Min kille vill flytta ifrån mig på grund av min dotter

Visst han har rätt att känna vad han vill men hade dumpat omgående. Hade inte acceptera att han springer fram och tillbaka varannan vecka på hans villkor. Det är redan oåterkalleligt. Pga din dotter vill han inte bo med dig!!! Hade inte ägnat honom en sekund till!

Ändå viktigt att få den insikten. 

Men du får acceptera det han säger för du kan inte tvinga honom att bo kvar om han inte vill. Du däremot behöver välja om du vill acceptera en särborelation (så hade ni det väl egentligen innan ni flyttade ihop så du kan ju enkelt tänka tillbaka till det och känna efter) eller göra slut. 

I mina öron låter den lilla info vi fått som att han inte var redo för familjeliv och ni kanske inte är rätt för varandra.
Man kan tycka han borde haft insikt nog innan ni valde att flytta ihop, men troligen var han i ett läge som många utan barn är - de inser helt enkelt inte hur mkt barn genomsyrar hela ens liv. Det är svårt att bo ihop och låtsas som att barnet inte finns, att man inte blir inblandad i matlagning och tvätt osv. Och du som förälder vill ju knappast heller ha det så, att ha som en inneboende som inte deltar i familjen. 

Smart kille som erkänenr det och låter dig göra ett val om att han skall va en del av ert liv eller inte.

Jag skulle ha extremt svårt att kunna bli ihop med någon som redan har barn, såvida inte hon är 100% ensamstående med barnet. Skulel aldrig klara att anpass mitt liv efter min tjejs X

Det är ju bara du som kan bestämma om du tycker att relationen kan fortsätta även som särbos. Och bara han som kan bestämma om han är villig att dela vardagen med någon annans barn.

Jag skulle inte vilja att mitt barn levde med någon som tyckte illa om det, eller upplevde hen som jobbig. Därför skulle särbo vara perfekt för mig. Men där tänker man ju olika såklart.

Ni kan väl prova hur det känns om han flyttar ut?

Nu lever vi ihop sedan över 20 år tillbaka och har en gemensam son. Men det var rätt tufft i början, eftersom hans ex hade då (hon har släppt på det rejält) ett stort kontrollbehov och ville även styra min semester, så det passade henne bäst (och en massa saker till). Men eftersom min sambo i både ord och handling visade att det var jag och inte hans ex, som var den viktigaste kvinnan i hans liv, så orkade jag med detta.
Hans barn var så stora så de behövde inte samma tillsyn som ett förskolebarn (och båda gick på mellanstadiet när vi flyttade ihop).

Ja och jag har sett alltför mycket sådant i mitt liv därför tar jag så kraftigt avstånd ifrån det. Men skulle jag bli ensamstående nu så får man ju givetvis kompromissa lite

Du verkar förstå vad jag menar. Det är egentligen inget problem att han vill bo själv, inte kasta sig in i familjelivet osv. OM han hade sagt det från början. Nu är hans beslut baserat på att den person som jag älskar över allt annat på jorden inte ?faller honom i smaken?. Trots att han haft ett år på sig att lära känna henne. Det blir personligt på ett plan som jag helt ärligt inte tror att jag kan hantera. Bara sedan han berättade för mig så får jag en olustig känsla av att vara i samma rum med honom och min dotter. Känslan av att han inte gillar henne smyger sig på, om än omotiverat kanske...

Nej självklart vill jag inte att han och min dotter ska dela bostad mer om han känner såhär. Men frågan är om jag kan ha överseende med att han inte vill vara med henne? Ett barn är en så stor del av en själv att det blir svårt för mig att acceptera att han bara vill vara med mig när jag är utan mitt barn? För jag är halv utan mitt barn! Jag är komplett då jag är mamma, men då vill han inte ha mig! Förstår du? Han säger att jag överreagerar i dessa känslor, att han älskar mig precis som innan men vill inte ha ett liv med små barn... är jag kanske ego i detta och överreagerar precis som han säger?

Som mamma tycker man ju att ens barn är det bästa som nånsin hänt världen, de är underverk, kloka, roliga, söta, fantastiska...

Det är ju förståeligt att en ny partner inte lever i samma "villfarelse" och kärleken kan (kanske?) inte bli densamma. Men jag skulle ha svårt att vara tillsammans med en person som inte ens gillar mina barn och inte vill umgås med dem. Ja, jag skulle bli sårad och det skulle vara väldigt svårt att hantera, så jag har förståelse för att du blir ledsen TS.

Med en sådan attityd skulle jag dumpa killen direkt.

Jag tillhör de som när jag var singel såg till att välja partner som inte har barn sedan tidigare just pga jag vet hur mycket det genomsyrar ens liv (vilket är normalt och helt rätt). Jag var medveten om att det är en stor sak att komma in som utomstående och kände det inte var något jag ville göra lättvindigt, samt bara när jag verkligen kände mig redo. Killen behövde vara rätt person för att jag skulle känna mig beredd att ge mig in i allt det innebär vara flickvän till någon med barn. För i min värld är det en package deal. Självklart kommer ev barn med på köpet och är prioriterade! Hade jag haft barn och killen ville vara särbo från början hade jag nog kunnat gå med på det, men hade han sagt han vill bli det efter varit sambo och av de anledningarna hade jag nog dumpat honom.

Svaret är väl egentligen nej. Nu visar ju väldigt tydligt här att du inte vill leva halva livet med din dotter och andra halvan med honom där ni låtsas att det inte finns något barn. 
Vad skulle ett ske om ni skaffade barn tillsammans? Skulle din dotter bli ännu mer ignorerad då, när han fick ett eget? 

Äh jag hade sagt tack och hej till den idioten.

Men är det verkligen så att han inte tycker om din dotter som person, eller tycker han bara det är jobbigt att ha ett barn så tätt inpå med allt vad det innebär?

Har han varit såpass mogen att han berättat det här för dig, och lagt fram sina känslor (som förbaskat många INTE gör), så var åtminstone såpass ärlig att du gör detsamma. Berätta för honom hur det här får dig att känna, och ge honom en chans att svara på dina känslor.
Vi är ju alla olika och det kan ju vara så att han och din dotter får en bättre relation till varandra om de inte bor ihop varannan vecka?
Vad tycker hon om att han bott hos er senaste året?