• Anonym (jobbigt)

    Ska man tvinga barnet?

    Har två barn med en man som psykiskt misshandlade oss, speciellt mig och det yngsta barnet. Vi separerade för 6 år sedan när det minsta var 3 år gammal.


    Barnen bodde ett tag varannan helg och vi hade lite olika varianter där han träffade dom två dagar i veckan, tisdagar och lördagar. Det minskade hela tiden pga att barnen inte ville men framför allt för att han hade noll intresse.


    Jag har ensam vårdnad, vilket han skrivit över på mig.


    Nu bor han sedan drygt 3 år i England. Han har ett nytt liv där och vi träffar honom ca 2-3 ggr/år. Det har minskat för varje år som går. Han har inga pengar utan när vi ses så får jag och min sambo stå för det mesta...


    Nu har vi äntligen bestämt (jag försöker verkligen att barnen ska få en god relation med honom och att de iaf inte ska kunna säga att jag hindrade dom från att se sin pappa, utan när de blir stora så får de bestämma sjävla hur de vill göra med kontakten) att han åker till Sverige en gång per år och hälsar på och vi åker till England en gång per år. Det är ju dock en ansenlig summa vi måste lägga vid båda tillfällena för att HAN valt att flytta utomlands.

    Nu är det dags för oss att åka dit men minsta barnet som är 9 år vill verkligen INTE. Tycker det är för långt och att pappa inte är snäll! Stora barnet vill gärna åka, inte nån "WHOHO" grej men han vill gärna åka och träffa pappa.


    Hur gör man nu??? Ska man tvinga 9 åringen?? Han har verkligen blivit utsatt av sin pappa och har t o m förr PTSD diagnos pga allt han upplevt...Ideer????


    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2017-10-25 12:17
    Nu har vi pratat mer om resan. Stora barnet vill väl resa och så men vill "inte slösa pengar" på en resa till pappa. Han vill hellre att vi lägger den på nåt skoj med vår familj i stället. Så beslutet är att INTE åka.

    Nu har jag dock några andra funderingar som jag tänkte ni kanske kunde hjälpa mig med...

    När ska man lägga ansvaret på barnen att ta kontakt? Som det är nu så är det bara pappan som ringer via skype 1 gång per vecka ungefär, ibland mer sällan och nån enstaka gång 2 ggr/v men det är oftast om han känner sig ensam eller så och vill prata med dom .Samtalen är rätt "intetsägande" och pågår ca 10 min totalt med båda barnen om det inte är så att de hittar nåt att snacka om, typ ett TV spel...men oftast har de inget att prata om.

    Barnen själva frågar ALDRIG om de får ringa pappa. De frågar ALDRIG nåt om honom. Och de pratar mindre och mindre om honom rent allmänt. Väldigt sällan. Oftast om de nämner honom nuförtiden så är det nåt han INTE gjort eller nåt de är irriterade på eller nåt han gjort för att göra dom besvikna tidigare.

    Så efter denna utläggning nu, NÄR kan jag lägga över ansvaret för kontakten på barnen? Vilken ålder? Att DE får ringa honom om de vill, men att vi inte svarar när han ringer (för de vill oftast inte prata då utan jag får tjata att de ska svara). När kan vi "utesluta" honom ur livet och att barnen får ta kontakt med honom när DE vill? När man kan invänta att barnen ska be om att ses, och inte att det ska vara vi föräldrar som planerar?

    För som det ser ut nu så har de inget intresse i att ses mer än max 1 gång per år typ och den minsta inte alls...
  • Svar på tråden Ska man tvinga barnet?
  • Anonym (jobbigt)
    Anonym (Förslag) skrev 2017-10-11 20:21:48 följande:

    Min kommentar var absolut inte menat för att såra. Låter som du tog det på det sättet, men det var aldrig min mening. Jag försökte bara förklara att det inte finns någon anledning till att insistera och att du inte ska behöva oroa dig för att dina barn ska tänka att du hindrade dem från att träffa sin pappa när det kan bli precis tvärtom (dvs att de blir arga för att du tvingade dem att träffa sin pappa).


    Är nog bara lätt triggad när det gäller detta :( vänt ut och in på mig så länge för allasbädta men svårt att veta vad som är bäst. Vill bara mina barn väl och alla söger olika. En del söger att en 9 åring inte ska få ta det beslutet medan jag känner att han bara sårar...tänker å andra Sudan att det kanske bara är mina känslor som lyser igenom...förstår du hur jag tänker? :(
  • Almina
    Anonym (jobbigt) skrev 2017-10-11 22:56:55 följande:

    Allt de sagt är att jag ska vara närvarande jämt när de sed (om inte barnet vill annat)


    Har ni nån kontakt kvar, som du skulle kunna bolla med? För att göra dig tryggare i beslutet du måste fatta.

    Men att tvinga en 9-åring träffa en pappa som utsatt honom för det du beskriver har jag svårt att tro att någon psykolog skulle rekommendera.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (jobbigt) skrev 2017-10-11 16:56:15 följande:

    Har två barn med en man som psykiskt misshandlade oss, speciellt mig och det yngsta barnet. Vi separerade för 6 år sedan när det minsta var 3 år gammal.

    Barnen bodde ett tag varannan helg och vi hade lite olika varianter där han träffade dom två dagar i veckan, tisdagar och lördagar. Det minskade hela tiden pga att barnen inte ville men framför allt för att han hade noll intresse.

    Jag har ensam vårdnad, vilket han skrivit över på mig.

    Nu bor han sedan drygt 3 år i England. Han har ett nytt liv där och vi träffar honom ca 2-3 ggr/år. Det har minskat för varje år som går. Han har inga pengar utan när vi ses så får jag och min sambo stå för det mesta...

    Nu har vi äntligen bestämt (jag försöker verkligen att barnen ska få en god relation med honom och att de iaf inte ska kunna säga att jag hindrade dom från att se sin pappa, utan när de blir stora så får de bestämma sjävla hur de vill göra med kontakten) att han åker till Sverige en gång per år och hälsar på och vi åker till England en gång per år. Det är ju dock en ansenlig summa vi måste lägga vid båda tillfällena för att HAN valt att flytta utomlands.

    Nu är det dags för oss att åka dit men minsta barnet som är 9 år vill verkligen INTE. Tycker det är för långt och att pappa inte är snäll! Stora barnet vill gärna åka, inte nån "WHOHO" grej men han vill gärna åka och träffa pappa.

    Hur gör man nu??? Ska man tvinga 9 åringen?? Han har verkligen blivit utsatt av sin pappa och har t o m förr PTSD diagnos pga allt han upplevt...Ideer????


    Låter inte som nån bra pappa /förebild för dina barn.

    Ställ in resan och unna dig och dina barn nått som alla tycker om att göra.
  • Madida

    Nej, låt barnet slippa träffa honom. Finns absolut ingen anledning att tvinga.


    I'm not bossy. I just have better ideas than you
  • Anonym (jobbigt)

    Jag har tidigare varit rätt "duktig" på att försöka göra så de har en relation för de har varit så små tidigare så tänkt att det varit svår för dom att ta ett eget beslut i fallet. Dessutom har jag hört på alla plan, både IRL, men även här på FL och när man läst runt att man ska försöka ge barnen en chans till en relation och att "de är för små för att kunna ta ett sånt beslut själva". Jag har fått flera "pikar" om att jag inte borde ta bort pappan från dom.


    Nu har vi pratat mer om resan. Stora barnet vill väl resa och så men vill "inte slösa pengar" på en resa till pappa. Han vill hellre att vi lägger den på nåt skoj med vår familj i stället. Så beslutet är att INTE åka.


    Nu har jag dock några andra funderingar som jag tänkte ni kanske kunde hjälpa mig med...


    När ska man lägga ansvaret på barnen att ta kontakt? Som det är nu så är det bara pappan som ringer via skype 1 gång per vecka ungefär, ibland mer sällan och nån enstaka gång 2 ggr/v men det är oftast om han känner sig ensam eller så och vill prata med dom .Samtalen är rätt "intetsägande" och pågår ca 10 min totalt med båda barnen om det inte är så att de hittar nåt att snacka om, typ ett TV spel...men oftast har de inget att prata om.


    Barnen själva frågar ALDRIG om de får ringa pappa. De frågar ALDRIG nåt om honom. Och de pratar mindre och mindre om honom rent allmänt. Väldigt sällan. Oftast om de nämner honom nuförtiden så är det nåt han INTE gjort eller nåt de är irriterade på eller nåt han gjort för att göra dom besvikna tidigare.


    Så efter denna utläggning nu, NÄR kan jag lägga över ansvaret för kontakten på barnen? Vilken ålder? Att DE får ringa honom om de vill, men att vi inte svarar när han ringer (för de vill oftast inte prata då utan jag får tjata att de ska svara). När kan vi "utesluta" honom ur livet och att barnen får ta kontakt med honom när DE vill? När man kan invänta att barnen ska be om att ses, och inte att det ska vara vi föräldrar som planerar? 


    För som det ser ut nu så har de inget intresse i att ses mer än max 1 gång per år typ och den minsta inte alls...

  • Anonym (mm)
    Anonym (jobbigt) skrev 2017-10-25 12:17:29 följande:

    Jag har tidigare varit rätt "duktig" på att försöka göra så de har en relation för de har varit så små tidigare så tänkt att det varit svår för dom att ta ett eget beslut i fallet. Dessutom har jag hört på alla plan, både IRL, men även här på FL och när man läst runt att man ska försöka ge barnen en chans till en relation och att "de är för små för att kunna ta ett sånt beslut själva". Jag har fått flera "pikar" om att jag inte borde ta bort pappan från dom.


    Nu har vi pratat mer om resan. Stora barnet vill väl resa och så men vill "inte slösa pengar" på en resa till pappa. Han vill hellre att vi lägger den på nåt skoj med vår familj i stället. Så beslutet är att INTE åka.


    Nu har jag dock några andra funderingar som jag tänkte ni kanske kunde hjälpa mig med...


    När ska man lägga ansvaret på barnen att ta kontakt? Som det är nu så är det bara pappan som ringer via skype 1 gång per vecka ungefär, ibland mer sällan och nån enstaka gång 2 ggr/v men det är oftast om han känner sig ensam eller så och vill prata med dom .Samtalen är rätt "intetsägande" och pågår ca 10 min totalt med båda barnen om det inte är så att de hittar nåt att snacka om, typ ett TV spel...men oftast har de inget att prata om.


    Barnen själva frågar ALDRIG om de får ringa pappa. De frågar ALDRIG nåt om honom. Och de pratar mindre och mindre om honom rent allmänt. Väldigt sällan. Oftast om de nämner honom nuförtiden så är det nåt han INTE gjort eller nåt de är irriterade på eller nåt han gjort för att göra dom besvikna tidigare.


    Så efter denna utläggning nu, NÄR kan jag lägga över ansvaret för kontakten på barnen? Vilken ålder? Att DE får ringa honom om de vill, men att vi inte svarar när han ringer (för de vill oftast inte prata då utan jag får tjata att de ska svara). När kan vi "utesluta" honom ur livet och att barnen får ta kontakt med honom när DE vill? När man kan invänta att barnen ska be om att ses, och inte att det ska vara vi föräldrar som planerar? 


    För som det ser ut nu så har de inget intresse i att ses mer än max 1 gång per år typ och den minsta inte alls...


    Låter som de där med att skypa löser sig av sig självt? Svarar de inte så gör de ju inte, vad ska pappan göra liksom? Sluta tjata på dem. 
  • Anonym (jobbigt)
    Anonym (mm) skrev 2017-10-25 13:41:43 följande:
    Låter som de där med att skypa löser sig av sig självt? Svarar de inte så gör de ju inte, vad ska pappan göra liksom? Sluta tjata på dem. 
    Såklart. Undrar mest om det är "okej" då jag hört alla dessa år att jag har skyldighet att se till att de har kontakt då de är så små... därav min fråga... annars är svaret enkelt. Jag hade gärna tagit bort all kontakt tills de själva säger till. Det är ju just det frågan gäller... är det okej att göra så när de inte är äldre än de är?
    Skypesamtalet går ju till MIG därav att de har svårt att bestämma själva... de vill inte att det ska gå till dom då de inte alltid har sina mobiler med sig eftersom de är så små. Då blir det ju liksom på "mitt ansvar" att fråga dom om de vill prata när han ringer...
  • Anonym (Förslag)
    Anonym (jobbigt) skrev 2017-10-25 13:48:28 följande:

    Såklart. Undrar mest om det är "okej" då jag hört alla dessa år att jag har skyldighet att se till att de har kontakt då de är så små... därav min fråga... annars är svaret enkelt. Jag hade gärna tagit bort all kontakt tills de själva säger till. Det är ju just det frågan gäller... är det okej att göra så när de inte är äldre än de är?

    Skypesamtalet går ju till MIG därav att de har svårt att bestämma själva... de vill inte att det ska gå till dom då de inte alltid har sina mobiler med sig eftersom de är så små. Då blir det ju liksom på "mitt ansvar" att fråga dom om de vill prata när han ringer...


    Det är inte ditt ansvar att hålla igång kontakten. Dina barn vet att de kan ringa honom om de vill, det räcker. Om han ringer så säger du bara att deras far ringer, inget mer. Lägg inte in någon värdering, eller fråga om de vill prata med honom, eller att de borde prata med honom. Säger de att de inte vill svara så säger du bara okej. Och vill de svara så säger du detsamma - ok. Beröm inte dem om de svarar, och kritisera inte dem om de inte vill svara. Håll dig neutral är mitt råd.
  • Anonym (jobbigt)
    Anonym (Förslag) skrev 2017-10-26 14:59:13 följande:

    Det är inte ditt ansvar att hålla igång kontakten. Dina barn vet att de kan ringa honom om de vill, det räcker. Om han ringer så säger du bara att deras far ringer, inget mer. Lägg inte in någon värdering, eller fråga om de vill prata med honom, eller att de borde prata med honom. Säger de att de inte vill svara så säger du bara okej. Och vill de svara så säger du detsamma - ok. Beröm inte dem om de svarar, och kritisera inte dem om de inte vill svara. Håll dig neutral är mitt råd.


    Det är så jag gör nu. ?Pappa ringer. Ska ni svara?? Och sedan inget mer...sedan ibland säger de ja och ibland nej.

    Det jag dock gör är att om han t ex ringer när jag inte kan svara så brukar jag när jag kommer hem eller barnen kommer hem säga ?pappa har ringt. Vill ni ringa upp honom??
Svar på tråden Ska man tvinga barnet?