När kan dom omhänderta mitt barn?

Inget av det. Men har ett ansvar gentemot min dotter, att inte låta henne vara i en miljö av missbrukJag satte ultimatum att han skulle sluta eller så gick jag och tog barnet med. Då visste jag bara om att han tog för mkt benzo. Han lova att fixa det på egen hand, men han fortsatte, dessutom med värre drog, bakom min rygg. Jag var naiv.. Tänkte att detta skulle gå över, bara var en period sen skulle det vara som vanligt.

Okej då förstår jag. Frågan är då mer hur du ska hantera mannen egentligen? Som ensamstående borde det inte vara ett problem att få behålla ditt barn?

Det var ett bra råd. Saknar honom redan trots hans idioti som han utsatt oss för. Kommer dock inte mitt ego gå före min dotter. Jag kommer göra allt i min makt för att inte soc ska ta henne. Kommer verkligen behöva hjälp själv med hur man hanterar något sånt här. Har som tur är en jätte stöttande familj, min mamma bror och syster som stöttar.

Förstår din oro. Soc. Ser alltid till barnets bästa och vill försäkra sig om att du gör det med. Vad din kille tycker just nu är inte aktuellt - han är en missbrukare och har redan bevisat att han inte är en lämplig förälder just nu. JUST NU kan du inte bo med honom, det betyder inte att ni inte kan vara ihop i framtiden men han behöver hjälp att komma ur sitt missbruk. Tro mig om inte hans eget barn är motivation nog att hålla sig ren så är inget motivation nog som du kan göra just nu. Men kanske om du sätter ned foten och ger ultimatum så kanske han tar tag i sitt liv och fullföljer behandlingen. Det enda du ska göra nu är att ta hand om dig och din dotter och skapa en så trygg o lugn omgivning som möjligt för er. Visa soc. Att du är en ansvarsfull mamma och sätter ditt barn framför en kille som skadar sin dotter. Att stanna med honom kommer resultera i att du förlorar både vårdnaden och honom till drogerna. Om han vill kommer han bevisa allt till er tids nog, men vänta tills du sett resultat - inte tomma ord. Lycka till o håll dig stark nu.

Inte om jag inte bor med honom verkar det ju som. Men har ju en förhoppning att i framtiden när han är nykter och genomått en behandling, så kan vi bo tsm som en familj. Skulle han ta återfall är det adjöss direkt.

]Det var ett bra råd. Saknar honom redan trots hans idioti som han utsatt oss för. Kommer dock inte mitt ego gå före min dotter. Jag kommer göra allt i min makt för att inte soc ska ta henne. Kommer verkligen behöva hjälp själv med hur man hanterar något sånt här. Har som tur är en jätte stöttande familj, min mamma bror och syster som stöttar.[/quote]

Har du möjlighet att flytta hem till din mamma ett tag?? Ett bra nätverk runt omkring är jätte bra och också till din fördel när det kommer till soc. Prata prata prata och tro mig man kan INTE bo med en missbrukare det funkar aldrig i längden. Hellre en pappa som inte är närvarande än en pappa som sviker konstant, det får barnet att aldrig lita på någon människa resten av livet (jag vet)

Ditt barn kommer att omhändertas om du inte helt omgående ser till att barnet inte längre bor tillsammans med en tung aktiv missbrukare. Detta kan lösas genom att du flyttar, han flyttar eller att han försvinner iväg på behandling.

Jag bruka skriva att det ska mycket till för att ett omhändertagande kan ske. Men när det gäller tungt missbruk och spädbarn under samma tak kan det gå fort som tusan. Eftersom du hittills med vetskap om din sambos pågående missbruk ändå låtit honom och barnet bo under samma tak kommer ditt omdöme som mor att allvarligt ifrågasättas, så för din del gäller det nu att fort visa handlingskraft. Det finns noll utrymme för uttalanden i form av "han får bara en chans till" eller "jag kan inte bara slänga ut honom"...

Jag tycker att du ska fråga socialsekreteraren som har ditt ärende om det, vad de säger och hur de bedömer det. Nu är det ju känsligt läge, de har eller kommer att öppna en paragraf 50 utredning (som du ska begära ut och få läsa) där de ska bedöma barnets situation och risker. Målet är ju att de ska avsluta ärendet utan insatser. Och då är det bra om du kapar banden till honom, det är effektivaste sättet att skydda ditt barn, nu. 

Om jag säger så här, rent personligen till dig, så är det osannolikt att han klarar av öppenvårdsbehandling och att bo hemma med dig och ert lilla barn samtidigt. Minsta lilla skrik från babyn kan få honom att ta till droger igen. Bensodiazepiner, alkohol, fentalyn. Det är allvarliga svåra droger. Det ger ett så svårt beroende. Bara abstinensen är värre än något annat. Och han har redan ljugit för dig och gått bakom din rygg. Du måste se till att han lämnar ert hem, så att det bara är du och ditt barn. Du kan inte luta dig mot hans löften i det skick han är, du måste vara den som tar ansvar för ert barns säkerhet, nu med en gång. Jag vet att det är så lätt för mig att sitta och säga hur du ska göra och hur du ska tänka. Du har all min medkänsla ska du veta och jag beundrar dig för att du är villig att sätta barnet främst. Det är så en riktig förälder agerar. 

Se till att du ordnar en samtalskontakt till dig själv, via vårdcentralen eller via BVC där kurator och psykolog finns. Du behöver få lasta ur dig också. Sedan finns det grupper för anhöriga till alkohol och drogmissbrukare som man kan gå på. Det skulle vara bra för dig, för man blir medberoende, det bara är så. Och då är stödet från andra som verkligen vet hur det är läkande. Katerina Janouch har skrivit boken Anhörig som ska vara bra, hennes man är nu drogfri efter 17 års tid och hon kämpade hårt under åren med hans missbruk med deras barn (de är inte gifta längre). Boken finns på biblioteket. 

Det kommer att ta tid för din man att ta sig tillbaka till drogfrihet. Om han nu ens vill det. Män som fortsätter att knarka och dricka under sin kvinnas graviditet och även efter att barnet fötts, brukar inte vara redo för drogfrihet. Jag förstår att det gör ont att höra eftersom du älskar honom, och det är en fin egenskap hos dig. Men det är viktigt att se realistiskt på det här. Han riskerar ju också att bli åtalad och dömd för narkotikainnehav (i framtiden) och du riskerar att närsomhelst, hur ofta som helst, få ditt hem invaderat av ett gäng poliser som gör husrannsakan och letar igen om ert hem och ert förråd med narkotikahundar. Så ska inte en kvinna och en liten baby leva. 

Eftersom det inte går att lita på att du själv larmar om han återfaller i missbruk så kommer det inte att vara ett alternativ att han går i öppenvård och bor hemma. Han behöver i väg på avgiftning och till ett behandlingshem där han kan ha en medicinsk nedtrappning av bens. Sedan när han varit garanterat drogfri och stabil i några månader kan det bli aktuellt med öppenvård på hemmaplan.

Han måste verkligen mogna och genomgå en förändring. Det krävs massor av motivation och tiiid. Det är nog i gen lätt match. Kommer han dessutom från en trasig uppväxt så är vägen extra lång. Han kanske aldrig kommer orka med de krav och rutiner som ändå finns i ett familjeliv. Han kanske kommer flaxa fram och tillbaka och ramlar in i nya missbruk, nya kvinnor.

Ha inte för stora förhoppningar om honom. Och sen - flytta inte ihop för snabbt med en ny man heller. Lev särboliv tills du lärt känna en eventuellt ny man längre fram. Nästa man måste vara stabil och pålitlig.

Som flera redan har skrivit. Nu kan inte bo ihop så länge han har ett tungt aktivt missbruk. Då kommer du att förlora vårdnaden. Ni måste bo på skilda håll tills han är "ren". Något annat alternativt finns inte. Det är viktigt att du förstår det TS. Men gör du det kommer inte dottern omhändertas så länge du är en fungerande förälder.

Jag visste ju inget han gick bakom min rygg och skyllde sitt beteende på stress och utmattningssyndrom och sina vanliga receptbelagda mediciner. Kärleken är blind

Hur ska man kunna veta något man inte vet?? Det finns många människor som döljer mycket för andra? Man kan ju inte krävas att vara tankeläsare?

Kan upplysa om att mina barns far misshandlade mig. Skulle jag vetat det innan då? Att han skulle göra det?? Och hur ska jag kunna se på någon om den tar till våld?

Sluta kräv av ts att hon ska veta något som hon inte visste..

Du vet inte heller allt om alla människor i din omgivning? Eller vet du det?

Nej kärleken är inte blind. Den väljer att vara blind och det är just den blindheten som du gett prov på som gör att socialtjänsten inte kommer att kunna lita på att du "ser" och skyddar ditt barn nästa gång som det bär av. Han har en lååååång resa framför sig. Separation är det enda just nu. Du behöver kunna visa att du tagit tag i saken INNAN soc säger åt dig. Detta förväntas du förstå själv för att du ska betraktas som trygg.