Maken nekar mig sex

Absolut det sämsta förlaget ever! När vi väl har sex här hemma så är det riktigt kvalitetssex och det är en av orsakerna till att jag aldrig skulle byta ut min man. Finns naturligtvis mängder med andra orsaker också. Män som tror att de är guds lilla gåva till kvinnor och inte har ett uns ödmjukhet inför sin egen förträfflighet i sängen och annars i livet är svårt avtändande. Så lilla gubben, du får ett nej på det...

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Förstår inte varför folk klagar här inne.

Prata med sin respektive om det inte löser sig så byt ut honom/henne.

Lite ironi bör alla tåla.

Men följande sanning gäller alla.

Är man inte nöjd klaga inte utan byt.

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Förstår din frustration, och detta med att "prata, prata, prata". Men så här, i min bok så är det skillnad på att "prata" och att prata.

Min fru tycker att hon är duktig på att prata, jag tycker ibland att det mest blir "tjat" eller så pratar vi/hon bara om "värdsliga saker" som inte handlar om oss, som ett vuxet par som lever i en relation. Jag tycker snarare ibland att vi sällan pratar, om mer väsentliga saker. Mycket av kommunikationen handlar om "vardagen", om "logistik", om "vem gör vad?"... Det är givetvis viktigt att prata/kommunicera om det också, men har man en svacka i ens relation, så är det viktigt, anser jag, att man sätter av tid för att prata om lite mer "väsentliga" (relationen) saker än enbart vem som svänger förbi ICA, vem som ser till att barnen kommer iväg på en aktivitet, vem byter till vinterdäck på bilen etc...

 Så, jag säger det igen () - prata. Men släpp fokuset på just sex och varför sex just nu uteblir i er relation.

Din make nämner att det beror på stress (vanligt förekommande!), men varför inte då prata om just stress (istället för sex, och huruvida han runkar eller inte).

För mycket stress i ens liv, i en relation, kan ju vara minst lika illa som att man har för lite sex.

En annan sak kan vara att släppa tanken på att direkt hitta en lösning. Återigen, jag förstår din frustration, och är man frustrerad så vill man hitta en lösning, så fort det går (!). Men jag får känslan av att allt ert "prat" handlar om det utblivna sexet, och din makes uteblivna lust. Han säger att det beror på stress (men ni verkar inte "attackera" den biten!?). Du för in samtalet på "runka mindre" - han säger "ok, kan testa, men jag tror inte det gör någon skillnad". Du väntar på "resultat"...

Jag tror att ni måste närma er på ett "djupare" plan (det där lät jäkligt flummigt!!). Våga prata om stress, självförtroende, självkänsla, kärlek, vad ni betyder för varandra etc. Inte bara direkt gå på själva "problematiken". Din make bör ju kunna sätta ord på sin stress - vad kommer den av?, varför?, finns det någon "ljusning" längre fram?, kan man göra något, kortsiktigt, långsiktigt?

Du bör ju prata om detta med självförtroende, självkänsla, din koppling till sex när det gäller dessa bitar. Vad kan du göra? Vad kan din make göra?

Det jag inte tror på dock, är att ni pratar och kommer fram till att det beror på X,Y,Z och så "släpper ni det", ni ger inte varandra ett "commitment" att jobba på det.

Då är risken överhängande att ni blir kvar på varsin sida kring problemet. Du fortsätter att vara frustrerad, eller backar bort, blir tillslut bitter eller "ger upp". Din make fortsätter att känna stress, tror att stress är en "ok" anledning till att avstå sex (min fru förstår säkert! Jag har ju sagt det!), kanske leder det till dåligt samvete (vilket han säkert redan har), stress i vardagslivet hemmavid, andra slitningar etc.

Tuff sits som sagt!

Jag har läst era kommentarer och funderar på hur jag ska gå vidare. Vi har pratat om det, och han säger att han har noll sexlust just nu pga stress. Men detta har som sagt hållit på länge. Jag bad honom sluta runka, för att det kanske skulle göra honom mer sugen på sex. Men han säger att han i stort sett aldrig runkar längre heller, men visst han kunde pröva, sa han. Inget positivt resultat än.

Alla ni säger i stort sett samma sak: prata. Men vi har ju pratat. Vi gör ju bara det. Pratar pratar pratar. Tänkte föreslå nån sex-coach eller nåt, men är lite rädd att maken blir ännu mer anti sex om jag lägger fram det förslaget. Sista månaden (efter runk-pratet) har jag backat helt. Bestämt mig för att inte pressa honom utan bara leva vidare i vardagen, pussa honom och krama honom och visa att jag tycker han är attraktiv. Men sen inget mer. Jag sa till honom att han får gärna ta steget om runk-pratet ger resultat. Men som sagt, inget än. Så jag får väl vänta. Mitt självförtroende börjar gå åt pipsvängen...

Han är inte otrogen.

Ja alltså, jag redogör inte här om hela diskussionerna, utan fokuserar bara på just sex i detta inlägg. Självklart pratar vi om allt annat också. Jag vet vad hans stress beror på och han både söker annat jobb och försöker byta avdelning på sitt jobb. Vi försöker göra avstressande saker tillsammans och vi pratar mycket musik och politik (våra intressen).

Jag vill inte prata om mitt dalande självförtroende, då jag inte vill ge honom dåligt samvete. Däremot har vi en sån ärlig kommunikation, att vi båda kan säga när som helst: "jag behöver bekräftelse just nu" och då brukar den andre hitta på något för en som visar kärlek och uppskattning. Det kan vara en myskväll hemma, en konsert eller bara en kram och fina ord. Detta gör vi båda. Vi har egentligen ett bra förhållande, men jag känner att mitt humör mer och mer börjar gå åt ett negativt håll, och maken är mer trött än för bara några veckor sedan. Det går åt fel håll. Jag saknar honom.

Ja alltså, jag redogör inte här om hela diskussionerna, utan fokuserar bara på just sex i detta inlägg. Självklart pratar vi om allt annat också. Jag vet vad hans stress beror på och han både söker annat jobb och försöker byta avdelning på sitt jobb. Vi försöker göra avstressande saker tillsammans och vi pratar mycket musik och politik (våra intressen).

Jag vill inte prata om mitt dalande självförtroende, då jag inte vill ge honom dåligt samvete. Däremot har vi en sån ärlig kommunikation, att vi båda kan säga när som helst: "jag behöver bekräftelse just nu" och då brukar den andre hitta på något för en som visar kärlek och uppskattning. Det kan vara en myskväll hemma, en konsert eller bara en kram och fina ord. Detta gör vi båda. Vi har egentligen ett bra förhållande, men jag känner att mitt humör mer och mer börjar gå åt ett negativt håll, och maken är mer trött än för bara några veckor sedan. Det går åt fel håll. Jag saknar honom.

Ja alltså, jag redogör inte här om hela diskussionerna, utan fokuserar bara på just sex i detta inlägg. Självklart pratar vi om allt annat också. Jag vet vad hans stress beror på och han både söker annat jobb och försöker byta avdelning på sitt jobb. Vi försöker göra avstressande saker tillsammans och vi pratar mycket musik och politik (våra intressen).

Jag vill inte prata om mitt dalande självförtroende, då jag inte vill ge honom dåligt samvete. Däremot har vi en sån ärlig kommunikation, att vi båda kan säga när som helst: "jag behöver bekräftelse just nu" och då brukar den andre hitta på något för en som visar kärlek och uppskattning. Det kan vara en myskväll hemma, en konsert eller bara en kram och fina ord. Detta gör vi båda. Vi har egentligen ett bra förhållande, men jag känner att mitt humör mer och mer börjar gå åt ett negativt håll, och maken är mer trött än för bara några veckor sedan. Det går åt fel håll. Jag saknar honom.