Är 30 år o väntar 3e barnet.
Har fått frågan om att göra kub, har två friska barn, inga sjukdomar eller avvikelser i släkten, om det nu spelar roll.
Men ska man göra testet eller inte? Vet att det inte ger ett 100% svar o allt de där men känns ändå som man kan förbereda sig om något skulle va fel, eller ta ställning om så behövs! Känner mig så kluven! Både vill o inte!
Ska man?
Det är väl upp till dig hur du vill göra. Är själv 33 år och väntar också barn nr 3. Har inte tidigare gjort Kub och har två friska barn på 11 resp 10 år. Denna graviditet kände jag dock att jag ville göra kub, dels för att jag är äldre nu och sedan så ville jag vara förberedd (även om kub inte är 100%) ifall något avvek. Dessutom utgör inte själva testet inte någon risk för varken mig eller bebis så varför inte liksom?! Så resonerade jag i alla fall, sen var det ett stort plus att få se den lilla redan i v 12 ;)
Det är väl upp till dig hur du vill göra. Är själv 33 år och väntar också barn nr 3. Har inte tidigare gjort Kub och har två friska barn på 11 resp 10 år. Denna graviditet kände jag dock att jag ville göra kub, dels för att jag är äldre nu och sedan så ville jag vara förberedd (även om kub inte är 100%) ifall något avvek. Dessutom utgör inte själva testet inte någon risk för varken mig eller bebis så varför inte liksom?! Så resonerade jag i alla fall, sen var det ett stort plus att få se den lilla redan i v 12 ;)
Har 3 friska barn. Med 4e så gjorde vi kub. Fick dåliga siffror så fick då göra nipt. Även det visade kromsomfel. Avslutade med fvp som sa samma. Vi valde att avbryta.
Vi hade bestämt innan vad vi ville göra om ngt var fel. Men såklart trodde vi inte att just vi skulle få ett barn med kromosomfel. Men sånt vet man aldrig.
Vi är precis över 30, mitt andra barn och sambos första och vi kommer troligen inte göra KUB. i vårt län är det ingenting som erbjuds gratis till personer under 35 och jag anser att det är så av en anledning.
Jag jobbar med sjuka barn så för mig var det självklart att kolla, särskilt med nummer två. Det är inte kul att vara syskon till ett sjukt barn.
Sedan går det ju oftast bra o barnet är friskt. Och man ser långt ifrån allt på KUB så det är på intet sätt en garanti.
Barn som föds med kromosomfel tex downs syndrom är oftast av mammor under 30. Pga att dom ej kollar.
För dom äldre gör i regel alltid kub med avbrytande som följd då
Är 30 år o väntar 3e barnet.
Har fått frågan om att göra kub, har två friska barn, inga sjukdomar eller avvikelser i släkten, om det nu spelar roll.
Men ska man göra testet eller inte? Vet att det inte ger ett 100% svar o allt de där men känns ändå som man kan förbereda sig om något skulle va fel, eller ta ställning om så behövs! Känner mig så kluven! Både vill o inte!
Ska man?
Vi gjorde KUB, mest för att göra ett extra ultraljud. Vi hade inte tänkt vad vi skulle göra om något var fel. Nu fick vi låg risk på KUB. Men på RUL upptäcktes missbildningar på fostret. Och världen rasade. Tillslut valde vi att inte gå vidare med fostervattenprov eller moderlaksprov efter att vi bestämt att vi ändå inte skulle kunna avbryta om det visar på kromosomavvikelse. Så tycker det är bra att innan all form att fosterdiagnostik tänka vad man skulle om något visar fel. Vi hade inte tänkt på det alls utan bara antagit att allt kommer se bra ut. Och blev otroligt chockade när det då visade på avvikelser.
Det finns inga rätt eller fel, men så här tänker jag:
Risken för DS vid 30 är ca 0,2%, dvs 1/500. KUB ger en sannolikhet, t.ex. 1/100, 1/1000, 1/10 000. Det är inte ovanligt att siffran hamnar på mellan 1/200 och 1/1000, vilket alltså är ungefär den risk du har idag. Frågan är då hur du tänker gå vidare, om du hamnar på denna risk? Tänker du inte göra någonting (vilket är rekommendationen) så finns det ju egentligen inte någon anledning att göra KUB över huvud taget. Tänker du gå vidare med NIPT (vilket du då antagligen får bekosta själv), varför då inte göra NIPT på en gång? Tänker du gå vidare med fostervattensprov direkt, ja, då kanske det är värt att göra KUB innan.
Själv gjorde jag ingen diagnostik alls när jag väntade barn som 30-åring. Men NIPT var då helt nytt och kostade ca 10-15 tusen att göra. Idag är det lite billigare, och förmodligen skulle jag ha valt att göra NIPT om det kostade som det gör idag.
Det finns inga rätt eller fel, men så här tänker jag:
Risken för DS vid 30 är ca 0,2%, dvs 1/500. KUB ger en sannolikhet, t.ex. 1/100, 1/1000, 1/10 000. Det är inte ovanligt att siffran hamnar på mellan 1/200 och 1/1000, vilket alltså är ungefär den risk du har idag. Frågan är då hur du tänker gå vidare, om du hamnar på denna risk? Tänker du inte göra någonting (vilket är rekommendationen) så finns det ju egentligen inte någon anledning att göra KUB över huvud taget. Tänker du gå vidare med NIPT (vilket du då antagligen får bekosta själv), varför då inte göra NIPT på en gång? Tänker du gå vidare med fostervattensprov direkt, ja, då kanske det är värt att göra KUB innan.
Själv gjorde jag ingen diagnostik alls när jag väntade barn som 30-åring. Men NIPT var då helt nytt och kostade ca 10-15 tusen att göra. Idag är det lite billigare, och förmodligen skulle jag ha valt att göra NIPT om det kostade som det gör idag.
Jag kan tillägga att den totala risken att få ett barn med allvarlig missbildning eller sjukdom är 1-2%. Med FVP/NIPT tar man alltså bort 0,2% av risken om man är 30 år, men fortfarande är alltså risken 0,8-1,8%. Att utesluta trisomierna är med andra ord ingen garanti, utan med 80-90% sannolikhet kommer alltså barnets missbildning/sjukdom inte att upptäckas förrän vid födseln.
Hur har det gått för er?
Helt rätt att man ska tänka först vad man vill genom provet.
Nej, jag syftade enbart på hur många med allvarlig sjukdom/missbildning man hittar på KUB/FVP/NIPT (ej RUL!) vid 30 års ålder relativt hur många sjuka barn som föds. Denna siffra är ju åldersberoende och risken för DS ökar exponentiellt med åldern vilket innebär att vid exempelvis 40 års ålder kommer andelen som upptäcks vara mycket högre än vid 30.
När det gäller RUL så upptäcker man mer än hälften av allvarliga missbildningar, men trots det så är "bara" 98-99% av barnen som föds friska.
Vi är båda 39 och resonerade fram och tillbaka flera gånger och kom till slut fram till att strunta i att göra kub. Dels för att vi upplevde det som svårt att förhålla sig till sannolikheter, att vi visste att vi inte ville göra fostervattensprov och dels för att vi inte var riktigt okej med tanken på att avbryta en graviditet. Ett tag tänkte vi att vi bara skulle göra nipt, men vi landade på samma ställe: är vi okej med att avbryta - och så var vi inte det.
Jag tänker att den frågan är högst relevant för beslutet. Är ni överens om att avbryta eller låta graviditeten fortsätta om det skulle visa sig finnas en avvikelse och i så fall vilken avvikelse? Är ni det så vet ni vad ni ska resultatet till.