• sigge1235

    nyfödd och snarkande man

    Min man snarkar och jag måste sova med öronproppar. Han snarkar när han är lite rundare och ibland går han ner, då blir det mindre, ibland går han upp (som nu vid jul) och då blir det mer. Självklart behöver han ta tag i det på riktigt men där är vi inte nu. 

    Vårt barn beräknas inom några dagar och vi planerar att ha henne i en spjälsäng intill vår säng. Men det känns inte bra att sova med öronproppar då så att jag inte hör henne. Men har jag inte dem så får jag inte en blund sömn pga makens snarkningar. Det känns inte hållbart att han ska sova på soffan varje dag heller. Hur har ni som haft en liknande situation gjort?

  • Svar på tråden nyfödd och snarkande man
  • Iowhannah
    Wilbo80 skrev 2017-12-30 22:37:38 följande:

    Nope, vi delar inte (skrev det ändå som förslag lite högre upp)

    Jag samsover med sonen, och sambon sover i ett annat rum. På så sätt har vi alla fått mest sömn. Jag sover jättebra med sonen, sonen sover bra med mig och sambon som är oerhört känslig för ljud på natten sover toppen i ett annat rum. För vissa låter det tragiskt, för mig är det helt fantastiskt att vi får sova hela nätter!


    Det är så himla känsligt för en del, det där med skilda sovrum. Jag fantiserar om det ibland eftersom sambon snarkar (oregelbundet) och sonen sparkas och envisas med att ligga tvärs över sängen. Men det är inte nåt sambon gillar (?då kan vi lika gärna separera? typ)...
  • iMitera
    Wilbo80 skrev 2017-12-30 22:37:38 följande:

    Nope, vi delar inte (skrev det ändå som förslag lite högre upp)

    Jag samsover med sonen, och sambon sover i ett annat rum. På så sätt har vi alla fått mest sömn. Jag sover jättebra med sonen, sonen sover bra med mig och sambon som är oerhört känslig för ljud på natten sover toppen i ett annat rum. För vissa låter det tragiskt, för mig är det helt fantastiskt att vi får sova hela nätter!


    Så gjorde jag också när mina barn var riktigt små. Så fick ju alla mest sömn! Det är en så kort period, ett förhållande borde klara det. Sen verkar vissa tro att bara för att man inte sover i samma rum så kan man inte ha ett sexliv, men det är ju bara att tassa upp när barnet sover.
  • Guapa
    Wilbo80 skrev 2017-12-30 22:37:38 följande:

    Nope, vi delar inte (skrev det ändå som förslag lite högre upp)

    Jag samsover med sonen, och sambon sover i ett annat rum. På så sätt har vi alla fått mest sömn. Jag sover jättebra med sonen, sonen sover bra med mig och sambon som är oerhört känslig för ljud på natten sover toppen i ett annat rum. För vissa låter det tragiskt, för mig är det helt fantastiskt att vi får sova hela nätter!


    Vi kör också separata sovrum- jag sover med bebisen och mannen med storasyskonet. När jag börjar jobba ska vi byta barn :)
  • Guapa
    iMitera skrev 2017-12-30 23:28:43 följande:

    Så gjorde jag också när mina barn var riktigt små. Så fick ju alla mest sömn! Det är en så kort period, ett förhållande borde klara det. Sen verkar vissa tro att bara för att man inte sover i samma rum så kan man inte ha ett sexliv, men det är ju bara att tassa upp när barnet sover.


    Eller hur! Tycker sexlivet bara blir bättre när man får sova än när man lider av konstant sömnbrist. Sömnen går före allt.
  • Iowhannah
    Guapa skrev 2017-12-30 23:36:50 följande:

    Vi kör också separata sovrum- jag sover med bebisen och mannen med storasyskonet. När jag börjar jobba ska vi byta barn :)


    Så planerar vi också att göra när nästa barn är fött. Vi kommer köpa en stor säng och ställa den i barnrummet så att en förälder kan sova där om sonen behöver det.
  • Inteutanproblem
    Iowhannah skrev 2017-12-30 23:20:18 följande:

    Det är så himla känsligt för en del, det där med skilda sovrum. Jag fantiserar om det ibland eftersom sambon snarkar (oregelbundet) och sonen sparkas och envisas med att ligga tvärs över sängen. Men det är inte nåt sambon gillar (?då kan vi lika gärna separera? typ)...


    Kan bara föreslå att du faktiskt väcker din man, ordentligt, varje gång hans snarkningar förstör din sömn. Gör det en längre tid -oavsett vad han tycker om det- så kommer han förstå hur fruktansvärt det är att bli berövad på sin sömn (helt i onödan dessutom). Att prioritera sin sömn är livsviktigt, nej men faktiskt. Säger mer om honom än dig när han tycker du bara ska ta alla negativa hälsoeffekter av kass sömn. Sedan är det ju ändå så att bara för att man har ordnat möjligheten till separata sovrum betyder inte det att man aldrig kommer sova tillsammans igen, särskilt inte om det är så att det bara går i perioder med det som gör det omöjligt att få en god natts sömn. Tycker nog det är rätt taskigt av honom att du inte ska kunna ha möjlighet att gå iväg och få sova ostört om han har en sån natt där han snarkar och stör.

    Jag och sambon sover i separata sovrum sedan snart 2 år tillbaka. Tog 1 år för honom att pallra sig iväg till läkarn, sen tog det massor med tid för remis och ditten och datten -sömnutredning, som han fick tid till nu i höstas. Visar sig att han inte bara snarkar som ett odjur med även har lätt sömnapné. Så blev remitterad till tandläkare för att fixa en speciell bettskena, förhoppningsvis kommer ju den hjälpa och gör den det är jag game på att dela sovrum permanent igen.

    Bland det bästa jag gjort faktiskt, att just stå på mig om detta och sätta ner foten. Blev ju en helt annan människa av att få sova ordentligt och ostört i några veckor. Så pass att jag förbannade mig själv över att bara ha stått ut och tatt skiten med kass sömn i så många år i mitt liv. Har tyvärr inte haft ett enda förhållande där den andre inte antingen gnisslat tänder, sparkats i sömnen eller snarkat så man blivit döv! Öronproppar funkar inte för mig heller. Vaknar ändå tyvärr. Vi är båda i 30 års åldern så fortfarande unga.
  • elyse

    I ett annat rum. Var kan han få välja själv.

  • Wilbo80
    iMitera skrev 2017-12-30 23:28:43 följande:

    Så gjorde jag också när mina barn var riktigt små. Så fick ju alla mest sömn! Det är en så kort period, ett förhållande borde klara det. Sen verkar vissa tro att bara för att man inte sover i samma rum så kan man inte ha ett sexliv, men det är ju bara att tassa upp när barnet sover.


    Ja precis, vårt förhållande efter 10 år klarar ört separata sovrum en tid (kanske inte skulle klarat konstant sömnbrist? Vem vet!) Sonen somnar kl 19-20 och då har vi all tid i världen och resten av kvällen och lägenheten "för oss själva" tills vi ska sova.. Bara som svar på om någon nu tänkte att sex eller närhet var ett problem..
  • MrsH88

    Ta varannan natt. Varannan natt sover han på soffan och du tar bebisen. Varannan natt sover du på soffan och han tar bebisen, matar med flaska eller lyfter ut hen till dig när det ska ammas, om ni ammar.

  • Snuttis2
    Wilbo80 skrev 2017-12-30 22:37:38 följande:

    Nope, vi delar inte (skrev det ändå som förslag lite högre upp)

    Jag samsover med sonen, och sambon sover i ett annat rum. På så sätt har vi alla fått mest sömn. Jag sover jättebra med sonen, sonen sover bra med mig och sambon som är oerhört känslig för ljud på natten sover toppen i ett annat rum. För vissa låter det tragiskt, för mig är det helt fantastiskt att vi får sova hela nätter!


    Gör precis likadant, tror sambon sov en vecka kanske med oss sen slutade han fungera pga av sömnbrist ... : ) Hahaha....,,, jag tar alla nätter är ändå vaken pga amningen. Har tur som bor stort o har gästrum. Men annars hade jag nog skickat ut honom till vardagsrummet ändå. Saknar dock närheten lite grann just nu!
  • lillterror

    Jag ammade så det var inte tal om att dela nätterna- sambon fick så vackert sova i annat rum :) funkar fint för oss! Hade jag inte ammat så hade vi delat upp nätterna. Jag går fortfarande och lägger mig (alternativt ber honom lägga sig) i annat rum- jag fungerar INTE utan sömn. Förhållandet klarar sig bättre när vi sover isär och faktiskt får sova, än om jag ska ligga vaken halva nätterna och lyssna på snarkandet..

  • erikaABC
    Iowhannah skrev 2017-12-30 23:20:18 följande:
    Det är så himla känsligt för en del, det där med skilda sovrum. Jag fantiserar om det ibland eftersom sambon snarkar (oregelbundet) och sonen sparkas och envisas med att ligga tvärs över sängen. Men det är inte nåt sambon gillar (?då kan vi lika gärna separera? typ)...
    Väck honom varje gång du vaknar så kanske han fattar vad det innebär med störd nattsömn
  • Meriall

    Låt bebisen och mannen sova i sovrummet med lite öppen dörr och så sover du på soffan. Så kan antingen han gå upp om bebisen vaknar eller så vaknar du för det brukar höras ordentligt. Bebisen kanske tom sover bättre om hen hör snarkandet för även om du haft öronproppar under graviditeten har ju bebisen hört snarkandet varje natt och kanske tycker det känns hemvant.

    Ni kan turas om med sängen om du inte gillar soffan. Min erfarenhet är att man är så trött att man lätt somnar varsomhelst och att det kan vara bra att sova en bit ifrån bebisen så man inte vaknar själv varje gång hen rör lite på sig - blir lätt så annars då man är så inställd på det.

Svar på tråden nyfödd och snarkande man