Har du koll på din partner?

Hej, efter att ha läst här på forumet så är det uppenbart att folk inte har någon självbevarelsedrift. Man säger sig lita på sin partner i vått och torrt även när det stormar som värst. Deras partner sitter och sms:ar i smyg och träffar nya vänner av motsatt kön till höger och vänster.

Sen gråter man ut i publika forum om hur bedragna de blivit och fattar inte hur det kunnat gå så långt utan att de märkt något.

Jag är inte svartsjuk, men jag vill ju inte bli bedragen. Om min partner skulle gå bakom ryggen på mig så skulle jag vilja upptäcka det i god tid så jag kunde avsluta relationen innan jag blev bedragen.

Jag har alltid en tentakel ute efter faror, så som att ibland om det plingar till i partnerns telefonen för frekvent eller på en konstig tid så kan jag ibland kolla i startskärmen vem det är som skickat.

Kommer jag hem och hör partnern prata i telefon i ett annat rum så kan jag lyssna lite för att reda ut vem det kan vara på andra änden.

Om det dyker upp en person av motsatt kön och börjar prata med min partner så brukar jag kort kolla intentioner i kroppsspråk och liknande.

Det vill säga att jag försöker ha lite koll då och då så jag inte seglar helt i blindo om något skulle uppkomma. Det är inget jag grubblar över eller lägger någon vikt i men jag gör det då och då när jag märker att något inte följer det dagliga mönstret.

Jag litar på min partner till 99%, men det finns alltid den lilla procenten där jag vet att vi alla är människor och jag vet med all säkerhet att att min partner inte känner mig till 100% då jag har ett "jag" i mig som aldrig visas utan ett filter. Så fungerar ju alla om man inte har någon psykisk sjukdom som gör att man bara handlar efter impulser och utan eftertanke.

Är det verkligen så att många av er andra följer någon egen högt uppsatt princip att aldrig snoka? Litar ni verkligen blint på er partner?