• slyter

    Ta hand om pappas fru?

    Min pappa och hans fru träffades när jag var i 12-års åldern. Hon har aldrig varit särskilt trevlig mot mig och gjort klart att hon inte ser mig som en del av hennes familj. Jag ser inte heller henne som en del av min familj.

    Jag bodde varannan vecka hos mina föräldrar efter deras skilsmässan men nåt år efter att pappa träffat sin nya kvinna så flyttade han till hennes stad ca 10 mil bort. Då blev det varannan helg, i bästa fall, för ofta hade de andra planer så umgänget med mig blev inställt. Till slut var jag knappt där alls, jag ville inte och pappa la inte två strån i kors för att träffa mig.

    Pappa och nya frun har inga gemensamma barn men de och hennes barn har fungerat som en sammansvetsad familj. Jag har stått utanför som en ovälkommen gäst. I vuxen ålder har min relation med pappa varit dålig och i perioder obefintlig. Jag har vart väldigt ledsen för hur han behandlat mig.

    Pappa är en bra bit över 80 år nu och bor på ett äldreboende sen några år tillbaka. Sen han flyttade dit har vi träffats mer. Jag hälsar på 1-2 ggr i månaden och då träffas vi ju utan hans fru som bor kvar i deras lägenhet. Jag och pappa har så smått börjat reparera vår relation. han har antytt att han ångrar sin del i hur det blivit mellan oss. Jag är glad för det. 

    Men så i förra vecka ringde en sköterska från sjukhuset och berättade för mig att pappas fru ramlat och brutit lårbenet. Hennes barn bor långt borta (en utomlands, en i andra ändan av landet). Nu ville de att jag skulle komma och vara med på nåt möte om nya fruns behov efter benbrottet. 

    Jag blev först helt häpen att de ens ringde mig, jag är ju inte släkt eller ens vän med henne. Sen förstod jag att de försökt få med hennes barn men de inte kunnat komma. Jag har ingen alls lust. Inte för att jag inte har tid med nåt möte, men för att jag inte har lust att engagera mig i den här kvinnan. Ingen lust alls faktiskt. 

    Jag sa det till sköterskan, att jag inte är anhörig och att de får kontakta hennes egna barn om de vill ha nån med på mötet. Det hade de gjort, sa hon men ingen kunde. Idag ringde nya fruns son och var skitarg för att jag inte ställer upp. Han antydde också att jag borde hälsa på hans mamma, för han kunde inte komma dit förrän om flera dagar. Jag mumlade nåt halvt till svar, men ju mer jag tänker på det så vill jag verkligen inte!

    Har jag skyldighet att ställa upp för henne? Ska jag plötsligt vara familj nu när det kommer till att ställa upp?

  • Svar på tråden Ta hand om pappas fru?
  • viseversa
    sslyter skrev 2017-11-15 13:20:26 följande:
    Det var tydligen pappas fru som sagt att de kunde ringa mig när hennes barn inte kunde komma. Vet inte om hon vill att jag kommer eller för hennes talan, men det var hennes förslag i alla fall.

    Sen när hennes son ringde och var arg så var det väl för att vården ringt honom och meddelat att jag inte tänkte komma.

    Jag vet inte riktigt vad ett sånt här möte går ut på. När pappa kom till boendet var jag inte inbjuden att delta på möten, kanske för att frun gjorde det? Hon är helt klar i huvudet vad jag förstår, bara brutit benet nu. 

    Emellanåt känner jag mig skyldig som säger nej. Och emellanåt känns det som att nej, jag ska fan inte... Alltid svårt att säga nej, men det här vill jag verkligen inte göra för henne. 
    Men stå på dig. Hon har behandlat dig som skit. Skit ska skit ha.
  • Anonym (J)
    Anonym (X) skrev 2017-11-15 17:27:36 följande:

    Det kanske kan få hennes barn att tänka till.


    TS kan kanske frågar om sonen hälsar på en gäng gamlingar han knappt känner...
  • Anonym (Ha)

    Hennes ungar får väll åka. Hade inte lyft ett finger för en kärring som behandlat mig skit i hela sitt liv. Punkt slut

  • legomum

    Hade jag varit i din sits hade jag aldrig ställt upp. Hon som vuxen exkluderade dig från familjen det var hennes val.

    Gör du som du känner i själ och hjärta så mår du bra sen också

  • Canadasvensk

    TS - det din styvmamma har råkat ut för kallas Karma Bitch!

    Du behöver inte lyfta ett finger för henne.

    Lycka till med far din!

  • Anonym (Skit i)

    Skit i henne. Du är inte skyldig henne ett jota ts. Och du behöver inte skämmas för det heller.

  • Palestrina

    Det beror väl på vilken människa man vill vara och vad man orkar med, både i termer av omsorg och att säga nej till att hjälpa. Jag säger inte att ts har några skyldigheter mot kvinnan, men det är ändå pappans fru. Jag vet inte hur jag hade gjort i ts ställe. Det finns ju människor som inte har några anhöriga alls, rimligtvis har vården en plan för dem. Nej, jag hade sagt nej, tror jag.

  • Anonym (SåÄrDet)

    Men skärp dig och ta ditt ansvar! Är det så svårt?

  • Rakad Apa
    Anonym (SåÄrDet) skrev 2017-11-16 21:05:44 följande:

    Men skärp dig och ta ditt ansvar! Är det så svårt?


    Vilket ansvar?
    ?Livet är för viktigt för att tas på allvar.? - Oscar Wilde
  • nevermind

    Aldrig i livet att jag hade ställt upp på det!!! Svara inte när de ringer nästa gång.

  • Anonym (SåÄrDet)
    Rakad Apa skrev 2017-11-16 21:39:18 följande:

    Vilket ansvar?


    Vad hände med love thy neighbour?
  • Ess

    Jag fattar inte hur frun tänkte när hon uppgav ts som närstående. 
    Själv skulle jag aldrig uppge makens barn som närstående. Det är inte så illa som i ts, men vi är inte varken familj eller närstående till varann.
    Umgås vi inte ens så i helvete heller jag skulle vilja ha dem med på mitt vårdplaneringsmöte.

  • Ess
    Plupp73 skrev 2017-11-16 20:04:02 följande:

    Lustigt, en av de få trådar där verkligen alla är överens....


    Ja precis, det är inte ofta det händer.
  • sextiotalist
    Anonym (SåÄrDet) skrev 2017-11-17 06:34:40 följande:
    Vad hände med love thy neighbour?
    Men  nu är det ingen sådan relation mellan ts och hennes pappas fru. Kvinnan har uppenbarligen inte gjort något så att hon kan få en sådan relation med ts.
  • Anonym (Skit i)
    sextiotalist skrev 2017-11-17 10:27:15 följande:
    Men  nu är det ingen sådan relation mellan ts och hennes pappas fru. Kvinnan har uppenbarligen inte gjort något så att hon kan få en sådan relation med ts.
    Äh denna person är bara ute efter att provocera. Strunta i människan.
  • Anonym (Stefan)

    Strunta i henne och hennes barn.Du har inget med henne att göra (inte samma blod)
    Som sagt hennes barn får komma ,ringer dem igen så skit i dem .

    Har varit med om detta själv så jag vet  hur det är.Låt dem bli arga men skit i det.Deras ansvar inte ditt.

  • Anonym (xy)
    Anonym (Stefan) skrev 2017-11-17 10:54:48 följande:

    Strunta i henne och hennes barn.Du har inget med henne att göra (inte samma blod)
    Som sagt hennes barn får komma ,ringer dem igen så skit i dem .

    Har varit med om detta själv så jag vet  hur det är.Låt dem bli arga men skit i det.Deras ansvar inte ditt.


    Jag håller med om att ts inte ska bry sig om att hennes barn blir arg. Man kan undra vilken föreställning hennes barn har växt upp med av deras familj, Däremot tycker jag det är helt fel att prata om att man inte har nåt med henne att göra för att de inte har samma blod. Jag har själv en sambo med barn och det barnet pratar ofta om blodsband och har många föreställningar om vad jag får och inte får göra pga inget blodsband. Här pratar jag om ett barn (inget vuxet barn) och även om jag försöker att komma ihåg att det är ett barn som pratar så tycker jag också att hens sätt att prata förstärker avståndet. Hen behöver inte älska mig, hen får ha sina åsikter om mig men det finns saker som hen är för liten att förstå. Jag tror man kan ha mycket bra relationer även utan blodsband och jag tycker det är synd att lägga vikt vid det. 
    Ville bara säga detta apropå att ha samma blod eller inte. 
  • Anonym (Du är bättre än dom)

    Först vill jag klargöra att jag tycker att du inte har några som helst skyldigheter gentemot din pappas fru med tanke på hennes behandling av dig.

    Men om du nu skulle vilja vara den ?större människan? i det hela (vilket du redan är, förstå mig rätt) och ha tid och ork att hjälpa henne så skulle jag i ditt fall vara jävligt tydlig med att det BARA är för din pappas skull och inte hennes, samt berätta och förklara hur jäkla dåligt hon har behandlat dig genom tiden och verkligen få henne att förstå detta. Ber hon om ursäkt kan det kanske kännas bättre för dig och du kan på sätt och vis kanske ?gå vidare? med det kapitlet av ditt liv.

    Om du absolut inte har tid, ork eller lust med det - skit i det och ha INGET dåligt samvete över det. Du är bättre än henne och hennes barn!

Svar på tråden Ta hand om pappas fru?