Så bebissjuk att jag spricker

Han vill att vi börjar försöka så det har vi gjort! Tidigare har han nog blivit stressad/irriterad av min längtan för jag har själv inte kunnat hantera den. Men nu när han också känner sig redo så är det mycket lättare för båda! På nått sätt har det "stillat" längtan lite av att veta att det är på gång nu. :)

Hej känner igen mig har haft bebis längtan väldigt länge jag blev helt tokig va gravid en gång men gick inte vägen gick isär osv. Men sen träffade jag min man 2012 och där efter har vi pratat hur mycket som helst men min man har velat vänta hela tiden ja blev tokig och tänkte endast på bebis och hur alla andra fick barn som till och med e yngre än mig oxh ngt år äldre än mig. Idag är jag 26 fyller 27 nästa år och slutet på förra året till slut tog maken upp frågan minns inte exakt hur men att vi skulle försöka nästa år alltså detta året. Ja satte in p stav för 3 år sedan så ja sa väntar väl då men fick ändå försöka tänka på annat hur svårt det än var.

Så jag förstår din längtan och de hade ja i 7år kanske längre.

Kämpa på prata med honom och diskutera fram och tillbaka om allting hjälper oftast prata om barn graviditet hur lång tid de tar innan de blir plus och sen ska man vänta 9 mån på bebisen.

Håller tummarna att de blir din tur snart med

Vi satte vissa mål, dvs. saker vi ville ha på plats, och stirrade oss inte blinda på ålder. Jag ville ha barn tidigare än min fästman, men nu försöker vi för att vi har uppnått alla delmål. Det kanske kan vara en kompromiss för er del?

Dessa mål var: 

- Stabilt förhållande, inga bråk / problem / känna varandra utan och innan 

- Båda ska ha tillsvidaretjänster

- Lön över en nivå som känns rimlig, för oss i Stockholm med svindyra bostäder och allt vad det innebär var vårt krav att båda skulle ha > 30 000 kr / mån. 

- Plats i hemmet för barnets första 1-3 år (vi bor i en 2 ROK på 55 kvm, duger men är inte optimalt därefter) 

Nu har vi allt på plats och försöker ÄNTLIGEN.

Ja 7 år är en lång väntan, inte konstigt att man blir tokig! Tack för den fina peppen och tipsen! Hoppas att jag vågar lägga fram det på ett sånt bra/tydligt sätt, orolig för att skrämma iväg killen även om han inte skulle sticka. Dåligare tidigare erfarenheter med killar som spydde av tanken på barn.

Lycka till iaf!! <3

Hej!

Jag förstår din längtan. Jag själv längtade också galet mycket när jag var 23-24 år. Just då pluggade jag och fattade att det inte var läge men längtan fann ju där ändå. När vi båda var 25 köpte vi därför en hund och det kanske låter konstigt, men det tog bort min längtan. Jag fick något annat att lägga min kärlek och omsorg på. I efterhand tänker jag att det var ett bra beslut, vi har verkligen fått öva oss i att ta hand om en annan levande varelse vilket krävt ansvar och planering. Men att köpa hund kräver ju också eftertanke, kan man tänka sig att ta hand om en hund 10-15 år framåt, har man råd (inköp, försäkring, mat, veterinärkostnader), och framför allt har man tid. Hur gör vi med hunden på dagarna?

Idag är vår hund 5 år och vi har en dotter på 1 år. Så jag kunde plugga färdigt och jobba upp en bra sgi innan vi fick barn och utan att längta ihjäl mig :)

Insåg att jag inte alls svarade på din fråga. Förlåt. Dessutom blev min smilegubbe en massa frågetecken.

Hur Som, båda måste ju vara eniga. Förklara fördelar a med att skaffa barn tidigt för din partner. Personligen förstår jag inte alls varför folk väntar i en oändlighet på att skaffa barn. Man vill ju inte vara närmare pensionsåldern när barnen inte längre står i beroendeställning.

Ja man är väldigt ung när man är 21 men inte för att skaffa barn. Jag gjorde det och är så tacksam för det. Jag vill inte ha fler än ett barn och när han är 20 år, vuxen och förhoppningsvis självständig då är jag bara 40 och har hela livet framför mig. ????

Hur går det för dig? :) här väntar vi också på vårt pluss..!