Erfarenhet av kravbrev eller dylikt efter misslyckat möte hos familjerätten?

Fint att du försöker men är du inte beredd att dra det vidare är det nog bäst att du gillar läget.

Att tillägga är att vår dotter är 18 månader, och för närvarande är hon hos mig varje helg tills hon börjar dagis i Januari, då blir det varannan vecka.

Men fastställt i meningen att jag bara får acceptera att pass/bytesdagar bestämts i samråd med hennes ex (finns ett äldre halvsyskon) baserat på deras gemensamma barn, och i samråd med hennes arbete...jag har ej fått vara med i "samrådet" eller fastställandet utan får helt enkelt acceptera att det är så det är.

Samarbete kring dagis, var enhälligt bestämmande från mamman, vilket jag bara accepterat nu för annars vägrar hon inskolningen oavsett.

Vad är EV?

I övrigt har jag minimal kontakt med mamman, undviker och duckar så gott jag kan, men när det börjar gå för långt och ut över både dotter och mig, mitt arbete o mitt o min dotters liv måste jag/man få säga det, och det passar sig ej alls, för alternativet om nåt annat än hennes vilja och åsikt finns ej. Försöker kommunicera fint o vettigt med god ton, men får bara kaxighet och bitska svar tillbaka och i slutändan sänker man sig till samma nivå nästan för mamman söker anledningar att starta tjafs, så det är ej alltid så lätt att bära huvudet lite högre.

Men, jag antar att det finns en anledning till de långa väntetider som familjerätt etc har idag, det verkar vara en "trend" att bråka för sakens skull.
Men att man ej är själv om dessa problem är uppenbart, men vad hände med fokus på barnen...

Se till att komma till familjerätten för att få ett fastställt schema. Obstruerar mamman överväg att dra det till tingsrätten. 

EV, Ensam vårdnad - Istället för att ni ska komma övererns om viktiga saker som skola, dagis, boende, vård så får en förälder all besluträtt kring det. Fortfarande gäller umgängesschema och att man bestämmer själv under sin tid.

Ja, jag försöker med familjerätten. Har varit i kontakt med de men det krävs ju att vi båda möts där.

Jag önskar ju att slippa hamna i en fråga om ensam vårdnad för någon av oss, men jag får hålla ut tills vår dotter börjar dagis, och se hur det blir då.

Du får på något sätt välja, jobba för att få till ett fungernade liv för dig och din dotter eller att du fortsätter vika ner dig för ditt ex hela tiden.

Du har helt rätt, är fullt medveten om de val man till slut måste välja mellan och sluta gå vägen på bekostnad av sig själv och barnen. För orkar man ej, så går det i förlängningen ut över barnen.

Men liksom för övriga, det är kampen och känslan av maktlöshet som gör en helt matt bara, man får välja och hoppas man håller hela vägen i mål.

Man blir helmatt och som du säger helt håglös.

Inte varannan vecka ännu, har min dotter varje helg, när hon börjar dagis blir det varannan vecka.

Du är inte maktlös men det krävs energi och tid för att driva det. Tycker du ska överväga ta extern hjälp. Dels för att få ett stöd i vad som är rimligt och inte rimligt, samt också  kunna diskuttera olika handlingslaterntiv och konsekvenser. 

Nu har jag skrivit mejlet. men ännu inte skickat det. Är såå trött på detta. känner mig som en tjatande mamma till honom också.

Oh ja. Det tar mycket tanketid, helt klart.

Skapade ett konto här när man väntade barn, för tips och trix, erfranhetsutbyte etc.

Ironiskt att man gjort sina första inlägg efter att ha kommit på att kolla om det finns fler i samma sits, dvs av helt andra anledningar man först skapade kontot på familjeliv.

Jag hoppas i alla fall att det löser sig för alla på bästa sätt.

Ja, shit vad mycket kraft det tar att känns sig maktlös! Jag har ju även problem med påskrifter av alla slag, kämpade i tre månader för att få påskrift om pass (jag visste att det skulle ta tid så jag hade förstås inte bokat nån resa innan det var klart).

Jag försöker nu få fixat bankärenden men det är som att gå i sankmark. Pappan har gett ett bankkort med hans namn till vår dotter, men där vill knappast jag sätta in pengar. Nu vill jag fixa eget betalkort till henne men då måste båda komma dit eller måste någon skriva på. Det är inget akut, men ändå tär det på mig att det ska vara så svårt att fixa de enklaste saker...

samma sak här. när vi flyttade så vägrade han skriva under flytten, trots att barnet alltid stått skriven hos mig då han inte haft någon kontakt med honom de första tre åren. Allt för att bråka.

Han försökte även förfalska min underskrift och söka till en förskola som han inte alls tillhörde, för att själv få närmre. Detta fick jag veta på omvägar av en slump.

Jag har bevisat verkligen att familjerätten gör inre sitt jobb. De är så efterblivet att de stämmer möten med både pappa och mamman. Mamman har kämpat för att pappa ska dit på möte pappan säger ja de är på väg men FR ringer och avbokar möte för att den personalen har en annan möte. Hur kan de göra så? Det är oacceptabelt att driva med folk på det viset. Om de verkliga bryr sig om barnen då ska de inte driva på det viset. De är så oseriösa och oansvariga själva så alla ni som försvarar dem lägg av med den stilen det är inte ni dom vet hur verkligen de jobbar. Dessutom att stämma någon kostar. Därför vill jag säga föräldrar skaffa ibte barn om ni tänker inte ta eras ansvar för det är barnen som lider. FR borde inte finnas de är för slappa de kan inte tvinga någon pappa eller mamna men de får ringa de men de här ville inte ens ringa. Ussh de bara är där för att känna eras lön men någon hjälp har inte fått de jag känner för de driver bara. Man kan inte vara på väg till mötte som bestämdes tillsammas för att sedan få höra avbokat tid för jag har en annan möte då har de miskött sig verkligen och tillit för de är borta. Kataströff.

FR kan knte hjälpa er om en vägrar de vill inte ens ringa den andra förälder. De får ringa men de vill inte göra. Att gå till Tingsrätten kostar och är mycket jobb som ni måste lägga. Jag skulle aldrig tvinga ena förälder att träffa mina barn det är gan/hon som går miste om dem. Är man oansvarigt så får de skyla sig själva barnen kommer att spotta på de i ansikte när de blir äldre. Rätt åt dem. Gillar inte oansvariga föräldrar.

Vi har redan barnen varannan vecka. Vi vill båda ha barnen lika mycket, så ingen tvingar någon till något. Däremot så handlar det mer om en stabil grund för barnen. Att om vi nu är överens om varannan vecka, så ska det heller inte finnas något fel eller problem i att faktiskt ha det på papper.

Detta är inte enbart för föräldrarna, för att slippa ev framtida konflikter, utan också för att barnen ska kunna veta vad det är som gäller.

F-rätten kan i sin tur inte tvinga någon. Och även om många kanske blir drabbade av det, liksom Jag, så är det så. Därför ville jag ta steget längre. Pappret ska skrivas. Och jag tycker att man är enormt oansvarig som förälder om man inte ser till sitt barn bästa först, snarare än sin egna egoism.

Ingen förlorar av ett samarbete helt enkelt.

Funkar det inte via familjerätten får du dra det till tingsrätten

Det är ju allvarliga saker, att försöka förfalska underskrift... Har du övervägt att försöka få egen vårdnad? Jag bara undrar, jag menar inte att du borde, för jag vet själv inte. Det skulle förstås förenkla praktiska saker, men det känns som en tung fråga!

Helst vill han ha både ensam vårdnad (då mamman har psykisk ohälsa - vilket ledde till att F-rätten sa att de inte kunde ha samarbetssamtal med henne, eftersom ohälsan var så tydlig) och boendet. 

Advokaten hade rått honom till att försöka få till ett avtal där ändå så att man slipper en process men det gick  inte. Nu är allt inlämnat till Tingsrätten men inget har hörts därifrån än. 

Många gånger. Men det känns som om jag har lika mycket att förlora där. Han är väldigt manipulativ, och trots bevis om ting han sagt eller gjort, så lyckas han alltid komma undan.