Tjejen otrogen, 2 ggr.

När hon frågar om du älskar henne ska du svara "Jag vet inte"

Det är ok att vara rädd. Det är inte ok att låta rädslan förlama dig och göra dig dum. Du behöver förstå ett par saker:

1. Det är hon som varit ett rövhål.
2. Om du vill umgås med tjejerna så ska du umgås med tjejerna. Om ni varit tillsammans länge är du förmodligen lika viktig för hon som inte är din dotter. Erbjud henne att också bo hos dig varannan vecka.
3. Din dotter behöver dig mer än sin halvsyster. Hon kommer att träffa sin halvsyster ändå varannan vecka.
4. Det är hon som varit ett rövhål.
5. Du behöver omedelbart sluta att ta ansvar för hur hon skall ha det. Hon kan flytta ut ur huset och fixa med en lägenhet eller lösa det som hon önskar.
6. Att hon hamnar i en tuff situation är faktiskt inte ditt ansvar. Det är hon som, medvetet har valt att gå bakom ryggen på dig, hon har gjort det mer än en gång och det är dags att ta ansvar.
7. Om hon hamnar i en tuff ekonomisk situation så är förmodligen beteendet än mer förståeligt - då är det gött att ha tryggheten och pengarna från dig, men det har blivit alldeles för bekvämt för henne.

Du behöver säga till henne att flytta ut. Ge henne en månad och annars skriver du på facebook. Säg till henne att du vill ha båda tjejerna på halvtid. Hon hittar säkert någon annan sugardaddy snart.

 

Förslag på alternativ sms-konversation:
Henne:
God morgon hjärtat (hjärta) Jag vet inte vad jag ska göra när du avvisar mig på det sättet. Jag vill bara ligga intill dig. Vad händer, vad kan jag göra? Älskar dig

Älskar dig så mycket!

Vill bara vara med dig...

(Hjärta)

( Ledsen smiley)

Kan du inte svara mig?

Jag:

God morgon, tjejerna ville inte vakna idag. Har sjukt mycket på jobbet idag. Som du kanske kommer ihåg var du otrogen igen. Det funkar inte för mig. 

Henne:

Men du har tid till att svara mig på ett sms?

Jag:

Jag gjorde det nu

Henne:

Men på det andra...
Ursäkta, jag älskar dig!

Jag:

Va?
Vad håller du på med?

Henne:

Orkar inte dålig stämning och avvisning. Jag vill ha det bra. Med dig.

Jag:

Det var ju det här med otroheten. Inser du vad du har gjort? Dåli stämning??? GAAAAHHHHHH!

Henne:

Men så drar du och tränar och så ignorerar du mig resten av kvällen eller så somnar jag. Snälla, vad kan jag göra för att du ska snacka med mig?

Jag:

Men du. Nu sa jag ju att vi snackar när jag kommer hem. Jag har fullt upp på jobbet idag. Vi ses sen.

Henne:

Nu är 2 dagar förstörda pga detta...

Jag:

Det är mycket mer än två dagar som är förstörda. Du kanske kunde tänkt på det när din fitta behövde vädras?

Henne:

Ok, jag drar och tränar direkt efter jobb. Ok?

Jag:

Skulle vi inte prata? Det var ju det viktigaste. Du kan få skriva ett öppet inlägg på Facebook till alla dina och mina vänner om vad du gjort, så kan vi prata lite om det sedan.

Henne:

Bra, älskar du mig?

Jag:

Det finns någon känsla kvar. Om det är kärlek? Jag tror inte det. Den försvann när det åkte in en massa andra penisar i dig som du glömde berätta om.

Troligen omedvetet vill hon bara ha tillbaka dig precis på det stället du var innan ortoheterna. Som hennes lojala försörjare. Så fort hon fått dit dig kommer hon söka attraktion och sex någon annanstans. Hon kommer älska dig och vill ha kvar dig men hon ser dig som pappa och inte älskare. Hennes sms är ju bara patetiska "älskar du mig, jag älskar dig". Jag vill bara ringa upp henne och fråga om hon tänkte så när hon stoppade ner andra mäns kukar i halsen samtidigt som du lagade mat till familjen och betalade räkningar.

Du måste fråga dig själv ärligt om du kan förlåta. Två ortohetsaffär, det är ingen liten sak. Din fantasi kommer plåga dig och du kommer plåga henne, kanske i många år framåt. Kan du verkligen förlåta och gå vidare? Om inte, allt annat är irrelevant.

Igår hände det. Jag satt mig ner med henne och förklarade att jag inte orkar mer. Jag gjorde slut.

Det märkliga var att jag var knappt berörd. Det kändes varken bra eller dåligt. Hon reagerade först med tårar och bönade och bad om att jag inte skulle göra såhär. Jag förklarade igen att jag bestämt mig. Jag förklarade igen varför jag bestämt mig. Hon försökte med fysisk närhet men jag vägrade. Hon pendlade mellan tårar och förtvivlan till nedlåtande snack om att jag var falsk. Så höll hon på i flera timmar.

Till slut sa jag att jag var tvungen att lägga mig. La mig på soffan. Hon menade jag borde ligga vid sidan av henne i sängen. Jag sa nej. Hon blev rosenrasande och skrek. Till slut sparkade hon mig, 3 gånger. Jag hotade med polisen och hon tyckte det var en god ide. Jag ringde aldrig.

Idag väckte jag barnen och fick iväg de till dagens aktiviteter. Hon var "sjuk". Det var mitt svar när barnen frågade om mamma.

Nu tjatar hon på sms. Återigen pendlar hon mellan att försöka locka mig och att tala illa om mig. "Jag är inget utan dig" och "Du förstör barnens liv" i samma mening.

Jag vill stämma in i kören som säger: Avsluta och gå vidare. Du får det bättre sen. Om två år sitter du där och tycker att du skulle ha avslutat för länge sedan. MEN! ?Jag är i samma situation. Din beskrivning är på pricken lik vad jag går igenom och jag fortsätter att kämpa. Om det är värt att kämpa för så SKA man KÄMPA! Terapi och parterapi går vi i. Försöker att hitta mig själv i allt detta, och det går framåt. Om två år lever vi tillsammans eller var för sig och då kommer det att vara bra. Hur det än går. Känn i ditt hjärta vad du vill och agera därefter. 

Grattis! Bra gjort!
Hon reagerar som det barn hon är verkar vara! Vad du än gör så sparka inte tillbaka eller ge efter för fysiskt våld - även om den slynan förtjänar det. Då kommer hon att anmäla dig för misshandel och ge dig ett helvete, och ett helvete är precis vad hon vill ge dig nu. Håll dig jävligt lugn nu!

Glöm inte att du har att göra med en narcissistisk personlighet som inte klarar av den fruktansvärda skymf dom tycker det är att inte få vara den som bestämmer.

Ta en promenad eller gå lös på nåt dött föremål i skogen istället för nu kan jag lova dig att hon kommer använda alla knep för att provocera dig.

Oj. Missade ditt sista inlägg (det var nog nå'n reklam i vägen). Att göra slag i saken är det enda som man verkligen kan göra för att påverka situationen, så jag önskar dig all lycka i ditt nya liv.

Blir hon våldsam igen plockar du upp telefonen och filmar.
Skapa distans. Visa att det är bra nu. Ta aldrig i henne mer. Vik aldrig ner dig när hon lockar och pockar. Bemöt inte hennes argument eller ha några diskussioner med henne över huvud taget.
Investera i en parterapeut som kan ta emot relativt omgående och kräv att alla diskussioner sker där. Du kommer att märka att hon kommer att ha ett helt annat beteende när det är en tredje person med i rummet.
Ge henne en månad att flytta ut, sätt igång att ordna allt det praktiska. Om det är du som äger er bostad så berätta för henne att hon får ringa och be om hjälp hos kommunen för att ordna bostad.
Ge henne en dag att ordna med personer som står henne nära som får ta över rollen som du har haft, som hennes pappa. Du gör inget mer för henne från och med nu. Ordnar inte med bostad. Berätta för henne att hon behöver vara ärlig med vad bakgrunden är och att om hon inte är det kommer du berätta alla smaskiga detaljer. Bered dig på att ett par personer kommer att välja hennes sida.

Skriv ett kort meddelande till de som ni gemensamt umgåtts med. Berätta att ni har beslutat att gå skilda vägar och att det beror på bland annat på att hon varit otrogen. Beskriv att ni båda behöver hjälp och att ni förstår att det här kommer att påverka andra och att det här blir obekvämt för dem. Beskriv ändå väldigt tydligt att ni behöver hjälp på följande sätt:

Ni kommer att behöva praktisk hjälp, ni båda kommer att behöva tröst och stöd. Att det nu är superviktigt för er att de omkring er finns kvar och inte försvinner för att det blir obekvämt. Utse en grupp med män/killar och starta en messengergrupp där du förklarar att det här är jobbigt för dig och att du behöver att de hör av sig, frågar hur du mår, bjuder på öl eller bara bjuder hem dig på middag.

Om vi ska generalisera är kvinnor betydligt bättre på socialt umgänge. Det är ofta de som hållit ihop den sociala gemenskapen, som bjuder på middag och ser till att hålla kontakten. Nu när det är skarpt läge kommer hon att ljuga och tjata sig till att alla "hennes" vänner ställer sig på sin sida, dvs mot dig. Om det egentligen är era vänner är det superviktigt att du försvarar din position. Du kan inte vara snäll här och vika ner dig, det är så män blir ensamma i en separation. Istället behöver du göra som du gjort här: synliggöra din smärta, visa dig sårbar och be om hjälp. Berätta gång på gång att du behöver hjälp, att det är viktigt att de inte "glömmer" höra av sig till dig och att du helst av allt vill att de ringer varje dag. (Det kommer ingen att göra ändå, oroa dig inte...)

Du har bara någon dag på dig innan hon formerar sin crew. Se till att vara tydlig med vad som har hänt och att ni båda behöver hjälp. Mörka ALDRIG att hon varit otrogen mot någon. Hon kommer självklart att hävda att det inte var så eftersom det där blir en social belastning. 

I och med att det är slut har du inte längre något ansvar gentemot henne. Hennes lojalitet har inte varit riktad mot dig, men hon har krävt full lojalitet av dig. Nu kommer hon att spela på det. Gå inte in i den diskussionen. Säg bara "Jag vill inte diskutera det med dig. Det här är vad som hänt, du har valt hur du har gjort, du behöver stå för det. Det är lite sent att ångra sig nu. Du är ansvarig för dina handlingar. Det finns inget skäl att ljuga om vad som har hänt för att skydda dig". Resten av den här diskussionen tar vi hos familjeterapeuten.

Och samtidigt: om du kan - håll en hög standard. Du behöver inte berätta smaskiga detaljer om vad hon gjort och inte. Du kan säga att du förstår att otrohet kan hända och att det som har hänt, det har hänt, men att du av respekt för dig själv inte kan leva kvar i lögnen om er.

Bra råd som många män borde ta efter, men efter hur den här kvinnan verkar vara så tror jag inte att hon har så många riktiga vänner!
Säg den kvinna som vågar/vill bjuda hem någon singelkvinna som bedragit sin man så mycket till sin familj och egen man?

Nädu, den där kvinnan kommer få vad hon förtjänar!

Bra gjort. Lycka till framöver! Bli inte bitter eller kränkt utan var stolt över att du försökt och ta hand om det gemensamma barnet och styvbarnet! Speciellt det sistnämnda måste du våga stå upp för.

www.sahlgrenska.se/w/e/emotionellt-instabil-personlighetsstorning/

Precis TS behöver dumpa slampan kvinnor som är otrogna är luder och inte bättre än gatufnask.

Själv skulle jag ALDRIG NÅGONSIN förlåta en tjej som vore otrogen mot mig. Oavsett omständigheter. Absolut inte !!!!! Det är bara att kasta ut henne, och istället hitta en kvinna som förtjänar dig!

Fantastisk läsning! Bra gjort. Gå inte på hennes inviter att börja om. Hon kommer som sagt göra samma sak igen så fort hon vet var hon har dig. Bara att visualisera henne med botoxläpparna runt något som inte är du samtidig som du fixar barnen och räkningarna.

Du verkar vara en sund kille. Finns någon för dig för ute.

Jag känner igen mig lite i ditt inlägg. Jag har varit den tjejen men det slutade lite annorlunda (hoppas jag) eftersömmin sambo fortfarande är kvar. Jag var otrogen två ggr på det sätt hon varit. Men sedan så sjönk det in vad jag har gjort och hur hemsk och ego jag varit. Jag fick till slut insikt. Så det senaste två åren har jag kämpat för min relation. Min sambo är lik dig på vissa sätt, i hur du skriver och resonerar. Det med att jag ville ha barn är också samma. Jag undrar om jag inte har borderline själv och kanske samma gäller din tjej/ditt ex.

De senaste två åren efter att det hände sista gången har jag varit tillgänglig 24/7. Varit hemma nästan konstant. Inga kompisträffar. Inga AWs. Gett lösenord till mobilen. Förstås brutit all kontakt med de det gällde. Bett om ursäkt och gråtit jag vet inte hur mycket. Ägnat mitt liv åt att göra min sambos liv bättre. Försökt lära mig hantera min ångest. Vuxit upp. Skickat gulliga meddelanden trots att jag bara får kyla tillbaka. Säger hur mycket jag älskar honom fast jag aldrig hör det tillbaka. Jag har verkligen gjort allt jag kan komma på. Har inte varit dryg som din tjej var senast. Så där ligger en viss skillnad. Men jag var ju inte så innan så jag tänkte att om du vill kan du få fråga mig saker om hur en person som din tjej kanske ser på och tänker kring saker. Kan det hjälpa något för dig vill jag gärna det. Vill göra vad jag kan för att gottgöra det jag kan och hjälpa utsatta även fast jag aldrig kommer kunna komma i närheten av att kunna gottgöra detta.

Usch så himla tråkigt, hoppas hon förstår vad hon gjort. Hur mår du? Känns det bra även om det såklart är jobbigt?

Är hon beroende av dig ekonomiskt?

Det gör mig lite ont att läsa om dig. Det är jättebra att du fått insikt och kämpat i flera år för att försöka gottgöra. Men det känns lite som att "enough is enough" också, om du förstår vad jag menar. Det är väl inte meningen att du ska lägga dig som en dörrmatta framför honom för all framtid? Han borde bestämma sig ifall han tänker förlåta dig eller inte. Och om han bestämmer sig för att förlåta, så måste han  visa detta genom att bjuda till lite känslomässigt.

Han vill väl inte heller för resten av livet leva i en kall relation där bara den ena visar kärlek. I så fall borde han ju hellre ta steget till separation (som ts gjorde).

Det verkar lite som han nånstans njuter av situationen trots att han förstås gått igenom stor smärta. Du har ju å andra sidan verkligen visat att du går att lita på genom att ge honom lösenord, stannat hemma m m, vilket är mer än många andra gör.

Ta ett seriöst snack med honom nån gång och säg att du förstår att han är reserverad efter dina svek, men att det blir ohållbart att leva ihop om han aldrig nånsin tänker förlåta dig fullt ut.

Förstår hur du menar och håller med, men jag tror man sällan får ett bra förhållande efter en otrohet. Den förstör alldeles för mycket på allt för många plan för att man ska kunna ha ett fungerande förhållande. Jag tror att det vanligaste är att man fortsätter tillsammans i ett väldigt trasigt förhållande ett tag för att man har svårt att släppa taget om tryggheten och i och med att man lever i ett trasigt förhållande så fördjupar man bara klyftan och avskyn mot varandra tills det inte längre finns något kvar av det man en gång kände för varandra, man lever kvar av pliktkänsla, skam, rädsla, osv. Dvs inga bra saker att bygga ett bra förhållande på

Jag förstår hur du menar och jag vill ju inte förminska mig själv. Jag försöker leva ut och ha en intressant och rolig tillvaro i det jag gör. Läser intressanta böcker, har ett roligt jobb etc. Tror att även min otrohet lite beror på det, att jag på något sätt var onöjd i mig själv och mitt liv och mina känslor i livet som är så jag försöker lära mig hantera det och vara mer nöjd rent allmänt.

Han har inte förlåtit mig än och kommer kanske aldrig att göra det. Då vet jag inte för även om jag själv kan tänka mig leva i en halvdan relation så känns det inte okej från hans håll. Så får se då. Men två år är inte lång tid. Mina svek var ju inte engångssvek utan pågick en längre tid. Så då måste det ju ta några gånger längre att bearbeta och ändra sig. Sedan så sade jag mellan de två otroheterna att jag aldrig skulle göra så mer etc och lovade runt och höll det sedan inte. Så det är inte konstigt att han behöver mer för att kunna lita på mig nu. Det har ändå blivit lite bättre. Förstärkt gick jag aldrig ut själv (självvalt, inget tvång men ville inte han skulle bli osäker). Sedan började jag gå till affären ibland, till läkaren någon gång eller BVC. Sedan ännu senare började jag jobba igen. Så det är väldigt gradvis.

Vi kan ändå ha roligt ihop ibland och prata om intressanta saker, se en tvserie och ha sex någon enstaka gång så det är inte så kyligt kompismässigt. Vi kan umgås med gemensamma vänner tillsammans nu också vilket vi inte gjorde i början. Kanske är det till vänskap och tillit vi behöver komma först och sedan se om det uppstår nya känslor från hans sida eller inte. Jag vill inte ha bråttom. Jag vill ge allt jag har och hoppas att det är tillräckligt. Han har sagt att han vill att det ska bli bra mellan oss igen men att han inte vet hur. Och jag tänker att det är mitt ansvar. Det är ju jag som har förstört.

Men det jag tänkte var likt med TS tjej var inte bara otroheterna utan även annat jag har att jobba med som att kanske köra över honom på andra sätt. Vi skaffade tex barn för att jag ville det. Har flyttat för att jag ville det. Han tog ett jobb jag föreslog skulle vara bra "nu när vi har familj" istället för att studera vidare som han ville. Så det är också på min agenda nu, att hjälpa honom hitta tillbaka till sina drömmar. Så nu ska jag försörja oss medan han ska få studera vidare och sådana saker. Och det gör jag lättast när vi är ihop men jag skulle vilja hjälpa med det oavsett eftersom jag känner att jag trampat på hans drömmar tidigare. Han mår inte alls bra nu och är deprimerad och emotionellt utbränd så jag försöker få honom att hitta tillbaka till sin livsglädje. Vill han inte vara med mig mer sedan så har jag åtminstone gjort det.