Vill verkligen ha barn, är så sjukt orolig för missfall

Ja båda vul var mina önskemål! På det första va jag rätt säker på att det va mf så ville bara dubbelkolla och få tabletter för att hjälpa kroppen stöta ut allt. Men allt såg fint ut :) jag hade rosaröda flytningar i över en veckas tid! Sen efter vul så blev det lite mer och brunt sen försvann det. Men efter 1,5 vecka kom det tillbaka någon dag efter att vi haft sex och nu är det borta igen. Har du inte ont och har du symptom kvar så är jag rätt säker på att du kan vara lugn.

Ingen solskenshistoria här inte, åkte in till akutgyn för att få ett vul, barnmorskan kunde inte ens se ett foster där inne så har fått ta blodprov idag samt tid för återbesök och ytterligare blodprov på torsdag :( kan inte sluta gråta

Men varför göra ul så tidigt? Man kan sällan se något så tidigt och då blir det p-hCG med 2 dygns mellanrum...

Det var inte ul som gjordes utan vul, barnmorskan så att det borde ha synts ett foster samt något som hette nått med "gula... " Nånting. Är i 7+3 enligt henne. Blodproven skulle göras för att se om hormonet minskar eller ökar. Har haft feber idag också och fruktansvärd huvudvärk i tre dagar plus oron som har gnagt sönder min hjärna i och med blödningarna

Ah trodde du var kortare gången. Ursäkta. Ja då borde något synts. Gulesäcken är det nog du menar. Den som försörjer fostret innan moderkakan finns.

ul står bara för ultraljud vilket kan vara både abdominellt (på magen) eller vaginalt (v/aginalt/ul).

Precis! Man tar det även för att utesluta att graviditeten sitter fel (utomkveds).

Febern behöver ju inte ha med detta att göra, men det kan ju ha det...

Ingen fara. Ja hon sa de iallafall, har hört att man ska kunna se/höra hjärtljud redan i vecka o så något borde ju definitivt synts med vul nu. Aha då har jag lärt mig något nytt :) usch svårt att tänka något positivt överhuvud taget just nu : ( min sambo försöker säga bra saker men inget spelar någon roll. Är ändå helt förstörd

Ingen fara. Ja hon sa de iallafall, har hört att man ska kunna se/höra hjärtljud redan i vecka o så något borde ju definitivt synts med vul nu. Aha då har jag lärt mig något nytt :) usch svårt att tänka något positivt överhuvud taget just nu : ( min sambo försöker säga bra saker men inget spelar någon roll. Är ändå helt förstörd

Ja det ska man, men man kan ju aldrig vara säker på vilken vecka man är.

Man får stålsätta sig. Hoppas på det bästa och förbereda sig på det värsta.

Har också haft missfall (om det nu är det). Jättetråkigt och jobbigt, speciellt när man jobbar med patienter som är gravida. Men man får försöka tänka att det var meningen. Att det inte kunde bli något bra eller friskt av just den graviditeten. Och att ni vet att ni faktiskt kan bli gravida!

Usch jag lider med dig! Jag började få blödningar i vecka 8 men alla jag pratade med inom vården sa att det inte var nåt att oroa sig för. När jag var i vecka 11 stod jag inte ut med ovissheten och åkte in till gynakuten där det med vul konstaterades att jag haft ett MA i vecka 6. Önskar så att jag hade fått veta då att fostret inte levde istället för att vänta till vecka 11. För mig väntade två veckor med komplikationer och extremt dåligt bemötande av vården vilket slutade med att jag vände mig till ett annat sjukhus för att bli skrapad.

Jag vet vad du går igenom och hur fruktansvärt det är, men tro mig, det blir bättre! För varje dag som går blir du starkare och så fort du slutat blöda kan ni börja försöka igen.

Vi försökte i över tre år innan jag plussade. Jag fick sedan rosa flytningar. Var hur orolig och ledsen som helst. Fick dessutom otroligt ont på höger sida så jag åkte in till gynakuten. De såg ingenting i livmodern, jag hade inte ens en hinnsäck. Tänkte att jag hade ma eller ett x, åkte hem och grät. Fick lämna blod prov och komma tillbaka. Några dagar senare så hade mitt hcg ökat och de såg en hinnsäck med en gulekropp, men inget hjärtljud. Jag skulle få varit enligt ägglossning och regelbunden mens i vecka 8. Dock så kan tydligen ägget ta längre tid att fästa i bland. Blödningarna visade sig vara polyper på livmodertappen. Vilket jag fick operera bort i vecka 11.

Graviditeten gick bra och jag har en fantastisk 20 månaders prinsessa som ligger och sover just nu.

Förstår din oro och håller tummarna.