Hjälpa "lat" kille pa snart tolv att fatta att skolan är viktig!

Snacka om att överdriva. Alla 12 åringar tycker väl skolan är tråkig, tar det inte på allvar. De är barn. Skola som skola. Du behöver tagga ner.

Bara i Sverige det funkar att inte ta skolan på allvar, där det finns komvux och "gratis" hogskola. De flesta andra länder funkar inte så, t ex latinamerika där TS bor.

Taskigt sagt. Blir inte hjälpt av det. Att gå om skolår exempelvis kostar oss mycket pengar och tär på självförtroendet. Det är viktigt att hitta en miljö som passar och att skolan funkar. Vi är som sagt inte i Sverige där det faktiskt finns något slags socialt skyddsnät om saker och ting går åt pepparn. 

Min kommentar gäller anonym ehm:s inlägg, 

Jag är också osäker på om det där var rätt bedömning. Okoncentrerad och gömmer sig bakom att vara "lat". Alltså, ingen vill misslyckas och ingen vill heller betecknas som "lat", men av två onda ting...hellre lat än korkad. 

Om han presterar väl inom konst och humaniora, så beror det på att han klarar av att prestera väl inom konst och humaniora. Han är inte lat. Hade han varit lat så hade han inte lyckats inom några ämnen alls, jag tror han gärna hade velat lyckats. 

Hjärnan mognar olika fort och kanske matten har blivit för svår för honom nu. Kanske har han missat grunder? Kan han lilla och stora additionstabellen? Lilla och stora subtraktionstabellen? Kan han gångertabellen? Divisionstabellen? Många barn har otroligt svårt att lära sig sådana grunder. Är han en av dem? Det är vanligt bland ADD och ADHD, men även hos "vanliga" barn. 

Hur är hans närminne? Det går att testa och träna upp. Väldigt ofta visar sig närminnesproblem just genom att man har svårt för matematik. 

Till viss del saknas grunderna, det blev mycket bättre förra terminen och han kom i princip i kapp, men multiplikationstabellen tog år att lära. . Inget som helst problem med närminne i annat fall, jag är övertygad om att det var motivationen och attityden, han pluggar in historiska fakta väldigt snabbt, vilket är den vanligaste metoden för inlärning här där vi bor, att memorera. Svårigheten är snarare att han är väldigt intresserad av omgivningen och vad den sysslar med. Jobbar bra i tyst miljö, utan musik, syskon etc. Jag håller med om vissa kommentarer om att ta det lugnt också och att han är en vanlig kille, det är bara att vi har ett stort föräldraansvar här. 

Inte för att jag skulle vilja intala dig att det ändå skulle vara ADHD, men du har lite fel idé om vad symptomen är. Minne brukar inte vara ett problem, närminne kanske i vissa situationer. Att plugga in fakta - barn med ADHD är inte sämre än andra på det. Vet du vad som är det tydligaste tecken på ADHD? Avledbarhet. Och det beskriver du här. Han är intresserad av allt annat runt omkring. Barn med ADHD kan inte filtrera bort det. Och därför brukar det också hjälpa bäst att ha det lugnt omkring.

Jag jobbar själv som lärare med barn som har ADHD och eller Asperger. Så jag känner inte bara igen det från min egen son utan också ifrån hur mina elever brukar göra.

Gud, du är verkligen besatt av ADHD och tror det är lösningen på allt. Sluta försök intala alla föräldrar på FL om att deras barn och diverse diagnoser. Jag tror föräldrarna och psykologer etc vet bättre än dig.

Jag har förklarat för mitt barn att betygen inte säger så mycket om vad man kan eller hur man är men att de är som en inträdesbiljett, som åkbiljetterna på ett nöjesfält.

Om man har lägsta nivån på biljett så får man bara åka vissa karuseller några gånger och man kommer aldrig att få åka den stora bergochdalbanan för kön är jättelång och det är så många som vill åka den. Höga betyg ger dig förtur i kön att göra vad du vill på hela nöjesfältet, som ett VIP-åkband. 

Jag kämpade verkligen och mina gymnasiebetyg ger mig behörighet till i princip alla universitetskurser jag vill läsa än idag, 25 år senare. Om man vill kunna ändra sig i livet, om man inte är säker på sitt val, om man vill slåss om attraktiva platser- ja då behöver man betygen.

Men bäst är om barnet själv sätter målen. Det är oftast inte rimligt att gå från knappt godkänd till högsta betyg men sätt då ett mål att öka ett steg i ämnet? Att läsa 15 minuter varje dag i ämnet eller att ni förhör/stöttar?

Jag frågar inte om mitt barn har fått högsta betyg på provet, jag frågar om han har gjort sitt bästa. Har man gjort sitt bästa och läst på så ska man också vara nöjd.

Om det vore så, skulle jag inte blanda in mig i onödan. Tyvärr så är dem flesta psykologer inte alls kompetenta på området, och det är inte heller meningen att de ska diagnosticera sånt. Och TS verkar ha missförstått hur ADHD yttrar sig. Jag ser allt för många barn som far illa för att deras svårigheter har missats.

Att ha lätt för att lära sig historiska fakta och svårt för att lära sig matematikfakta är absolut inte en motsägelse. Det är helt olika delar av hjärnan som arbetar med t.e.x. årtal i historia kontra matematik. Matematik hanteras i den spatiala delen av hjärnan. Att det tog flera år att lära multiplikationstabellen tyder på att han får kämpa hårt med matematiken. Det tar längre tid för honom att lära matematik. Han kan ändå bli precis lika bra som ett barn som har lätt för att lära matematikfakta. Det tar bara längre tid. Han behöver minnesknep och strategier för att lära sig matematikfakta. Han är inte en sådan som har lätt för att  bara "nöta in" matematikfakta med hjälp av upprepning. Många barn och vuxna tror att antingen är man "begåvad" nog för matte eller så har man inget "mattehuvud". Detta är helt fel. Man kan ha oerhört svårt för att lära sig grunderna, men ändå lära sig dem precis lika bra efter längre tids träning och sedan klara den högre matematiken helt galant. Han tror kanske själv att han är "lat". Varför kan han annars inte lära sig just t.e.x. multiplikationstabellen på lika kort tid som sina kamrater? I hans värld kanske han bara kan välja på "dum" eller "lat". Det är synd. Det är inget fel i att få kämpa längre med vissa saker, det är bara så världen ser ut: allt tar olika lång tid att lära för alla. 

Arbetsminne är något man använder mycket när man arbetar med matte. Att kunna alla matematikfakta utantill underlättar för arbetsminnet, så att man kan koncentrera sig på det egentliga matematikproblemet. Jag vet inte om du skulle veta om din son har problem med arbetsminnet eller ej. Men ett tecken på att man kanske har lite svårt med arbetsminnet är att man har svårt att koncentrera sig när det finns saker i omgivningen som distraherar, som t.e.x. musik, syskon etc. Man kan träna upp arbetsminnet med program till dator/ipad. Vissa är gratis. 

Jag måste säga att ni gjort ett mycket bra jobb som lyckats med multiplikationstabellen till slut. Detta tyder trots allt på en vilja av stål och en kämparanda som verkligen inte alla barn har! Jag tror er pojke kommer att komma in på den skola han vill om ni fortsätter att stötta honom.

Jag ser hur du säger att det bara är attityd och lättja, medan att jag envisas med att det är svårigheter. Jag är ledsen för det, men det är en så otroligt vanlig strategi för barn att gömma sig bakom en attityd, när det egentligen handlar om svårigheter. Detta är särskilt vanligt i familjer där skolan är viktig. Sedan blir ju barnens motivation såklart inte bättre av att ha råkat i svårigheter med matematiken och då blir ju attityden inte bättre heller. Det är helt enkelt inte särskilt vanligt att barn i den här åldern bara inte vill leva upp till föräldrarnas höga förväntningar. Lägg där till svårigheterna med att lära sig matematikfakta och lite svårt att koncentrera sig när det inte är helt tyst, samt det faktum att han lyckas bra i ämnen som inte har med matematik att göra, och det blir svårt att bortse från alla fakta. 

Men såklart kan jag ha fel!

Tack för hjälpsamma kommentarer, jag tror visst att vi kan konstatera  svarighet med matte och möjligen arbetsminne, och extralektionerna hjälper. Tycker lite synd om honom som maste traggla med matten när man kan göra roligare saker av sin fritid :) men det är klart att alla har svart för något och det känns rätt att finnas till hands ett tag till när det gäller läxor och komma ihåg böcker, samtidigt som det kanske kommer automatiskt för manga jämnariga. Nu har vi i alla fall kollat in lite skolor ihop och det ser ut som att han vill ga i en vanlig tvasprakig skola som har rätt hög standard när det gäller engelska men har mycket bild och form också, och kärnämnen saklart. Det är förstas inte hela världen, det finns alltid lösningar, men det är en alder man helst inte bör hamna i en vanlig "publik" skola här, eftersom standarden är lägre och lärare inte ens kommer pa alla lektioner. I privata skolor har de mer koll, även när det gäller den sociala biten, och det är lättare att komma itu med fragor som exempelvis mobbing, viktiga fragor pa högstadiet. (i alla fall vad jag minns av eget högstadie) Skulle vara intressant att fraga vuxna om de önskat att det fanns fler eller färre vuxna till hands när de själva var unga och tonåringar...Fast det är säkert lätt att vara efterklok :)