog dina istället gör ju inte dig någon som helst skillnad.. att sno din plånbok kommer vara fel oavsett och konsekvenserna av att jag tog din plånbok kommer du få ta oavsett. Så vad hjälper det att dig att jag hade en "anledning" och pratar om nyanser och att allt inte är svart eller vitt?

    Att även du dömer är inget konstigt för dömer gör ALLA människor, det är så vi skiljer rätt från fel. Så hela det här snacket om att inte döma som så många verkar älska att dra sig med är ju bara ren noncense. ALLA människor dömer och den som säger sig inte göra det ljuger. I samma sekund som man tycker något är rätt eller fel så har man dömt. Dessutom, hur ska människor som gör fel förstå att de gör fel om ingen dömer dem?
  • Anonym (Carola)
    Anonym (Anonumous) skrev 2020-09-18 07:26:11 följande:

    Att du också är/har varit otrogen är inte speciellt svårt att förstå. Ni håller varandra om ryggen...


    Då kan jag berätta att du har fel. Har inte varit och är inte otrogen. Inte blivit bedragen heller.
  • Anonym (andra perspektiv)

    Tänker på den gamla devisen ?finns bara en sak som är värre än att ha en dålig uppfostran-att påpeka att någon har en dålig uppfostran?. Klart som korvspad att man dömer men man/jag ska inte nödvändigtvis läxa upp någon annan. En får göra som En vill.

    Det må vara ett moraliskt förfall, men att tro att det kommer aldrig hända oss är ju naivt. Skit i nyanserna, se på statistiken över folk som är otrogna. Över 40% av de med småbarn eller vad det är, har varit otrogna. Tror inte de är ruttna, vidriga människor som ska hudflängas på torg och gator. De är som du och jag med fel och brister.

    Jag tror att alla vet att de gör fel. Ingen kan skylla ifrån sig, speciellt om man har en affär över tid. Det är befängt att tro att man kan säga sorry ?det bara hände?. Snor jag din plånbok vet jag risken, behöver stålarna och åker jag fast får jag mitt straff. Men Under rättegången kommer försvaret och åklagaren likväl att titta på bakomliggande faktorer såsom anledning.

    Nej-såklart spelar det ingen roll för mottagaren. Blir man av med sin plånbok eller frun så blir man kränkt och sårad. Jag kommer tillbaka till att om man någonsin tänkt att, fan jag kan bli rånad, min fru eller man kanske kan fatta tycke för någon annan så har man liksom lite mer förmåga att hantera det om det skulle uppstå. Och jag tycker att man i en relation ska kunna prata om sådana saker och enligt mig verkar det inte vara så sjukt vanligt.

    Och som svar på att det är lätt att vara bedragaren och jag vet inte hur jag skulle se det om jag satt på andra sidan bordet-jag skulle göra mitt allt för att se på vad som är viktigt i mitt förhållande och ägandeskapet av min frus fysiska eller emotionella exklusivitet i det stora hela är inte top 5.

  • Anonym (....)

    Finns du kvar TS? Hur slutade storyn?

  • Anonym (Hehe)
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 14:23:07 följande:

     Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.
    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 
    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,


    Låter underbart. Det är väl sånt kvinnor läser i tantsnusk-böcker och drömmer om.
    Tycker det är bra om fler gifta och sambo-kvinnor blir inspirerade och vill prova med andra män.
    Jag har ett gott öga till några upptagna kvinnor.
    Jag hoppas på att dom också ger sig helt till mig.
    Hehe.
  • Anonym (typiskt)
    Anonym (andra perspektiv) skrev 2020-09-18 21:39:37 följande:

    Tänker på den gamla devisen ?finns bara en sak som är värre än att ha en dålig uppfostran-att påpeka att någon har en dålig uppfostran?. Klart som korvspad att man dömer men man/jag ska inte nödvändigtvis läxa upp någon annan. En får göra som En vill.

    Det må vara ett moraliskt förfall, men att tro att det kommer aldrig hända oss är ju naivt. Skit i nyanserna, se på statistiken över folk som är otrogna. Över 40% av de med småbarn eller vad det är, har varit otrogna. Tror inte de är ruttna, vidriga människor som ska hudflängas på torg och gator. De är som du och jag med fel och brister.

    Jag tror att alla vet att de gör fel. Ingen kan skylla ifrån sig, speciellt om man har en affär över tid. Det är befängt att tro att man kan säga sorry ?det bara hände?. Snor jag din plånbok vet jag risken, behöver stålarna och åker jag fast får jag mitt straff. Men Under rättegången kommer försvaret och åklagaren likväl att titta på bakomliggande faktorer såsom anledning.

    Nej-såklart spelar det ingen roll för mottagaren. Blir man av med sin plånbok eller frun så blir man kränkt och sårad. Jag kommer tillbaka till att om man någonsin tänkt att, fan jag kan bli rånad, min fru eller man kanske kan fatta tycke för någon annan så har man liksom lite mer förmåga att hantera det om det skulle uppstå. Och jag tycker att man i en relation ska kunna prata om sådana saker och enligt mig verkar det inte vara så sjukt vanligt.

    Och som svar på att det är lätt att vara bedragaren och jag vet inte hur jag skulle se det om jag satt på andra sidan bordet-jag skulle göra mitt allt för att se på vad som är viktigt i mitt förhållande och ägandeskapet av min frus fysiska eller emotionella exklusivitet i det stora hela är inte top 5.


    Menar du på fullt allvar att det är helt ok att göra precis hur fan man vill mot andra människor bara man själv vill det? Det tror jag faktisk inte du ens själv tror på. Prova och tränga dig i en kö och se om andra kommer acceptera det? Och prova sen att säga "ni har ingen rätt att döma mig" och se om de håller med dig?

    Du tror inte att många av dessa 40% du nämner beter sig som de gör JUST FÖR att de resonerar som du gör... "alla får göra som det vill oavsett hur de drabbar andra och ingen får döma mig för det"? Skulle den siffran kanske skulle gå ner om fler istället tänkte att jag får göra som jag vill men BARA så länge det inte drabbar andra negativt och om jag nu skiter i att ta hänsyn till andra och bara tänker på mig själv så är det inte mer än rätt att andra dömer mig så jag fattar att det inte är ok att göra så?

    Att alla gör fel är oxå en klassisk ursäkt för otrohet... det är mänskligt att fela heter det... men grejen är att precis ALLT människor gör är ju mänskligt men alla gör ju  inte samma misstag som andra gör. Du skriver ju själv att 40% är otrogna vilket betyder att 60% INTE är det, betyder det att övriga 60% då är omänskliga?
    Så nej, det argumentet är bara en ganska löjlig generalisering där man likställer alla slags fel människor gör, ungefär som att det skulle vara samma sak att råka ha sönder en tallrik med att bedra sin partner i 5 år.

    Givetvis är det bättre att ha en realistisk syn på saker och inse att saker kan hända även om man inte vill det än att tro att det kommer aldrig hända mig. Men det är ingen som helst ursäkt för att bete sig som ett svin mot andra. Om du genom dina handlingar medvetet sårar och förnedrar någon annan, så kan du aldrig försöka lägga ansvaret för det på mottagaren och mena att "äh, vadå, ta det på rätt sätt istället". Jag tror inte du själv skulle acceptera den ursäkten från personen som snott din plånbok heller, eller hur?

    Det handlar inte om ägandeskap, det handlar om förtroende eller rättare sagt ett missbruk av din partners förtroende. Bara för att ingen äger dig så betyder inte det att det ger dig rätt att missbruka det förtroende du fått. Om man inte vill ha ett exklusivt förhållande så gör man upp om det INNAN man går ut och ligger med andra. 
  • Anonym (Bra)
    Anonym (dubbelliv) skrev 2017-10-09 14:23:07 följande:

    Jag har en otrohetsaffär. Trodde aldrig att det skulle hända mig, att jag skulle göra en sådan sak. Men nu har det hänt. 

    Mitt förhållande är överlag ett bra förhållande. Kanske lite vardagligt men ändå fyllt med skratt och samma värderingar. I vårt förhållande är det sexet som tryter. Jag vill mer och har alltid velat mer, jag är ganska öppen och vill prova på det mesta medan han är mer killen som nöjer sig med ett ligg i veckan och lite egna handtrallor. Trots detta har vårat förhållande knatat på år efter år och vi planerar en framtid tillsammans.

    Men så dök han upp. Han jag har en affär med. Vi har varit ytligt bekanta i några år men alltid haft ett gott öga för varandra, något vi aldrig pratat om direkt men vi har bara märkt av det. Av en slump hamnade vi i samma kretsar och vi började tala och väldigt tidigt började vi flirta. Vi drogs till varandra likt magneter och det tog inte lång tid innan vi hade ett hemligt möte och hade sex.

    Helt fantastiskt underbart sex. Från första stund. Jag slappnade av totalt, jag gav mig till honom helt. Han är dominant och sådär galet kåt hela tiden som jag är. 

    Vi har en affär nu, vi träffas i smyg och har sex, helt galet bra sex, flera gånger på raken. För första gången någonsin har jag kommit under samlag. Det var fantastiskt,

    Hur underbart och fantastiskt det än är med min älskare så kvarstår det faktum att jag bedrar min man, på värsta tänkbara sätt. Har jag ingen skam i kroppen kan man fråga. Min älskare vill mer, han står redo att öppna sitt hem för mig, han vill ha mig helt för sig själv. Jag vill dock inte lämna min man och det liv vi har men jag vill heller inte sluta ha sex med min älskare. Jag står inför ett val och jag måste välja snart.

    Jag vill höra era historier, ni som haft en otrohetsaffär. Hur slutade det hela eller pågår det fortfarande?

    Moralkärringar undanbedes. Jag är fullt medveten om att det jag gör är hemskt, vidrigt och elakt mot min man. Jag är medveten om att det inte ens är jag som borde få ha ett val. Hur skulle jag känna om min man gjorde så här mot mig? Ja hemskt, fruktansvärt, såklart. Nu är det som det är.

    Finns det ens ett lyckligt slut på en sådan här otrohetsaffär? 


    Har ni barn ihop?

    Jag har själv ingen otrosaffär, däremot finns det en man som verkar vilja ha det med mig.

    Han påstår sig vara förälskad i mig. Dock inte på den nivån att han någonsin skulle lämna fru och barn för en förälskelse

    Funderar på om män tar enklare på affärer än kvinnor?
  • molly50
    Anonym (typiskt) skrev 2020-09-21 17:26:53 följande:
    Menar du på fullt allvar att det är helt ok att göra precis hur fan man vill mot andra människor bara man själv vill det? Det tror jag faktisk inte du ens själv tror på. Prova och tränga dig i en kö och se om andra kommer acceptera det? Och prova sen att säga "ni har ingen rätt att döma mig" och se om de håller med dig?

    Du tror inte att många av dessa 40% du nämner beter sig som de gör JUST FÖR att de resonerar som du gör... "alla får göra som det vill oavsett hur de drabbar andra och ingen får döma mig för det"? Skulle den siffran kanske skulle gå ner om fler istället tänkte att jag får göra som jag vill men BARA så länge det inte drabbar andra negativt och om jag nu skiter i att ta hänsyn till andra och bara tänker på mig själv så är det inte mer än rätt att andra dömer mig så jag fattar att det inte är ok att göra så?

    Att alla gör fel är oxå en klassisk ursäkt för otrohet... det är mänskligt att fela heter det... men grejen är att precis ALLT människor gör är ju mänskligt men alla gör ju  inte samma misstag som andra gör. Du skriver ju själv att 40% är otrogna vilket betyder att 60% INTE är det, betyder det att övriga 60% då är omänskliga?
    Så nej, det argumentet är bara en ganska löjlig generalisering där man likställer alla slags fel människor gör, ungefär som att det skulle vara samma sak att råka ha sönder en tallrik med att bedra sin partner i 5 år.

    Givetvis är det bättre att ha en realistisk syn på saker och inse att saker kan hända även om man inte vill det än att tro att det kommer aldrig hända mig. Men det är ingen som helst ursäkt för att bete sig som ett svin mot andra. Om du genom dina handlingar medvetet sårar och förnedrar någon annan, så kan du aldrig försöka lägga ansvaret för det på mottagaren och mena att "äh, vadå, ta det på rätt sätt istället". Jag tror inte du själv skulle acceptera den ursäkten från personen som snott din plånbok heller, eller hur?

    Det handlar inte om ägandeskap, det handlar om förtroende eller rättare sagt ett missbruk av din partners förtroende. Bara för att ingen äger dig så betyder inte det att det ger dig rätt att missbruka det förtroende du fått. Om man inte vill ha ett exklusivt förhållande så gör man upp om det INNAN man går ut och ligger med andra. 
  • Anonym (typiskt)
    Anonym (Bra) skrev 2020-09-21 17:58:59 följande:
    Har ni barn ihop?

    Jag har själv ingen otrosaffär, däremot finns det en man som verkar vilja ha det med mig.

    Han påstår sig vara förälskad i mig. Dock inte på den nivån att han någonsin skulle lämna fru och barn för en förälskelse

    Funderar på om män tar enklare på affärer än kvinnor?
    Om man ska döma av alla trådar på FL så verkar det snarare vara kvinnor som oftare hoppar över skaklarna än män. Hur många, otrogen med kollegan trådar finns det inte?

    De verkar bara vara bättre på att linda in det i ett tjockt lager av romantiskt BS och får därmed mycket bättre respons av medkännande medsystrar. För givetvis är det så mycket bättre att bedra sin partner av den renaste och ädlaste käääääärleken än om man bara blev kåt.

    Kanske därför många kvinnor tror att män "tar mer lätt" på otrohet än kvinnor? Eftersom att vara kär verkar räknas som någon slags förmildrande omständighet.
  • Anonym (Anonumous)
    Anonym (typiskt) skrev 2020-09-22 15:32:37 följande:
    Om man ska döma av alla trådar på FL så verkar det snarare vara kvinnor som oftare hoppar över skaklarna än män. Hur många, otrogen med kollegan trådar finns det inte?

    De verkar bara vara bättre på att linda in det i ett tjockt lager av romantiskt BS och får därmed mycket bättre respons av medkännande medsystrar. För givetvis är det så mycket bättre att bedra sin partner av den renaste och ädlaste käääääärleken än om man bara blev kåt.

    Kanske därför många kvinnor tror att män "tar mer lätt" på otrohet än kvinnor? Eftersom att vara kär verkar räknas som någon slags förmildrande omständighet.
    Ja det är ju sannolikt att fler kvinnor är otrogna med tanke på hur lättraggat det är för i stort sett alla kvinnor. Många män har betydligt svårare att ragga upp kvinnor...bara att se på alla dejtingsajter t.ex. i stort sett alla kvinnor blir ju överösta med förslag där.... 
    Eller tänker jag fel?
  • Anonym (typiskt)
    Anonym (Anonumous) skrev 2020-09-22 16:00:36 följande:
    Ja det är ju sannolikt att fler kvinnor är otrogna med tanke på hur lättraggat det är för i stort sett alla kvinnor. Många män har betydligt svårare att ragga upp kvinnor...bara att se på alla dejtingsajter t.ex. i stort sett alla kvinnor blir ju överösta med förslag där.... 
    Eller tänker jag fel?
    Ja, det tror jag oxå, Att kvinnor har lättare att vara otrogna om de vill tycker jag inte det råder några som helst tvivel kring. Kvinnor får generellt sätt mycket mer inviter än män.

    Att män varit mer otrogna än kvinnor tidigare tror jag har berott på att kvinnor tidigare har varit mer beroende av männen. Men idag när kvinnor inte är beroende av män och har mycket mer chanser att vara otrogna om de vill så är det inte förvånande alls att kvinnlig otrohet skulle vara vanligare.
Svar på tråden Att ha en otrohetsaffär