Varför valde du att bli bonusföräldrer?
Var det rätt val?Har du ångrat nångång?
Var det rätt val?Har du ångrat nångång?
Huvudet på spiken, det var precis det jag menade. Den som inte har barn kommer inte ens på tanken att protestera mot vart man kan bo, utan det är liksom självklart att föräldern styr det. Det finns ju även många andra grejer som är "självklara" att följa för den som inte har barn.
Precis som du skriver så är det småsakerna som tillslut blir anledningen till att man härsknar ordentligt på hela situationen.
Nu var det ju annorlunda för er eftersom mamman tog dottern och flyttade. Hade hon inte gjort det utan bott bredvid så gissar jag att han haft vv, och då hade ni blivit hänvisade till närområdet.
Oftast rör det sig om lite äldre barn där det redan finns ett etablerat umgänge, det är inte många föräldrar som skulle ge upp det.
Men jag ger mig inte i att det faktiskt är styrt. En man med barn med flera olika kvinnor betyder problem, då blir det ännu svårare och fler det ska passa in med när det gäller semestrar osv.
Det kan va tillräckligt svårt med bara en som vägrade följa avtalet och körde sitt eget race.
Överkörd har jag inte blivit, men det är tack vare att jag har ett jävla humör. Men allt kantades av konflikter och eftersom att jag inte backade, så drevs det till sin spets istället.
Nu i efterhand så har han själv kommit på att jag faktiskt hade rätt i mycket av det vi bråkade om.
Vet ochså min förra granne ,som flyttade till en man med två småbarn hemma.Mamman hade lämnat familjen och flyttat långt bort.Så grannen hjälpte aktivt med barnen och blev som extramamma till dom.Senare fick hon två egna barn med mannen.Nu är bonusbarnen stora och hennes egna barn mindre.Hon klagade aldrig på nåt.
När jag läser här så inser jag vilken tur jag haft. Jag har en rätt stor erfarenhet av bonusbarn. Mina barns pappa hade två barn sedan tidigare och jag har aldrig haft några problem med dem. De är snarare en tillgång och halvsyskon (som det så fint heter) till de gemensamma barnen dom vi fick. När det blev slut med barnens pappa blev jag tillsammans med en man med tre barn och de barnen kan jag sakna än idag. Väldigt fina barn. Men sedan två år tillbaka har jag mött den man jag planerar leva resten av mitt liv med och han har en tonårsson, även honom är jag otroligt fäst vid och ser som en förebild för mina egna barn som är yngre. Så jag är otroligt tacksam över att jag endast har positiva erfarenheter. Jag kämpar däremot med andra jobbiga känslor och det handlar om att jag alltid har svårt i mitt inre att stå ut med att det finns en mamma som alltid kommer vara involverad i våra liv pga barnet. Jag har högt integritetsbehov och svartsjukekänslor (som jag aldrig visar eller pratar om) gentemot att min älskade faktiskt har barn med någon annan. Men det är mina problem och känslor som jag aktivt arbetar med utan att det ska drabba någon annan. Så, ja jag valde mitt livs kärlek och hans son för att jag älskar dem. Men jag hade gärna sluppit känna det jag gör inför sonens mamma.