Jag tycker väldigt synd om henne och vill hjälpa henne!

Det är väl du som ofta skriver om den här kvinnan som du träffat genom någon utbildning? Jag tror absolut att det har ett stort värde för dig att skaffa dig en psykologkontakt. Gör det.

Tack för att du skriver till mig!

Jag står egentligen redan i kö hos psykologmottagningen sedan tidigare, men jag skall uppdatera de angående lite om detta.

Är jag en hemskt människa?

Jag har ingen aning om varför det är så viktigt för mig att hon skall må bra. Det är något väldigt, väldigt speciellt och jag känner mig sjuk på något sätt. I början kanske det var oskyldiga känslor, en förälskelse. Men tänk om jag i själva verket är sjuk?!

Jag känner faktiskt väldigt sällan känslor av förälskelse. Blir jag intresserad av någon, tar oftast känslorna ganska snabbt slut.

Men detta har pågått längre än vad det brukar, och jag börjar mer och mer vilja ta hand om henne, vara där för henne. Och känner en sådan enorm sympati angående om det som hon har berättat.

Jag tycker inte att du verkar vara någon hemsk människa, men jag tycker däremot att du verkar ha en del problem med relationsbyggande. Du verkar också hamna i något läge av inaktivitet där du inte tar några direkta initiativ samtidigt som tankarna och tolkningarna av - i det här fallet - den här kvinnans reaktioner på dig och sin situation i övrigt tycks få felaktiga och våldsamt stora proportioner. 

Det påminner lite om mekanismerna bakom diverse tillbedjans syndrom. 

Jag tycker det är sunda tankar och det verkar som du vill ha ett fint förhållande med henne. Det är väl känslor om något. Är hon sexuellt attraktiv för dig? Skulle du bli ledsen om hon träffade nån annan i ditt ställe?

Allt som kommer från Gud återspeglar hans personlighet, speciellt hans mest framträdande egenskap, kärlek. Vårt luktsinne, som gör att vi kan känna den underbara doften av örter, blommor eller nybakat bröd, är till exempel ett uttryck för Guds kärlek. Vi har förmåga att se till exempel en soluppgång, en fjäril eller ett litet barns leende, och denna förmåga återspeglar den kärlek Gud har till oss. Det här gäller också vår förmåga att höra ljud, kanske vacker musik, fågelkvitter eller en kär väns röst. Till och med vår mänskliga natur, fastän den är ofullkomlig, återspeglar Guds kärlek. Det är därför som vi ofta upplever sanningen i Jesu ord: ?Det är lyckligare att ge än att få.?  Vi tycker om att visa kärlek därför att vi är skapade ?till Guds avbild?.  

Jag vet inte om jag förstod så mycket av ditt inlägg.

Menar du att jag kanske bara har misstolkat hennes reaktioner, liksom när hon berättat om känslosamma saker?

Hur menar du ''reaktioner på mig''?

 

 

 

Du kan väl fråga henne om hon vill följa med på ditt volontärsarbete, de behöver alltid folk. Eller om hon vill komma på någon fest eller annan samvaro med dina vänner. Men pusha och tjata inte, det blir bara motsatt effekt.

Ja, jag finner henne attraktiv.

 

Detta kommer låta lite konstigt. Egentligen vet jag inte exakt hur mycket sexuell dragning jag har för henne.

Mina fantasier består mycket av att ha barn med henne, leva tillsammans ett liv med henne, mysa med henne och prata/lyssna på henne i timmar.

Men några sensuella tankar finns inte.

Det enda finns liksom mysa, pussar och kyssar.

Men mer än så, är det inte så mycket. Jag säger inte att jag INTE vill ha samlag med henne, jag säger bara att den sensuella behovet finns inte så mycket, som jag brukar ha för en kvinna som jag finner attraktiv. Nej, jag finner inte henne ful på något sätt heller.

 

Anledningen till varför jag är öppen med detta, är just för att jag tycker det är väldigt lustigt.

Jag tycker det är goda tecken att du inte har sexuell attraktion som din främsta drivkraft till ett förhållande med henne. I min mening prioriterar du helt rätt saker för en ansvarsfull relation med den här kvinnan. Att du inte låter det köttsliga och de omedelbara egocentriska begären som många omogna människor låter styra sig i eventuell bedräglig riktning, och som ofta inte leder till någon beständig lycka och välgång. Tvärtom i många fall.

Hoppas hon förstår vilket kap du är av vad jag kan utröna av din berättelse.
Det är bra om de sexuella känslorna får komma med ökad kännedom av den här individen och att de får växa kvalitativt medan ni lär känna varandra på djupare plan först.

Tack, vilket snällt inlägg!

Den lyfter verkligen upp mig!

Nu vart jag bara förvirrad om jag verkligen behöver en psykolog eller inte. Jag börjar ifrågasätta om jag verkligen behöver psykologisk hjälp. När jag skapade tråden, så kände jag mig sjuk eller åtminstone någon som behövde hjälp.

Jag har faktiskt inget som helst aning om vad hon känner för mig. Men det känns ibland som om hon tycker jag är i vägen..

Jag kan inte se nåt som tyder på att du behöver hjälp från nån utöver mig då ;)  Verkar hon tycka du är i vägen så "ta ett steg tillbaka" och ge henne lite utrymme. 

Det finns bara 1 svar på den här tråden. Sätt dig och prata med henne.

Hon påminner om dig. Du vill nog vara mot henne som du önskade någon hade varit mot dig när du var i hennes situation. Du vill egentligen hjälpa dig själv som yngre genom henne och därför känns det viktigt på ett konstigt sätt och känslorna blir förvirrade.

Finns det en risk att sådant kan förstöra en vänskap?

Jag kan tänka mig sätta mig ned och prata med henne angående mina känslor. Men jag är väldigt osäker om hon känner likadant tillbaks, och ännu värre är jag nervös att hon skall bli ''rädd'' eller något och lämna vänskapen/undvika mig totalt.

Finns det en sådan risk?

Om någon tog upp någonting sådant med mig (vilket iof har hänt och var obesvarade känslor och för mig svårt att förstå till en början) så hjälpte det att han förklarade för mig att han var rädd för att det skulle förstöra det vi hade. Det gjorde att jag försökte visa större förståelse för honom och inte reagerade med att fly. Jag var tydlig med att det inte var besvarat, men att jag uppskattade det vi hade här och nu, någon form av ytligare vänskap. Så fortsatte vi och har därefter varit goda vänner i snart 4 år.

Kontentan är att risken finns. Men tar du inte den risken kommer funderingarna i sig att förstöra det som finns idag.

Vilken fantastiskt analys, och det stämmer nog helt korrekt. Men jag tror också att det är kärlek inblandad?

Eller hur menar du med att ''Känslorna blir förvirrade''?

Jag skall ta och försöka prata med henne vid rätt tillfälle.

Jag hade min chans, men jag hann inte med det, eftersom jag hade tid och passa.

 

Men nästa gång. Jag  vet dock inte när jag får chansen att träffa henne igen. Jag kommer börja studera. Men jag kan skriva till henne via Messenger. Jag vet bara inte...Om hon i själva verket vill hitta på något...

 

Förälskelse har jag känt förut, men inte på detta sättet. Detta är helt någonting nytt och större!