• Anonym (Jag)

    Varför valde du att bli bonusföräldrer?

    Var det rätt val?Har du ångrat nångång?

  • Svar på tråden Varför valde du att bli bonusföräldrer?
  • Brumma
    Ess skrev 2017-11-09 16:12:36 följande:

    Huvudet på spiken, det var precis det jag menade. Den som inte har barn kommer inte ens på tanken att protestera mot vart man kan bo, utan det är liksom självklart att föräldern styr det. Det finns ju även många andra grejer som är "självklara" att följa för den som inte har barn.

    Precis som du skriver så är det småsakerna som tillslut blir anledningen till att man härsknar ordentligt på hela situationen.


    Ännu en sak som du kategoriserar.

    Nej, det är inte självklart att föräldern bestämmer vart man ska bo. Vi flyttade ganska långt från mannens bostad och nej, det var inte pga hans dotter. Vi bestämde vr VI ville bo, utgick från arbete och kommunikationer och sökte efter hus i området.

    Om du upplevt det med din partner att det vit en massa självklara saker som du inte kunnat vara medbestämmande i så försåg jag om du "härskna till" - men du har inte levt samma liv som alla andra bobusföräldrar. Du har levt DITT liv.
  • Ess
    Brumma skrev 2017-11-09 16:41:04 följande:
    Ännu en sak som du kategoriserar.

    Nej, det är inte självklart att föräldern bestämmer vart man ska bo. Vi flyttade ganska långt från mannens bostad och nej, det var inte pga hans dotter. Vi bestämde vr VI ville bo, utgick från arbete och kommunikationer och sökte efter hus i området.

    Om du upplevt det med din partner att det vit en massa självklara saker som du inte kunnat vara medbestämmande i så försåg jag om du "härskna till" - men du har inte levt samma liv som alla andra bobusföräldrar. Du har levt DITT liv.
    Nu var det ju annorlunda för er eftersom mamman tog dottern och flyttade. Hade hon inte gjort det utan bott bredvid så gissar jag att han haft vv, och då hade ni blivit hänvisade till närområdet.
    Oftast rör det sig om lite äldre barn där det redan finns ett etablerat umgänge, det är inte många föräldrar som skulle ge upp det.

    Men jag ger mig inte i att det faktiskt är styrt. En man med barn med flera olika kvinnor betyder problem, då blir det ännu svårare och fler det ska passa in med när det gäller semestrar osv.
    Det kan va tillräckligt svårt med bara en som vägrade följa avtalet och körde sitt eget race.
  • Ess
    Anonym (pappa) skrev 2017-11-09 16:19:23 följande:
    De flesta bonusfamiljer jag känner, och det är en del, eftersom jag är lärare, har bestämt gemensamt var de ska bo. I min familj var det närmast jag som bestämde var vi skulle bo, eftersom min familj är viktig för mig och hans hade redan flyttat 30 mil, så där var några kilometer hit eller dit mindre viktigt.

    Det är jättesynd om dig om du känner att du har blivit överkört hela ditt förhållande med en man med barn, men å andra sidan hade du ju kunnat sätta stoppför dig själv om ni inte kunde eller ville kompromissa och komma överens.
    Överkörd har jag inte blivit, men det är tack vare att jag har ett jävla humör. Men allt kantades av konflikter och eftersom att jag inte backade, så drevs det till sin spets istället.
    Nu i efterhand så har han själv kommit på att jag faktiskt hade rätt i mycket av det vi bråkade om.
  • Brumma
    Ess skrev 2017-11-09 17:12:32 följande:

    Nu var det ju annorlunda för er eftersom mamman tog dottern och flyttade. Hade hon inte gjort det utan bott bredvid så gissar jag att han haft vv, och då hade ni blivit hänvisade till närområdet.

    Oftast rör det sig om lite äldre barn där det redan finns ett etablerat umgänge, det är inte många föräldrar som skulle ge upp det.

    Men jag ger mig inte i att det faktiskt är styrt. En man med barn med flera olika kvinnor betyder problem, då blir det ännu svårare och fler det ska passa in med när det gäller semestrar osv.

    Det kan va tillräckligt svårt med bara en som vägrade följa avtalet och körde sitt eget race.


    Ja, till visst del är det styrt.

    Men du hävdar i dina inlägg att en bonusförälder utan egna barn alltid ger mer än vad man får tillbaka. Det är ju individuellt.

    Gör man ett aktivt val och anser att man får ngt man inte vill vara utan genom att bo nära barnet så kan ju det ge betydligt mer än om man gör ett aktivt val att bosätta sig långt därifrån. Det jag vill säga är att det styrda inte alltid är något man blir tvingad till eller att man väljer det för att ens parter inte vill flytta.
  • Anonym (siv)
    Ess skrev 2017-11-09 17:24:11 följande:

    Överkörd har jag inte blivit, men det är tack vare att jag har ett jävla humör. Men allt kantades av konflikter och eftersom att jag inte backade, så drevs det till sin spets istället.

    Nu i efterhand så har han själv kommit på att jag faktiskt hade rätt i mycket av det vi bråkade om.


    Kan du ge nåt exempel på vad han insåg i efterhand? Det där låter som där jag är nu, massa konflikter. Men jag tycker inte det är lätt att veta att jag har rätt men jag kan inte bara lägga mig platt längre. Jag har försökt med samarbete kring hans barn, eftersom jag ansåg det rätt men det har funnits så konstiga förväntningar på vilken roll jag har, som kändes helt fel, att jag gjort helt om och tar inte i nåt som gäller hans barn.
  • Anonym (Jag)

    Vet ochså min förra granne ,som flyttade till en man med två småbarn hemma.Mamman hade lämnat familjen och flyttat långt bort.Så grannen hjälpte aktivt med barnen och blev som extramamma till dom.Senare fick hon två egna barn med mannen.Nu är bonusbarnen stora och hennes egna barn mindre.Hon klagade aldrig på nåt.

  • Ess
    Anonym (siv) skrev 2017-11-09 20:50:21 följande:
    Kan du ge nåt exempel på vad han insåg i efterhand? Det där låter som där jag är nu, massa konflikter. Men jag tycker inte det är lätt att veta att jag har rätt men jag kan inte bara lägga mig platt längre. Jag har försökt med samarbete kring hans barn, eftersom jag ansåg det rätt men det har funnits så konstiga förväntningar på vilken roll jag har, som kändes helt fel, att jag gjort helt om och tar inte i nåt som gäller hans barn.
    Det är så himla mycket, men tex så sprang han och passade upp dem och bredde mackor och serverade dricka. Vi kunde inte gå hemma från för länge om det var varmt för då kunde ju de stackars barnen svimma av törst. Kom då ihåg att det gällde tonåringar.........

    Han hade lovat dem när de skiljdes att han aldrig skulle flytta.
    Vi bodde i ett litet rum på vinden när hela mellanvåningen stod tom förutom vh.

    Överlag så var det så att jag tyckte att barnen betedde sig som småbarn, och de behandlades likadant. Jag funderade tom över om de led av något dolt handikapp med tanke på hur de behandlades.

    Sen fanns det vissa egenskaper och åsikter som han tillskrev dem och som han höll stenhårt på. Men som barnen själva sa att de aldrig tyckt/sagt. Och att andra saker ju va när de var små och nu tyckte de inte alls så längre.

    Det är så mycket att de är svårt att plocka ut nu i efterhand, man kommer mest ihåg allt bråk och tjafs som var.

  • Anonym (Klöver)
    Ess skrev 2017-11-11 09:30:36 följande:
    Det är så himla mycket, men tex så sprang han och passade upp dem och bredde mackor och serverade dricka. Vi kunde inte gå hemma från för länge om det var varmt för då kunde ju de stackars barnen svimma av törst. Kom då ihåg att det gällde tonåringar.........

    Han hade lovat dem när de skiljdes att han aldrig skulle flytta.
    Vi bodde i ett litet rum på vinden när hela mellanvåningen stod tom förutom vh.

    Överlag så var det så att jag tyckte att barnen betedde sig som småbarn, och de behandlades likadant. Jag funderade tom över om de led av något dolt handikapp med tanke på hur de behandlades.

    Sen fanns det vissa egenskaper och åsikter som han tillskrev dem och som han höll stenhårt på. Men som barnen själva sa att de aldrig tyckt/sagt. Och att andra saker ju va när de var små och nu tyckte de inte alls så längre.

    Det är så mycket att de är svårt att plocka ut nu i efterhand, man kommer mest ihåg allt bråk och tjafs som var.
    Minns när exet skulle jobba de helger hans ungar skulle vara hos oss och jag fick gå upp i ottan och serva dem...  jag fattar än idag inte varför jag gjorde det.

    Priset togs när han trodde att hans ungar skulle vara med på vårt bröllopsfoto... visserligen min son också men det blev det inget av med.
    Hans TRE ungar som jag inte ens tyckte något vidare om...
    Min son ville inte heller vara med på någon "fånig" bild som han själv uttryckte det.

  • Anonym (siv)
    Ess skrev 2017-11-11 09:30:36 följande:
    Det är så himla mycket, men tex så sprang han och passade upp dem och bredde mackor och serverade dricka. Vi kunde inte gå hemma från för länge om det var varmt för då kunde ju de stackars barnen svimma av törst. Kom då ihåg att det gällde tonåringar.........

    Han hade lovat dem när de skiljdes att han aldrig skulle flytta.
    Vi bodde i ett litet rum på vinden när hela mellanvåningen stod tom förutom vh.

    Överlag så var det så att jag tyckte att barnen betedde sig som småbarn, och de behandlades likadant. Jag funderade tom över om de led av något dolt handikapp med tanke på hur de behandlades.

    Sen fanns det vissa egenskaper och åsikter som han tillskrev dem och som han höll stenhårt på. Men som barnen själva sa att de aldrig tyckt/sagt. Och att andra saker ju va när de var små och nu tyckte de inte alls så längre.

    Det är så mycket att de är svårt att plocka ut nu i efterhand, man kommer mest ihåg allt bråk och tjafs som var.
    Jag känner igen en del av det där. Jag har också funderat, inte över dolda handikapp, men att han behandlats som om det är något fel på honom och vad det gör med en människa. Jag märker att han tycker att han kan komma undan med mycket bara han säger rätt saker till sin pappa.
    Det där med hur ni bodde, det går ju att förstå att en förälder inte ändrar på saker och ting från en dag till en annan men har man träffat en ny partner så bör ju föräldern så småningom göra plats för den nya partnern. Håller man på så där bekräftar man bara för barnen att den nya inte betyder nåt eller får ta någon plats och att pappa och barn kan fortsätta sina liv som om hon inte fanns. Det har jag bråkat mycket med min sambo om. 
  • Anonym (siv)
    Anonym (Klöver) skrev 2017-11-11 13:24:28 följande:
    Minns när exet skulle jobba de helger hans ungar skulle vara hos oss och jag fick gå upp i ottan och serva dem...  jag fattar än idag inte varför jag gjorde det.

    Priset togs när han trodde att hans ungar skulle vara med på vårt bröllopsfoto... visserligen min son också men det blev det inget av med.
    Hans TRE ungar som jag inte ens tyckte något vidare om...
    Min son ville inte heller vara med på någon "fånig" bild som han själv uttryckte det.
    Det är sannerligen ingen bra grogrund att bygga en relation till bonusar genom att få sin helgsömn förstörd. 

    Överlag saknar jag diskussionen om föräldrars ansvar för att deras barn ska fungera ihop med deras nya partner. Det verkar finnas så mycket gemene man anser att den nya partnern måste göra när den träffar en person som har barn men väldigt lite föreställningar om vad föräldern måste göra för både barn och partner. Inte konstigt att man tror att man måste ställa upp på saker som man sedan med lite mer erfarenhet och eftertänksamhet inser har varit helt fel och rentav kontraproduktivt. 
  • Ess
    Anonym (siv) skrev 2017-11-11 16:38:39 följande:
    Jag känner igen en del av det där. Jag har också funderat, inte över dolda handikapp, men att han behandlats som om det är något fel på honom och vad det gör med en människa. Jag märker att han tycker att han kan komma undan med mycket bara han säger rätt saker till sin pappa.
    Det där med hur ni bodde, det går ju att förstå att en förälder inte ändrar på saker och ting från en dag till en annan men har man träffat en ny partner så bör ju föräldern så småningom göra plats för den nya partnern. Håller man på så där bekräftar man bara för barnen att den nya inte betyder nåt eller får ta någon plats och att pappa och barn kan fortsätta sina liv som om hon inte fanns. Det har jag bråkat mycket med min sambo om. 
    Att flytta in hos någon är ingen hit alls, bara att flytta en stol till ett annat hörn blir en jätte diskussion. 
    Han insåg själv när vi pratade om gemensamma barn att det inte skulle funka att bo kvar i det huset. Det var både för att skolorna i området var under all kritik och för att vi hade fått ta de tidigare barnens rum, utan att direkt ha någonstans att göra av dem istället. Då var det bättre att köpa ett annat hus där de fick ta de anvisade rummen. Egentligen var detta huset också för litet men läget var superbra, så det hankade sig fram tills de blev 18 och umgänget upphörde. Men det var ju ändå mycket tjafs innan de slutade komma, för han vågade inte ställa några krav alls på dem. Vändningen kom när vi fått två gemensamma barn och jag bara slängde över halva ansvaret på honom även när de tidigare var här, för då orkade han inte med att ge dem samma service längre, utan då började han faktiskt ställa lite krav på dem att de skulle agera sin ålder. 


  • Lumina77

    När jag läser här så inser jag vilken tur jag haft. Jag har en rätt stor erfarenhet av bonusbarn. Mina barns pappa hade två barn sedan tidigare och jag har aldrig haft några problem med dem. De är snarare en tillgång och halvsyskon (som det så fint heter) till de gemensamma barnen dom vi fick. När det blev slut med barnens pappa blev jag tillsammans med en man med tre barn och de barnen kan jag sakna än idag. Väldigt fina barn. Men sedan två år tillbaka har jag mött den man jag planerar leva resten av mitt liv med och han har en tonårsson, även honom är jag otroligt fäst vid och ser som en förebild för mina egna barn som är yngre. Så jag är otroligt tacksam över att jag endast har positiva erfarenheter. Jag kämpar däremot med andra jobbiga känslor och det handlar om att jag alltid har svårt i mitt inre att stå ut med att det finns en mamma som alltid kommer vara involverad i våra liv pga barnet. Jag har högt integritetsbehov och svartsjukekänslor (som jag aldrig visar eller pratar om) gentemot att min älskade faktiskt har barn med någon annan. Men det är mina problem och känslor som jag aktivt arbetar med utan att det ska drabba någon annan. Så, ja jag valde mitt livs kärlek och hans son för att jag älskar dem. Men jag hade gärna sluppit känna det jag gör inför sonens mamma.

Svar på tråden Varför valde du att bli bonusföräldrer?